Kommentarer till Mysteriet Liza Marklund…

Av: Ratatosk

Ratatosk — Sat, 27 Sep 2008 12:36:51 +0000

Om man skriver ”oxå”, då har man lång väg att gå när det gäller att kunna analysera en litterär text.

Av: Wirran

Wirran — Fri, 04 Jul 2008 17:45:44 +0000

Läs Anna larsson och Karin Wahlberg de är kanon och får jag tipsa om en bra norrman Jan Sverre Syvertsen.
Kolla gärna in isländskan Yrsa_Sigurdadottir också.
Samt vår nya deckarförfattarinna Viveca Sten – I De Lugnaste Vatten som ger mersmak…
Trevlig Läsning!

Av: saravillfara

saravillfara — Mon, 14 Apr 2008 20:26:18 +0000

Hej,
tittar in för att säga ja till din förfrågan om bildlånet.
Jag gissar att du tänkte spara bilden från inlägget och använda den?
Ange bildkälla och beskär som du önskar.
Vad spännande det lät med ditt nyinköp, lycka till med det!

Av: marcus

marcus — Tue, 08 Apr 2008 15:36:19 +0000

Spillane-deckarna är iofs inte svenska men det är de deckarna som jag uppskattat mest!
Det är ju himmelens tur alla inte gillar Marklund eller Läckberg etc. Smaken ska vara olika =)
Ha det fint!

Av: Bloggblad

Bloggblad — Mon, 07 Apr 2008 21:10:26 +0000

Till Louise: Förlagen erkänner själva att de hellre väljer kändisar – deras böcker säljer… Även totalsågade kändisböcker blir omskrivna och får halva sidor i tidningarna med stora bilder, klart alla blir nyfikna även om en kändis skrivit en dålig bok.

Eftersom jag själv kämpar i den här branschen ska jag inte rabbla upp namn på författare som jag anser skriver trist och ändå säljer – de är med och syns och blir omtalade och som du säger: väldigt många bryr sig inte ett dugg om språkliga finesser. Min man läser allt jag lånar och han har inte alls samma uppfattning när jag klagar på språk, dåliga metaforer, tempusfrågor, adjektivfrossa…. m.m.

Av: Gunnar

Gunnar — Sun, 06 Apr 2008 06:40:18 +0000

Hej
Jag tycker att Liza Marklund lyfter rejält i den senaste boken Tyskungen.Sen är det väl också en fråga om tycke o smak.
Den i särklass bästa svenska deckaren senaste tiden (enligt min mening förståss) är Mons Kallentofts debutbok Midvinterblot.
:-)

Av: uno

uno — Sat, 05 Apr 2008 14:09:30 +0000

Fossum är bra, och han Harry Hole också, gillar Nesbö. Men också en annan mindre känd nisse som skriver från Lysekil, Brohed. Annars har du ju rätt, att skriva enkelt är det svåra, att skriva riktigt bra betyder ofta just det. Marklund har aldrig varit nån idol för mig. Men vi läser vad vi vill, och ditt inlägg är jättebra, ställer frågor.
Svar från min blogg:
Ursula – han var en av mina stora favoriter. Jan Danielsson myntade idén att göra försvaret till ett miljöförsvar – dvs rycka ut när naturen var hotad. Den gröna armèn. Träffade honom då och då när jag bodde i Åhus. En hyvens karl. Dog för fort, precis som så många andra jag gillat i livet. Kram på dejj, njut av livet! Baba U

Av: Ursula S.

Ursula S. — Wed, 02 Apr 2008 23:57:17 +0000

Hej Louise, och tack för ditt ifrågasättande!
Måste en bok/film vara ANTINGEN enkel och spännande ELLER djup och svårläst??? Jag menar inte att det är något fel att vara ”lättläst”, tvärtom! Däremot tycker jag det är dåligt författande att vara långrandig och tråkig, som JAG tyckte att Sprängaren var i uppemot 150 sidor (som med fördel kunde strukits ner till max en tredjedel…).

Jag tycker inte att en bok, eller en film, måste vara ”fin” eller ”svår” för att vara bra – idealet är väl att BÅDE den breda publiken OCH de svårflörtade kritikerna gillar dem? Tänk t ex på Susanna Alakoskis roman ”Svinalängorna”, som BÅDE hamnade på bästsäljarlistorna OCH nominerades till (vann?) Augustpriset! Och tänk på Katarina Mazettis roman ”Grabben i graven bredvid” – en mkt bra bok, som blev en mkt sevärd OCH populär film!

Jag började i går läsa ”Brott” av Karin Fossum – och jag lääängtar efter att fortsätta läsa den! :-) Engagerande, välskriven, verkar bli spännande läsning…
Än en gång tack för din kommentar, Louise – jag gillar människor som vågar protestera! Ha det gott!

Av: Louise

Louise — Wed, 02 Apr 2008 03:06:04 +0000

Men det jag inte förstår i ditt resonemang är hur de här ”svenska deckardrottningarna” kan sälja bra bok efter bok. Okej om EN bok säljer bra, till exempel Sprängaren, men sedan säljer ju hennes andra och tredje och fjärde bok också bra. Och det lär ju knappast vara nya läsare som tillkommer.
Kan det kanske vara så att 100-200 000 läsare GILLAR de här författarna? och de här läsarna struntar i att prosan inte är så himla ”fiiin”.
Jämför det med filmens värld; det brukar vara några tusen som ser de konstnärliga filmerna och 100 000 som ser filmerna av ”de lättare” slagen.
Så frgan är, vad vill den STORA läsarkretsen ha; enkla, spännande decakre eller djupa, svårlästa romaner?

Jag förstår vad du vill säga, men jag tror du måste vidga dina vyer…