”Vi ses i Nangijala…”

Nyår får mig numera mer att se bakåt än framåt. Saknad mer än hopp.
Såg ett program med Kristina Lugn häromdagen, och det handlade mycket om Döden.
Kristina Lugn berättade att när hon fick sin nyfödda dotter i famnen så var hennes första tanke: ”Jag har dömt henne till döden”. En märklig reaktion, kan tyckas, men egentligen helt logisk och djupt insiktsfull. Varje liv bär inom sig fröet till sin egen död.
Kristina Lugn skrattade åt sin egen udda, snabbt förbinuddande tanke, och tillade att hennes lilla nyfödda dotter fick henne att, för första gången i sitt då 26-åriga liv, upptäcka att hon kunde känna Kärlek! Det lyste av glädje om henne när hon sade det.
”Nu har jag fler vänner som är döda än som lever”, sa hon senare i samtalet. Och jag kände igen mig, likaså i hennes fortsättning om hur man känner när någon som man älskar har dött: ”Man tycker att affärerna borde stänga, att allt borde stanna!” Och hon skrattade åt sin absurda tanke – men hon har rätt. Det känns omöjligt att allt kan fortsätta som vanligt i världen, att bilarna fortsätter köra, att alla husen står kvar, att människor går till sina arbeten, att ingenting synes ha hänt – fastän allt har stannat inom en själv, och hela ens egen värld har rasat. Så småningom hämtar man sig, så gott man kan, men saknaden och tomrummet efter den man förlorat finns alltid kvar. Varje gång.
”Varje relation berör en speciell del av en, och när den människan dör så är det som om den delen av en själv också dör”, sa Kristina Lugn. Ja, så är det. Om Livet är vänligt mot oss kan vi få nya, nära vänner – men ingen kan ersätta dem vi förlorat. Alla människor är unika, och alla våra relationer är unika.

4 comments ↓

#1 Gunnar on 01.09.08 at 15:33

Hej
Hon har många kloka tankar Kristina Lugn tycker jag.
:)

#2 Bloggblad on 01.13.08 at 20:14

Jag såg det programmet också – och tyckte det var väldigt intressant. Jag gillar verkligen den damen, så mycket klokhet. Och det hon sa om just det där, att den sidan inom en, som relationen bestod av, dör när någon dör… det var mitt i prick.

#3 Agneta on 01.14.08 at 02:10

Vart tog albatrossen vägen?
Jag bara undrar.
Allt gott. Agneta

#4 Ursula S. on 01.14.08 at 10:48

Gunnar: Ja, Kristina Lugn har sagt många kloka saker – och med åren har hon släppt fram sin humor oxå, allt mer! Har alltid gillat henne!

Bloggblad: Ja, absolut mitt i prick! Jag har själv upplevt den känslan men har aldrig hört/läst någon annan formulera den, och inte förmått formulera den själv heller. Mycket klok och insiktsfull kvinna, Kristina L.!

Agneta: Oj, jag trodde inte att ngn hunnit se videon m albatrossen… :-) Den kommer nog tillbaka, men tyckte det blev för tungt att ha den direkt efter Nangijala, blev själv deppig av att se så mkt om Döden i två inlägg efter varandra…

Leave a Comment