Jag har fångat en bok! Jo, det är sant: jag har fångat en Vild Bok! Ja, rentav tre!
Har du aldrig sett en Vild Bok? Det är en bok som någon placerat någonstans, och som vem som helst får ta – den är nämligen med i den underbart universella rörelsen Book Crossing, som nu finns i 130 länder och som inte bara befriar böcker utan dessutom skapar kontakt mellan bokälskande människor.
Idén är att man ska “släppa sina böcker fria”, när man inte vill ha dem i bokhyllan längre: man placerar dem någonstans där någon annan kan hitta dem, läsa dem – och sedan släppa dem fria igen, för ännu fler att läsa!
Idén bygger på att man registrerar boken hos bookcrossing.com först, och får ett ID-nr för just det bok-exet. Sedan skriver man in bokens ID i boken, plus litet info om BookCrossing. (Läs mer på Bookcrossings svenska hemsida, där finns bl a länkar till färdiga etiketter, som man kan skriva ut och klistra in i boken.) Och därefter önskar man boken lycklig resa, och släpper den fri!
När man hittar en Vild Bok med BookCrossing-ID så ska man berätta i bokens journal på Bookcrossing-siten var man hittat boken, gärna vad man tycker om den – och så när man släpper den igen, och var…
Bokens resande kan man sedan följa i bokens journal. Böckerna blir nästan som de där kidnappade trädgårdstomtarna på världsresa, som skickar vykort hem till sina ursprungliga ägare och berättar var de är… :-)
Är inte det en härlig framtid för en bok som man själv aldrig mer kommer att läsa, och som man annars skulle gett till någon loppis? Tänk att efter några år kunna läsa att din bok färdats ända till Sydafrika, eller Shanghai, eller åtminstone Sköve! Och kanske får du ett mail (om du godkänt att det ska vara möjligt) från någon som fångat din bok, och gillar den. Kanske får du rentav nya vänner genom dina befriade böcker…
I sin medlemsprofil kan man ange sin blogg-adress, och jag besökte en bloggare som berättade om några böcker hon släppt fria. En av dem hade fångats av en man, vars besökande väninna blev väldigt intresserad av boken och fick ta den med hem. En snabb början på en resa, som kanske fortsätter i många år…
Alla befriade böcker rapporteras inte av alla infångare – siffran är f n 20-25 procent (internationellt medelvärde, tror jag) – men senare kan de plötsligt bli inrapporterade igen, och följas vidare tack vare sitt unika ID-nr. Man kan söka på siten på olika vis, både på bok, författare, land och ort. Jag sökte på ort – och fick till min häpnad se att min annars så eftersläpande hemkommun har ett alert bibliotek, som gått med i BookCrossing-rörelsen. (Lånar alltid på Bokbussen annars.) Jag åkte dit, och plockade tre böcker från deras BookCrossing-hylla i entrén. Frågade sedan den trevliga personalen ifall man fick placera sina egna befriade böcker på deras hylla – och det gick bra. De erbjöd sig t o m att etikettera mina befriade böcker åt mig! För så funkar det: generositet framkallar generositet, och vänlighet föder vänlighet.
Och Världen behöver mer av bådadera.
Jag har fångat en bok – joho!
februari 4th, 2008 | Böcker, Universella Hemligheter
10 comments ↓
Om någon känner igen detta inlägg så beror det på att det publicerades som Gästblogg hos ”Tänk om-Uno” (länk finns under Länkar via Blogroll, t h) på AB-bloggen häromdagen. Alla som kommenterade idén med bookcrossing tyckte att den var underbar – precis som jag! Tycker, alltså!
En fullkomligt lysande idé!
En tanke som slog mig var hur det skulle kunna se ut i sin förlängning…
Tänk dig att fruar på Claes Olsson eller på Biltema skulle lämna sin gubbe som ”Vilde man”!
Eller på ICA konsum eller Lindex finna en avdelning för ”Vilde wifes”!
Leksaksmagasinet har sin avd. för ”Vilde Kids”!
Tanken svindlar… :)
Lysande idé, Badaren!
Vad gäller karlar så kan det ju faktiskt vara en fördel att ta över en begagnad karl, för då har ofta andra kvinnor gjort grovjobbet och i bästa fall är det bara finputsning som behövs. Jag har på Clas Olsson sett en del män som verkat ganska övergivna och vilse, och som förgäves letat efter ledig personal…
När det gäller oss kvinnor så finns ju risken att vi bara är glada att bli lämnade – livet måste ju bli mkt enklare på ICA (Konsum, om man vill ha köttfärs), om vi slipper gå hem och laga mat & städa mellan varven!
Och kidsen kan Man ju bara smita ifrån vid godishyllorna, när Man ändå lämnar frun på Ica/Konsum! Funkar säkert att smita från dem hos Clas O. oxå! Varför gå längre än man behöver?
F ö fick jag redan i mitt mailandes begynnelse flera mail från kvinnor som startat ett kedjemail: Vi skulle skicka vår man till kvinnan som stod överst, och sedan skulle varje kvinna få 255 män hemskickade till sig, när hon hamnat överst i pyramiden.
Jag stod över det erbjudandet, för jag tyckte det skulle bli för trångt i huset. Och man vet ju aldrig vad man får, sådär obesett – folk skickar ju så mycket skräp nuförtiden!
En klar vinn – vinn situation då, himla bra!
Då är det bara att se tiden an då…
Hej!
Intressant. I närheten där jag bor så finns ett café som skapat ett ”loppis”. Du lämnar in det du inte vill ha. Andra får ta – gratis. Det intressanta är att människor som är där och fikar har svårt att ta. För egen del kände jag mig jätteskum när jag lade beslag på några LP-skivor och en gammal våg från seklets början – utan att betala. Samtidigt kände jag omedelbart att jag ville komma tillbaka och ge något. Uppenbart skapar sådana här initiativ en positiv spiral. När jag fikar där tar jag med mig något som jag själv tröttnat på och som andra tycker är en liten skatt. Åtminstonde är det borta nästa gång jag kommer dit och lägger beslag på andras ”skräp”.
Hälsar
Christer
Kul idé. Jag har hört om att bara lämna böcker, men inte att det kan ske i organiserad form.
Jag brukar skänka mina till Återvinningen (som skänker pengarna till barnhem österut).
Det där att ”ge vidare” pratade vi om på psalmkursen, när nån hade svårt att ta emot att få åka på en annans T-banebiljett. Då kunde hon ta emot – lovade att skicka vidare… Sånt gillar jag.
Fast skicka iväg maken…. näe, han är så rar. Och vem skulle tanka bilen då?
Helt otroligt! Jag anade väl det.
Vi har Book Crossing i vår tvättstuga i huset där jag bor(!).
Dessutom finns ett elskåp(!) 25 meter från huset. Där ligger/lägger man böcker. Där hittade jag bl.a den förträffliga ”Hur man spelar LIVETS SPEL” av F.S. Shinn: en tunnis(boken)med alla redan gamla sagda och skrivna ”sanningar”(?!) sammanpressade på endast 76 sidor….
Eftersom man ska ge bort något man tycker om, inte något man inte vil ha, så lade jag denna gång dit Albert Camus’ ”Främlingen”, efter att ha läst den 4-5 gånger sedan 70-talet.
Tack för ditt besök hos mig och din kommentar!
Jag vet inte riktigt hur jag hamnade på ditt gamla inlägg, tror det var från någon annan sida och någon kommentar någonstans.
Konversationskorten har jag köpt på Akademibokhandeln helt nyligen, ett hjälpmedel för att få igång pratet på fester, vid middagar eller varför inte som ämnen för bloggande. Jag har ännu bara skrivit om kort nummer 1, det är 52 kort i högen.
Egentligen tror jag att de är alldeles utmärkta för att ha som konversation/frågor vid dejtande för att komma underfund med om man passar för varann. Det är ganska djupa frågor, i alla fall de flesta av dem.
Det här med ”vilda böcker” ska jag ta tag i! Jag har läst om det för länge sedan, men var nog i fel livsfas då – har ofta alldeles för mycket på G för att hinna allt jag vill. Men nu ska jag i alla fall gå in på deras sida igen.
[...] som bygger på idén att dela med sig till andra, att glädja andra – jag skrev i februari år om BookCrossing, där man delar med sig av de böcker man gallrar ut ur sina bokhyllor. På varje bok man [...]
Hej!
Jag heter Elin Björk Isaksson och jag skriver på ett reportage om BookCrossing och jag undrar om du har tid att svara på lite frågor.
Reportaget kommer inte att publicerats, bara visas för min lärare (går Tumba Gymnasiums journalistik linjen).
MVH
Elin Björk Isaksson
Leave a Comment