Nu har jag – äntligen! – läst ut Liza Marklunds debutbok Sprängaren. Den är på ca 370 sidor, och efter en explosiv början (f’låt, kunde inte låta bli…) var det ett väldigt segande i nästan 150 sidor – sedan började det hända litet saker igen, och tempot steg. Jag hade dock slagit igen den för gott efter 50 långrandiga sidor, om jag inte hade läst den i studiesyfte – jag förundras nämligen över fenomenet De Svenska Deckardrottningarna, med just Liza M. i spetsen. Har tidigare hört från flera håll att Camilla Läckberg skriver uruselt, och inte tyckte jag att Liza M. var någon bra författare – vad är det som gör att de säljer så bra?!?
Mitt ex av Sprängaren ingår i den femte pocketupplagan, 141:a till 200:de tusendet! (Hur många inbundna ex trycktes?) Karin Alvtegen lär oxå sälja synnerligen bra, henne ska jag läsa snart och jag hoppas hon är bättre! Alla säljer de dessutom bra även utomlands och översätts till många språk. Beror storsäljandet på smart och storsatsande marknadsföring från förlagen? I kombination med författarinnornas egna sätt att flitigt marknadsföra sig, gärna kastande med långt (helst blont) hår? Plus givetvis att de är jämförelsevis unga?
Såg ett TV-program om Blodgruppen i fjol, om ca ett dussin svenska, kvinnliga deckarförfattarinnor. Ska kolla författarinnorna 50+ i gruppen oxå, och jag kan ge mig f-n på att de som var äldst inte säljer alls så bra, även om de skriver bättre – förlagsbranschen har blivit som vilken ICA-handel som helst, där det är mördande reklam och inte kvalitet som säljer varorna…
Förlagen vill tydligen ha relativt unga, sexiga/bildmässiga och mycket PR-villiga deckarförfattarinnor, och hur bra dessa kvinnor skriver verkar vara mindre viktigt. Det gör mig beklämd – men det är väl mig det är fel på…
Tar tacksamt emot tips på bra, välskrivna svenska deckare!
P.S. Nä, jag har inte skrivit någon deckare och blivit refuserad – jag är 50+ med god marginal och har nog inte en chans, fastän jag låtit håret bli halvlångt och fastän min f.d. sagt att han fortfarande tycker att jag är sexig… D.S.
UPPDATERAT 5.4: Eftersom ingen annan skrivit det i ngn kommentar, så skriver jag det själv:
Att kvinnor som själva kämpar/kämpat med att förena ett yrkesliv med att ha familj och småbarn kan känna igen sig i Annika Bengtzons livssituation, det är säkert engagerande för många, likaså skildringen av en del manliga kollegors motstånd mot att en kvinna gör karriär. Skildringarna från en kvällstidningsredaktion kan nog också vara intressanta – men inte sååå intressanta att de tål att ältas långrandigt gång efter gång, enligt min mening. Om boken varit på 200 sidor, i st f nästan det dubbla, så hade den varit rappare, mindre långtråkig bitvis – och därmed betydligt bättre!
Mysteriet Liza Marklund…
april 1st, 2008 | Böcker, Universella Hemligheter
9 comments ↓
Men det jag inte förstår i ditt resonemang är hur de här ”svenska deckardrottningarna” kan sälja bra bok efter bok. Okej om EN bok säljer bra, till exempel Sprängaren, men sedan säljer ju hennes andra och tredje och fjärde bok också bra. Och det lär ju knappast vara nya läsare som tillkommer.
Kan det kanske vara så att 100-200 000 läsare GILLAR de här författarna? och de här läsarna struntar i att prosan inte är så himla ”fiiin”.
Jämför det med filmens värld; det brukar vara några tusen som ser de konstnärliga filmerna och 100 000 som ser filmerna av ”de lättare” slagen.
Så frgan är, vad vill den STORA läsarkretsen ha; enkla, spännande decakre eller djupa, svårlästa romaner?
Jag förstår vad du vill säga, men jag tror du måste vidga dina vyer…
Hej Louise, och tack för ditt ifrågasättande!
Måste en bok/film vara ANTINGEN enkel och spännande ELLER djup och svårläst??? Jag menar inte att det är något fel att vara ”lättläst”, tvärtom! Däremot tycker jag det är dåligt författande att vara långrandig och tråkig, som JAG tyckte att Sprängaren var i uppemot 150 sidor (som med fördel kunde strukits ner till max en tredjedel…).
Jag tycker inte att en bok, eller en film, måste vara ”fin” eller ”svår” för att vara bra – idealet är väl att BÅDE den breda publiken OCH de svårflörtade kritikerna gillar dem? Tänk t ex på Susanna Alakoskis roman ”Svinalängorna”, som BÅDE hamnade på bästsäljarlistorna OCH nominerades till (vann?) Augustpriset! Och tänk på Katarina Mazettis roman ”Grabben i graven bredvid” – en mkt bra bok, som blev en mkt sevärd OCH populär film!
Jag började i går läsa ”Brott” av Karin Fossum – och jag lääängtar efter att fortsätta läsa den! :-) Engagerande, välskriven, verkar bli spännande läsning…
Än en gång tack för din kommentar, Louise – jag gillar människor som vågar protestera! Ha det gott!
Fossum är bra, och han Harry Hole också, gillar Nesbö. Men också en annan mindre känd nisse som skriver från Lysekil, Brohed. Annars har du ju rätt, att skriva enkelt är det svåra, att skriva riktigt bra betyder ofta just det. Marklund har aldrig varit nån idol för mig. Men vi läser vad vi vill, och ditt inlägg är jättebra, ställer frågor.
Svar från min blogg:
Ursula – han var en av mina stora favoriter. Jan Danielsson myntade idén att göra försvaret till ett miljöförsvar – dvs rycka ut när naturen var hotad. Den gröna armèn. Träffade honom då och då när jag bodde i Åhus. En hyvens karl. Dog för fort, precis som så många andra jag gillat i livet. Kram på dejj, njut av livet! Baba U
Hej
Jag tycker att Liza Marklund lyfter rejält i den senaste boken Tyskungen.Sen är det väl också en fråga om tycke o smak.
Den i särklass bästa svenska deckaren senaste tiden (enligt min mening förståss) är Mons Kallentofts debutbok Midvinterblot.
:-)
Till Louise: Förlagen erkänner själva att de hellre väljer kändisar – deras böcker säljer… Även totalsågade kändisböcker blir omskrivna och får halva sidor i tidningarna med stora bilder, klart alla blir nyfikna även om en kändis skrivit en dålig bok.
Eftersom jag själv kämpar i den här branschen ska jag inte rabbla upp namn på författare som jag anser skriver trist och ändå säljer – de är med och syns och blir omtalade och som du säger: väldigt många bryr sig inte ett dugg om språkliga finesser. Min man läser allt jag lånar och han har inte alls samma uppfattning när jag klagar på språk, dåliga metaforer, tempusfrågor, adjektivfrossa…. m.m.
Spillane-deckarna är iofs inte svenska men det är de deckarna som jag uppskattat mest!
Det är ju himmelens tur alla inte gillar Marklund eller Läckberg etc. Smaken ska vara olika =)
Ha det fint!
Hej,
tittar in för att säga ja till din förfrågan om bildlånet.
Jag gissar att du tänkte spara bilden från inlägget och använda den?
Ange bildkälla och beskär som du önskar.
Vad spännande det lät med ditt nyinköp, lycka till med det!
Läs Anna larsson och Karin Wahlberg de är kanon och får jag tipsa om en bra norrman Jan Sverre Syvertsen.
Kolla gärna in isländskan Yrsa_Sigurdadottir också.
Samt vår nya deckarförfattarinna Viveca Sten – I De Lugnaste Vatten som ger mersmak…
Trevlig Läsning!
Om man skriver ”oxå”, då har man lång väg att gå när det gäller att kunna analysera en litterär text.
Leave a Comment