Entries from april 2008 ↓

I går var det Handdukens Dag – visste ni det? Inte jag heller. Hörde det nyss, i reprisen av gårdagens Spanarna (radions P1).
Handdukens Dag är instiftad till minne av Douglas Adams, som skrev ”Liftarens guide till galaxen” och fyra uppföljande böcker, där det framgår hur viktigt det är att ha med sig handduk när man reser – en handduk gör ett förtroendeingivande intryck och kan användas på många olika nyttiga och kreativa sätt! Om jag vetat det i går så skulle jag hängt ut en vacker handduk utanför fönstret! Men inte en frottéhandduk, känner jag faktiskt, utan en riktigt vacker, gammal men välbevarad handduk i linne…
Måste ta med ett av många underbara citat ur Galax-böckerna: ”Det finns en teori som säger att om någon någonsin kommer underfund med vad universum är till för och varför det finns där, kommer det att omedelbart försvinna och ersättas av något ännu mer bisarrt och oförklarligt. Det finns en annan teori som gör gällande att detta redan har skett.”
Hittade en trevlig och innehållsrik svensk hemsida om Douglas Adams och Liftarens Guide till Galaxen, där man även kan ladda ner texter och t o m ett dataspel baserat på böckerna.

Dessutom berättades i Spanarna om Analog ost (varför den nu kallades så?), nämligen sådan där färdigriven ost som är tänkt att strös över gratänger och pizza – gör inte det! Denna färdigrivna ost är nämligen inte alls ost utan består till större delen av s k ”fettråvaror med ostliknande egenskaper”, och enligt Jessica Gedin, som spanat in denna märkliga produkt, får den inte längre kallas ost på förpackningen. Om ni tänker köpa färdigriven ost någon gång så kolla noga vad som står på förpackningen, särskilt det finstilta… Livsmedelsindustrin verkar numera mest använda sig av transfetter, konsistensgivare och diverse tillsatser som är billiga men inte särskilt nyttiga för hälsan. Det sundaste är nog att bli vegetarian och bara köpa råvaror i ursprungligt skick…

Rättelse 2 maj: I dagens Spanarna meddelades att den årliga Handdukens Dag infaller den 2 maj, vilket flera i den alerta lyssnarskaran uppmärksammat Spanar-redaktionen på. Rätt ska vara rätt! Häng ut handdukar nu! :-)

I lördags föll jag för en Frestelse – jag kan motstå allt utom Frestelser! (Precis som Oscar Wilde… min Frestelse var dock av annat slag än hans…) Jag föll för ett blommande Äppelpäron-träd!

Om någon humla vågat sig ut i kylan och pollinerat, eller om min pensel-pollinering vid hemkomsten inte kom för sent, så kanske jag får en äppelpäron-frukt fram i höst:
Denna härliga bild (med copyright) har Saravillfara generöst gett mig lov att låna från hennes blogg – tack, Sara, för den fina och underfundiga bilden! Sara gillade äppelpäronet hon köpt, det var krispigt och gott, med en litet annorlunda smak. (Läs mer ingående på hennes blogg, länken ovan!)
I vilket fall som helst är det ett spännande träd, det lär klara -25 grader och kommer ursprungligen från Kina. Bladverket är vackert, och sägs få vacker höstfärg, och mitt träd är f n knappt manshögt och växer rakt upp som ett pelarträd. Ev. svårighet att få mogna frukter hänger väl på om det kanske blommar för tidigt, så att blommorna inte blir pollinerade alt. får frostskador – eller att frukterna inte hinner mogna, om det blir en kall och solfattig svensk sommar.
Eftersom det är OS i Kina i år (oj, det har nog inte mitt träd hört något om!) så ska jag kalla mitt kinesiska päronträd för Olympia… På latin heter det Pyrus pyrifolia Nashi. Fick dock fler träffar vid sökning på ”Äppelpäron”, bl a många recept. Den absolut bästa bilden jag kunde hitta var Saras bild ovan!

En frukt-& grönsaksimportör skriver att ”Fruktköttet är mycket saftigt, sprött och krispigt. Smaken är uppfriskande och samtidigt söt. Frukten är god att äta naturell”. De kallar dem Sandpäron och importerar dem under oktober-juni.

Sökning på odla.nu gav litet svensk info om Äppelpäron, som även kallas Sandpäron eller Nashipäron:
”Sandpäron går att odla i Sverige och det går också att få frukt på dem men det krävs nog att man bor i zon 1 och har skyddat läge + lähäckar och liknande eller kanske spaljerat i ett lite större växthus. Åtminstone lyckas Rune Bengtsson med spaljerade sandpäron i zon 1 men han har ju lager på lager med lähäckar. När jag var på studiebesök hemma hos honom sade han även att han fick rikligt med frukt på dem.”
”Sandpäron växer fint hos mig i Roslagen. Inga frostskador alls under femton år, sedan jag sådde trädet. Jag hade då inga förväntningar på att det skulle övervintra alls, hade bara sett att ett frö redan grott i frukten jag köpt och planterade grodden i kruka på vintern för utplantering till sommaren.”

Hjälp mig hålla tummarna för ett äppelpäron att avsmaka redan i höst – och smaka ett själv, vetja, om ni hittar ett i mataffären! :-)
(Om någon besökare har egen erfarenhet av att äta eller odla Äppelpäron, så blir jag väldigt glad för en kommentar!)

Nu har jag – äntligen! – läst ut Liza Marklunds debutbok Sprängaren. Den är på ca 370 sidor, och efter en explosiv början (f’låt, kunde inte låta bli…) var det ett väldigt segande i nästan 150 sidor – sedan började det hända litet saker igen, och tempot steg. Jag hade dock slagit igen den för gott efter 50 långrandiga sidor, om jag inte hade läst den i studiesyfte – jag förundras nämligen över fenomenet De Svenska Deckardrottningarna, med just Liza M. i spetsen. Har tidigare hört från flera håll att Camilla Läckberg skriver uruselt, och inte tyckte jag att Liza M. var någon bra författare – vad är det som gör att de säljer så bra?!?
Mitt ex av Sprängaren ingår i den femte pocketupplagan, 141:a till 200:de tusendet! (Hur många inbundna ex trycktes?) Karin Alvtegen lär oxå sälja synnerligen bra, henne ska jag läsa snart och jag hoppas hon är bättre! Alla säljer de dessutom bra även utomlands och översätts till många språk. Beror storsäljandet på smart och storsatsande marknadsföring från förlagen? I kombination med författarinnornas egna sätt att flitigt marknadsföra sig, gärna kastande med långt (helst blont) hår? Plus givetvis att de är jämförelsevis unga?
Såg ett TV-program om Blodgruppen i fjol, om ca ett dussin svenska, kvinnliga deckarförfattarinnor. Ska kolla författarinnorna 50+ i gruppen oxå, och jag kan ge mig f-n på att de som var äldst inte säljer alls så bra, även om de skriver bättre – förlagsbranschen har blivit som vilken ICA-handel som helst, där det är mördande reklam och inte kvalitet som säljer varorna…
Förlagen vill tydligen ha relativt unga, sexiga/bildmässiga och mycket PR-villiga deckarförfattarinnor, och hur bra dessa kvinnor skriver verkar vara mindre viktigt. Det gör mig beklämd – men det är väl mig det är fel på…
Tar tacksamt emot tips på bra, välskrivna svenska deckare!
P.S. Nä, jag har inte skrivit någon deckare och blivit refuserad – jag är 50+ med god marginal och har nog inte en chans, fastän jag låtit håret bli halvlångt och fastän min f.d. sagt att han fortfarande tycker att jag är sexig… D.S.
UPPDATERAT 5.4: Eftersom ingen annan skrivit det i ngn kommentar, så skriver jag det själv:
Att kvinnor som själva kämpar/kämpat med att förena ett yrkesliv med att ha familj och småbarn kan känna igen sig i Annika Bengtzons livssituation, det är säkert engagerande för många, likaså skildringen av en del manliga kollegors motstånd mot att en kvinna gör karriär. Skildringarna från en kvällstidningsredaktion kan nog också vara intressanta – men inte sååå intressanta att de tål att ältas långrandigt gång efter gång, enligt min mening. Om boken varit på 200 sidor, i st f nästan det dubbla, så hade den varit rappare, mindre långtråkig bitvis – och därmed betydligt bättre!