Det finns ord som jag älskar…
Mest älskar jag nog ordet ”dock”… Det kan varsla om en snart stundande konflikt, om nya ord som skall vända på dem man strax innan läst – ”dock” förändrar, förminskar eller tar rentav tillbaka de omedelbart föregående orden: ”Han hade bedyrat henne sin eviga kärlek, dock trodde han ej på vare sig evighet eller kärlek.”
Mest effektfullt – men emellanåt även brutalt – blir det i början av en mening, med versalt D: ”Jag älskar dig, lilla Dock! Dock ser du väldigt underlig ut, när jag betraktar dig noga och länge – vilken säregen samling av tecken…!”
Dock gäller detta även för många andra ord, vid noggrannt och istadigt iakttagande, så var inte ledsen, lilla Dock – jag älskar dig ju dock!