Nu har jag – äntligen! – läst ut Liza Marklunds debutbok Sprängaren. Den är på ca 370 sidor, och efter en explosiv början (f’låt, kunde inte låta bli…) var det ett väldigt segande i nästan 150 sidor – sedan började det hända litet saker igen, och tempot steg. Jag hade dock slagit igen den för gott efter 50 långrandiga sidor, om jag inte hade läst den i studiesyfte – jag förundras nämligen över fenomenet De Svenska Deckardrottningarna, med just Liza M. i spetsen. Har tidigare hört från flera håll att Camilla Läckberg skriver uruselt, och inte tyckte jag att Liza M. var någon bra författare – vad är det som gör att de säljer så bra?!?
Mitt ex av Sprängaren ingår i den femte pocketupplagan, 141:a till 200:de tusendet! (Hur många inbundna ex trycktes?) Karin Alvtegen lär oxå sälja synnerligen bra, henne ska jag läsa snart och jag hoppas hon är bättre! Alla säljer de dessutom bra även utomlands och översätts till många språk. Beror storsäljandet på smart och storsatsande marknadsföring från förlagen? I kombination med författarinnornas egna sätt att flitigt marknadsföra sig, gärna kastande med långt (helst blont) hår? Plus givetvis att de är jämförelsevis unga?
Såg ett TV-program om Blodgruppen i fjol, om ca ett dussin svenska, kvinnliga deckarförfattarinnor. Ska kolla författarinnorna 50+ i gruppen oxå, och jag kan ge mig f-n på att de som var äldst inte säljer alls så bra, även om de skriver bättre – förlagsbranschen har blivit som vilken ICA-handel som helst, där det är mördande reklam och inte kvalitet som säljer varorna…
Förlagen vill tydligen ha relativt unga, sexiga/bildmässiga och mycket PR-villiga deckarförfattarinnor, och hur bra dessa kvinnor skriver verkar vara mindre viktigt. Det gör mig beklämd – men det är väl mig det är fel på…
Tar tacksamt emot tips på bra, välskrivna svenska deckare!
P.S. Nä, jag har inte skrivit någon deckare och blivit refuserad – jag är 50+ med god marginal och har nog inte en chans, fastän jag låtit håret bli halvlångt och fastän min f.d. sagt att han fortfarande tycker att jag är sexig… D.S.
UPPDATERAT 5.4: Eftersom ingen annan skrivit det i ngn kommentar, så skriver jag det själv:
Att kvinnor som själva kämpar/kämpat med att förena ett yrkesliv med att ha familj och småbarn kan känna igen sig i Annika Bengtzons livssituation, det är säkert engagerande för många, likaså skildringen av en del manliga kollegors motstånd mot att en kvinna gör karriär. Skildringarna från en kvällstidningsredaktion kan nog också vara intressanta – men inte sååå intressanta att de tål att ältas långrandigt gång efter gång, enligt min mening. Om boken varit på 200 sidor, i st f nästan det dubbla, så hade den varit rappare, mindre långtråkig bitvis – och därmed betydligt bättre!