Entries from januari 2008 ↓

…som älskar körsbärspraliner!
Och de enda körsbärspraliner som är av Verklig Klass är dessa:

Men, förresten, det finns en sort till, som faktiskt är jämbördig med Mon Chéri, men jag minns inte vad den hette. Fick dem i julklapp för ett par år sedan, tror de var med cognac. De var också utsökt ljuvliga – men inte bättre än Mon Chéri!
Uppdaterat kl 22.00: Nu dånar stormen i husknutarna, och den nedersta halvmetern av fönsterrutan är täckt med snö – mitt i Skåne! Fast högt beläget, så det är någon enstaka minusgrad ute. Måtte bara inte strömmen gå! Bäst att plocka fram keps-lampan – ni har väl en keps-lampa, allesammans…?
I kväll kommer jag att leva på kaffe, Mon Chéri och en god bok…

Drömtydning är spännande, och här kommer en metod som är den mest intressanta jag känner till. Jag läste om den i en bok (som jag inte minns titeln på, men jag har den, någonstans…)
Metoden går ut på att identifiera sig med alla varelser och företeelser som finns i drömmen, och säga: ”Jag är…” om allt som finns i drömmen. Ur boken minns jag ett exempel om en kvinna som haft en dröm där det bl a förekom en bulldozer. När hon sa: ”Jag är en bulldozer, som kör över vem och vad jag vill…” – då insåg hon plötsligt att hon ibland faktiskt betedde sig just så!
En annan kvinna fick en aha-upplevelse när hon sa: ”Jag är en fullproppad garderob, som måste rensas ur” – hon insåg plötsligt att hennes liv innehöll saker, aktiviteter och t o m människor som inte längre betydde något för henne…!
En fortfarande svårtydd dröm är följande, som en bloggvän ville ha hjälp med att tyda:
”Plötsligt som en blixt från en klar himmel kom han sprängandes på sin vita springare, i blankpolerad rustning huttandes med sin lans mot alla ofrälse som inte knäböjer för denne rättrådige adelsman, alla jungfrurs beskyddare. Alla som inte faller honom på läppen betraktas som ”jättar” och skall förgöras.”
Då ska han säga: ”Jag är en rättrådig adelsman, som hotar alla som inte knäböjer för mig, och som betraktar alla som jag inte gillar som ”jättar” som skall förgöras.” Och så ska han känna efter vad det väcker för tankar och känslor inom honom. Sedan gör han likadant med allt annat i drömmen: Jag är en ”jätte” som skall förgöras… Jag är en blankpolerad rustning, som… Jag är en vit springare, som… Jag är en lans, som … Jag är en jungfru, som… o.s.v.
Prova den här metoden, när du drömt en svårtydd dröm – kanske ger det oanade insikter om dig själv och ditt liv…

Det tycks finnas ett stort behov av mattips, som är så enkla att man inte behöver recept.
Har fått två mail med önskan om enkla mattips – det första kom från Paris och det andra från Göteborgstrakten, men det är samma kedjemail. Problemet är att när jag känner att jag är hungrig så måste matlagningen gå fort, och jag brukar då laga en av de fyra följande rätterna “utantill” – och dem kan alla andra också: Omelett med varierande smaksättning och tillbehör, spaghetti med varierande såser, likaså kokta bönor eller kikärter med varierande såser och tillbehör, alltefter vad jag har hemma eller hur väl jag planerat mina matinköp…
Men vem vill ha de tipsen…? Dem lär man sig ju redan i tonåren!

Det enda verkligt enkla och suveräna recept som inte alla redan har är nog följande, som min favoritförfattare Torgny Lindgren förmedlat i en brevväxling med mat-veteranen Ella Nilsson:
”Man dräper en älg, flår den, styckar den och kokar den.”
Kan det bli enklare…? Det MÅSTE jag prova! :-)

P.S. Blir glad om du röstar på ngt av alternativen i pollen t. h. :-)

Alldeles nyligen lade jag in en omröstning här på bloggen, för jag brukar alltid kolla ”pollar” på andras bloggar, och brukar rösta ifall pollarna är litet roliga.
Men nu börjar jag undra om det var riktigt klokt…
För det första var det ett himla bry att hitta på svar – och varför skulle jag vara så överambitiös och ha nio alternativ?! (Så många alternativ ger väl inte ens SIFO – och nu förstår jag varför…!) Det hemska är att jag inte vet riktigt hur jag ska tolka resultatet, som dock hittills bara består av nio röster. (Det hade inte SIFO nöjt sig med! Jag kanske borde locka med Trisslotter…?)
67% har röstat på ”Fortsätt att blanda vilt, det är bra!”, och det är ju kolossalt trevligt att två tredjedelar tycker att nuvarande upplägget är bra – men att ingen röstat på att ”Hjärtespalten Q & A är ovanlig & kul”, betyder det att jag lika gärna kan ta bort den…?
Och ”Scener ur ett äktenskap, typ…” har bara fått EN röst… (min egen…) så den avdelningen kanske ingen mer än jag själv roas av?
Funderade ett tag över att som sista svarsalternativ ha: ”Lägg ner bloggen, för ingen läser den ändå!”, men min självbevarelsedrift hejdade mig lyckligtvis i tid!
Nästa gång ska jag fråga ”Vilket betyg vill du ge den här bloggen?” – och bara ge TVÅ svarsalternativ… ”Fantastiskt bra!” resp. ”Bästa blogg jag läst!”…
Då får jag inte lika mycket att grubbla över! ;-D
Såvida inte resultatet blir att INGEN röstar... Hemska tanke!

Sådana här vackra & speciella semlor har du väl aldrig sett förut?

Dessa speciella semlor görs & säljs på ett litet familjebageri i en liten skånsk by, och de är precis så supergoda som de ser ut! En extra klick god mandelmassa mellan de eleganta vingarna ger mmmmm… bonus-njutning… Mmmmmums…!!!
(Blev inspirerad till detta inlägg efter att ha sett en läcker semmel-bild hos Novaliv…)

Jag tycker om Män!
(Känner att jag vill klargöra det, ifall någon missuppfattat mitt föregående inlägg…) Jag tycker om Män som är trevliga Människor! Det finns väl inget som är underbarare än en Man som är jämlik, trygg, varm, omtänksam, humoristisk – och som både kan och vågar visa och ta emot Kärlek… En Riktig Man, med andra ord!

På 60-talet hade mångkonstnären Åke Arenhill ett radioprogram som hette Adress Arenhill, om jag minns rätt. Det var en kåserande, fingerad ”frågespalt”, där Åke gav råd i framför allt hjärtefrågor.
En gång citerade Åke ur Cyrano de Bergerac: ”En kyss, en kyss, vad är han? Det stumma svaret på en lika stum begäran!”
Och så gjorde den ordfyndige, underfundige och finurligt humoristiske Åke en egen variant på detta kända citat, och sa:
”En man, en man, vad är han? Det dumma svaret på en lika dum begäran…”
Visst finns det stunder då jag minns och instämmer i de orden (jag erkänner!) – men bara kortvarigt… och bara halvhjärtat… ;-)

Läs mer om vad som anses känneteckna En Riktig Man hos A-Linda…

Uppdaterat: Eftersom det till min glädje visat sig att många minns Åke Arenhill, med glädje och uppskattning, så kommer här en länk till Åke Arenhills hemsida! Läs även om honom på Illustratörcentrums hemsida. Åke är född 1920 men still going strong!

Alldeles nyligen kom beskedet att en av Storbritanniens största hjältar gått till den eviga vilan, efter ett långt och rikt liv. XX ledde inte bara många äventyrliga och viktiga expeditioner – XX arbetade också för att förbättra livet för människorna i bl a det land där XX utförde sin mest berömda bragd: Nepal. Nu vet ni vem jag tänker på, eller hur? Namnet kommer nedan, i en sann anekdot:

När Hillary (nä, inte fru Clinton!) kom ner från Mount Everest möttes han av upprymda reportrar, som ville veta hur det kändes att vara den förste som bestigit bergets högsta topp.
En av reportrarna frågade: ”Varför måste man bestiga berget?”
”Därför att det finns där”, blev Hillary’s lakoniska svar.

Jag har mött en del män som haft samma inställning till kvinnor.

Till skillnad från Sir Edmund Hillary har de inte blivit adlade för berömvärda prestationer. Förhoppningsvis har de dock blivit förädlade, i sin kvinnosyn, med mognande ålder… Fast… f-n tro’t, när det gäller vissa – det finns alltid hopplösa fall..

En begåvad och ambitiös amatörsångares tribut till sin idol, tenoren Andrea Bocelli, med humor och sträng självkritik…

Om inspelningen inte gjorts kl 4 på morgonen, om han inte varit litet(?) på örat, och om han inte varit så himla kissnödig – då hade nog rösten hållit hela vägen… :-)

Var utan dator i nästan en vecka, från fredag i förrförra vecka till onsdag kväll i förra veckan – det gav allvarliga abstinensbesvär och stor frustration! Egentligen var det inte själva laptopen som det blev fel på – det var den tunna strömkabeln till laptopen som fått ett brott… Och att hitta en nätdel till en några år gammal laptop, det var inte lätt! En ny skulle kosta nästan tusen kronor – men jag fick slutligen tag på en begagnad för 300 på samma ställe som jag köpte datorn. Så det blev till att ta sig några mil till Inrego i Lund, för att hämta den – och vilken lättnad att komma hem och kunna starta datorn igen!
Har insett hur datorberoende jag är, inte bara rent praktiskt utan även mentalt, och har bett butiken reservera nästa beg. nätdel som de får in… för säkerhets skull! ;-)

Nyår får mig numera mer att se bakåt än framåt. Saknad mer än hopp.
Såg ett program med Kristina Lugn häromdagen, och det handlade mycket om Döden.
Kristina Lugn berättade att när hon fick sin nyfödda dotter i famnen så var hennes första tanke: ”Jag har dömt henne till döden”. En märklig reaktion, kan tyckas, men egentligen helt logisk och djupt insiktsfull. Varje liv bär inom sig fröet till sin egen död.
Kristina Lugn skrattade åt sin egen udda, snabbt förbinuddande tanke, och tillade att hennes lilla nyfödda dotter fick henne att, för första gången i sitt då 26-åriga liv, upptäcka att hon kunde känna Kärlek! Det lyste av glädje om henne när hon sade det.
”Nu har jag fler vänner som är döda än som lever”, sa hon senare i samtalet. Och jag kände igen mig, likaså i hennes fortsättning om hur man känner när någon som man älskar har dött: ”Man tycker att affärerna borde stänga, att allt borde stanna!” Och hon skrattade åt sin absurda tanke – men hon har rätt. Det känns omöjligt att allt kan fortsätta som vanligt i världen, att bilarna fortsätter köra, att alla husen står kvar, att människor går till sina arbeten, att ingenting synes ha hänt – fastän allt har stannat inom en själv, och hela ens egen värld har rasat. Så småningom hämtar man sig, så gott man kan, men saknaden och tomrummet efter den man förlorat finns alltid kvar. Varje gång.
”Varje relation berör en speciell del av en, och när den människan dör så är det som om den delen av en själv också dör”, sa Kristina Lugn. Ja, så är det. Om Livet är vänligt mot oss kan vi få nya, nära vänner – men ingen kan ersätta dem vi förlorat. Alla människor är unika, och alla våra relationer är unika.

Egentligen är det litet fånigt att ge sig själv löften just till Nyår – varför inte en vanlig, trist torsdag när som helst? Och kom ihåg: bättre sent än aldrig…

Ska fixa större bild senare – men lovar inte när… :-)