Entries from februari 2008 ↓

…och de som suger all must och energi ur en… De sistnämnda klagar ständigt, ofta över samma saker varje gång. De är människor som mår ganska dåligt – problemet är bara att de inte gör något för att förändra sina liv. Ibland för att de inte vågar, ibland för att de på något neurotiskt sätt vill ha det som de har det. Efter mycken möda och peptalk brukar man lyckas få dem på bättre humör – men till priset av att all ens egen energi har gått åt… Med åren har jag lyckligtvis lärt mig att dra mig undan sådana energitjuvar, när de meningslösa energistölderna blivit ett mönster i relationen.
Men så finns det också människor som gör en glad! :-) Jag pratade med en av dem i dag: Angela. Hon har vågat förändra sitt liv, när hon varit missnöjd med det! Hon har vågat byta yrke ett par gånger, och nu pluggar hon vid 40+ till sitt fjärde yrke: trädgårdgårdsdesigner! Vi har växt- och trädgårdsintresset gemensamt, och det känns härligt att hon nu ska göra sitt stora intresse till sitt yrke! Hon kan ge empati och stöd när det är kris, men framför allt är hon en människa som får en att känna sig på riktigt gott humör när man pratat med henne, hon smittar med sin glada energi!
I bloggvärlden finns också både energitjuvar och sådana som ger en god känsla inombords. En av många bloggare som gör en glad är Marcus, som på ett lågmält sätt förmedlar glädje med sin kärlek till och sina tips om klassisk musik. En annan är Slottsträdgårdsmästarens underbara trädgårdsblogg, med mycket kunnande, inspiration och många ljuvliga foton!
Det finns många fler bloggar som gör mig glad – alla finns bland Länkar via Blogroll i högerkolumnen!

Din blogg kan skada din hälsa och i värsta fall förstöra hela ditt liv, om…
# du skaffat en laptop bara för att kunna ha datorn med dig överallt … och jag menar överallt!
# din sambo/fru/man/hund hotar att lämna dig om du inte säljer datorn – genast!
# dina grannar lägger lappar i din brevlåda och klagar över att din trädgård (eller din äkta eller oäkta hälft, eller din hund/katt) ser försummad ut
# du har gått UPP i vikt sedan du började blogga, eftersom du bara äter skräpmat och annat som kan ätas medan man sitter vid datorn
# du har gått NED i vikt, eftersom du inte hinner äta något alls medan du sitter vid datorn – vilket du gör nästan varje vaken timma som du inte tvingas jobba
# du glömmer att ta din blodtryckstablett därför att ditt blodtryck stigit katastrofalt pga din sjunkande placering på Bloggtoppen
# din reaktion på allt som händer, eller inte händer, är: ”Måste blogga om det!”
# du tackar nej till alla fester om du inte får ha datorn med dig – och du måste ju svara på kommentarerna du får inom en timma (har du bestämt)
# du åker inte på semester med din partner, för då kan du ju inte blogga
# ordet ”Tumme” har fått en ny, livsavgörande innebörd för dig (om du bloggar på AB-bloggen)
# du har risk för stroke utan att veta det, och risken ökar dessutom ännu mer om du har din blogg på Aftonbladet. [Hur du ska kunna veta huruvida du har risk för stroke - utan att veta det? Fråga inte mig, jag vet lika litet som du! Men vilken kvällstidningsjournalist har inte gått förlorad i mig... ;-D ]

Om 1 av symptomen ovan stämmer på dig ligger du i riskzonen.
Om 3 eller fler av symptomen stämmer: SÖK HJÄLP – OMEDELBART!

Om ALLA symptomen stämmer ligger du fet/utmärglad och förlamad av stroke i badkaret med en drunknad laptop på knäna, din sambo/äkta hälft har flugit till Mauritius med en reseledare, Hälso- och Miljönämnden kräver sanering av din svårt försummade trädgård OCH alla du känner har sagt upp bekantskapen.

Dessutom har du troligen MANIPULERAT din badrumsvåg.

Och… du har ÄNDÅ bara TVÅ Tummar…!

;=)

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

d.v.s. en person av mitt motsatta kön och i en ålder under 40 men över 25. Besök av en sådan person fick jag i dag – helt oväntat, tyckte jag, men jag hade bara fått för mig att han inte skulle komma förrän på måndag…
Amar hette han, glad och vänlig var han, och från Libanons cedrar härstammade han. Det som jag trodde var en mindre jordbävning visade sig ha varit hans bultande på ytterdörren (eftersom ringklockan bara funkar om man trycker på rätt sätt, litet centrifugalt). Två gånger skalv jorden mångfaldigt, utan att min hund reagerade – men då anade jag besökare på bron, gick till ytterdörren och öppnade den.
På min infart stod en kombi av märket Medelstor. (Det finns numera bara 6 bilmärken: Liten, Medelstor och Stor. Samt Volvo 245. Mer finlir än så kan jag knappt, till vardags. Jag känner dock igen en Jaguar E-type från 60-talet, om jag träffar en. Samt Ford Escort halvkombi från -81, eftersom jag har en själv och sin egen bil måste man ju känna igen. Annars kan man ta fel bil och råka glida iväg i någon annans Jaguar i stället för i sin egen Escort, utan att märka det.)
Nåväl, denne unge man vid namn Amar kom gående emot mig från sin Medelstora bil och sa, med ett stort leende: ”Åh, var du hemma? Jag satt precis och skrev en lapp till dig, om att du skulle ringa mig…”
Så trevligt! Så spännande! Så…
Sedan sa han att han kom från E-On för att byta elmätaren. Och att han hette Amar. Och medan han bytte mätaren intervjuade jag honom och fick veta att hans familj kom från Libanon, att han bytt elmätare i ett år och bara bytt hälften av alla, mm mm. Samt hur E-On kan avläsa mätarna på distans!
Jo, E-On ringer till mätarna! Varje mätare har ett eget SIM-kort, med eget nr! Men… tänk om mätarna får tråkigt, eller känner sig ensamma i sina källarhörn och elskåp, och ringer runt till varandra när ingen är inom hörhåll – vilka mobil-räkningar E-On måste få!
Och tänk om man kan ringa sin mätare och tala snällt med den, så att den håller vanliga kontorstider för sitt mätande… och lägger av luren när E-On ringer…
-Men vad gör E-On om det alltid tutar upptaget? frågade jag, oskyldigt.

Jag har fångat en bok! Jo, det är sant: jag har fångat en Vild Bok! Ja, rentav tre!
Har du aldrig sett en Vild Bok? Det är en bok som någon placerat någonstans, och som vem som helst får ta – den är nämligen med i den underbart universella rörelsen Book Crossing, som nu finns i 130 länder och som inte bara befriar böcker utan dessutom skapar kontakt mellan bokälskande människor.

Idén är att man ska “släppa sina böcker fria”, när man inte vill ha dem i bokhyllan längre: man placerar dem någonstans där någon annan kan hitta dem, läsa dem – och sedan släppa dem fria igen, för ännu fler att läsa!
Idén bygger på att man registrerar boken hos bookcrossing.com först, och får ett ID-nr för just det bok-exet. Sedan skriver man in bokens ID i boken, plus litet info om BookCrossing. (Läs mer på Bookcrossings svenska hemsida, där finns bl a länkar till färdiga etiketter, som man kan skriva ut och klistra in i boken.) Och därefter önskar man boken lycklig resa, och släpper den fri!
När man hittar en Vild Bok med BookCrossing-ID så ska man berätta i bokens journal på Bookcrossing-siten var man hittat boken, gärna vad man tycker om den – och så när man släpper den igen, och var…
Bokens resande kan man sedan följa i bokens journal. Böckerna blir nästan som de där kidnappade trädgårdstomtarna på världsresa, som skickar vykort hem till sina ursprungliga ägare och berättar var de är… :-)
Är inte det en härlig framtid för en bok som man själv aldrig mer kommer att läsa, och som man annars skulle gett till någon loppis? Tänk att efter några år kunna läsa att din bok färdats ända till Sydafrika, eller Shanghai, eller åtminstone Sköve! Och kanske får du ett mail (om du godkänt att det ska vara möjligt) från någon som fångat din bok, och gillar den. Kanske får du rentav nya vänner genom dina befriade böcker…
I sin medlemsprofil kan man ange sin blogg-adress, och jag besökte en bloggare som berättade om några böcker hon släppt fria. En av dem hade fångats av en man, vars besökande väninna blev väldigt intresserad av boken och fick ta den med hem. En snabb början på en resa, som kanske fortsätter i många år…
Alla befriade böcker rapporteras inte av alla infångare – siffran är f n 20-25 procent (internationellt medelvärde, tror jag) – men senare kan de plötsligt bli inrapporterade igen, och följas vidare tack vare sitt unika ID-nr. Man kan söka på siten på olika vis, både på bok, författare, land och ort. Jag sökte på ort – och fick till min häpnad se att min annars så eftersläpande hemkommun har ett alert bibliotek, som gått med i BookCrossing-rörelsen. (Lånar alltid på Bokbussen annars.) Jag åkte dit, och plockade tre böcker från deras BookCrossing-hylla i entrén. Frågade sedan den trevliga personalen ifall man fick placera sina egna befriade böcker på deras hylla – och det gick bra. De erbjöd sig t o m att etikettera mina befriade böcker åt mig! För så funkar det: generositet framkallar generositet, och vänlighet föder vänlighet.
Och Världen behöver mer av bådadera.

För mååånga år sedan var jag i Kalmar en vecka, för kurs på FOJO (FOrtbildning för JOurnalister). Sista dagen åt jag frukost med Leif G W Persson, dvs han satte sig på en ledig plats mittemot mig vid frukostbordet. Han såg mycket trött ut – jordens dragningskraft avspeglades tydligt i hans ansikte, och han hade förmodligen haft en mycket glad och sen kväll…
Jag hade ett knappmärke på min jumper, och på knappen stod det: ”Bliv min Boswell”. Det var en mening som jag läst i en bok av Klas Östergren, och som fascinerade mig. (Dessutom var jag fascinerad av Boswells berömde vän, Dr Samuel Johnson, vars biografi Boswell skrev.) Och eftersom jag har en egen knappmaskin, så gjorde jag en fin knapp med den texten.
Många tittade på den knappen, men ingen hade vågat säga något…
Leif G W granskade mig och sa, med en trött aning av skämt i rösten: ”Jaha… är det DU som är Dr Johnson…?”
Om han hade haft kraft till mer, så skulle han kanske ha försökt le – allvetande men trött…
En annan kommentar – som fick mig att rodna! – ska jag berätta om en annan gång… Efter den kommentaren tog jag av mig knappen… :-)