Om prinsar… och grodor…

Nu kan jag berätta litet mer om grodor, efter att ha googlat samt hört ett program som P1 sände någon dag efter mitt förra inlägg, om hur det känns att pussa en groda.
Att Han inte förvandlades till en prins berodde nog på tre, eller kanske fyra, saker:
1. Han var nog inte en groda, Han var nog en padda – men jag blev förvirrad när jag läste på en mkt trevlig och utförlig engelsk grod-site att grodor har långa bakben men paddor har korta, och jag tyckte ju att Han hade väääldigt långa bakben…
2. Jag är inte prinsessa, och det är bara prinsessor som kan pussa grodor med magiskt resultat – så orättvist! Ännu ett bevis på klassamhällets ojämlikhet!
3. Han var nog inte en förtrollad prins, och kanske inte ens en Han – och då kan ju inte ens en prinsess-puss trolla fram en prins… Se där, ojämlikhet igen! Varför kan inte paddor vara förtrollade prinsar, och varför är det bara prinsar som förtrollas och blir till grodor? En fråga för DiskrimineringsOmbudsmannen, och för JämO, minsann!

Dessutom lärde jag mig att man nog inte ska pussa paddor, för de har giftkörtlar i huden, ovanför ögonen – inget dödligt gift för människor, mer ett sätt att göra paddor osmakliga för rovdjur som gillar groddjur. (Min padd-puss gav inga besvär, och Hans söta nos var så slät så där kan inte ha funnits några giftkörtlar!) Och man bör ju verkligen inte störa vilda djur med pussar i tid och otid – utom möjligen om man räddat livet på dem… ;-)

Groddjuren är f.ö. utrotningshotade på många håll i världen – även i Sverige. De är beroende av dammar och våtmarker, och våtmarker finns inte längre i vårt utdikade svenska jordbrukslandskap. Men det finns grodor även i regnskogar, och när regnskogarna skövlas så berövas grodorna sin livsmiljö. Den trevliga engelska grodsiten Frogland liknar groddjuren vid kanariefåglarna som man förr hade i kolgruvorna – när kanariefåglarna föll döda ner i sina burar, då visste gruvarbetarna att luften börjat bli farlig och att de snabbt måste ta sig upp ur gruvan. Att den ena grodarten efter den andra utrotas från vår jord är ett allvarligt larm om att något är riktigt, riktigt fel i miljön.

Det finns en oerhörd variationsrikedom bland groddjuren. Våra svenska grodor och paddor lägger sina ägg i t ex dammar, men vissa groddjur lägger sina ägg i skum-bon i träden, eller utvecklar sina yngel i magen, eller i munnen ! Det finns grodor som kan klättra, och grodor som t o m kan flyga – ja, hur ska de annars kunna göra skum-bon i träden…?
Grodorna har en viktig ekologisk uppgift som bl. a. insektsätare, och när de försvinner kan det få stora konsekvenser. Fransmännen äter gärna grodlår (engelsmännen kallar dem ju nedlåtande för ”frog eaters”), och numera importerar Frankrike grodlår från Indien och Bangladesh eftersom det inte längre finns tillräckligt med ätliga grodor i sydeuropa. Men grodexporten har minskat grodantalet så mycket i vissa delar av Indien och Bangladesh att skadliga insekter nu måste bekämpas med gifter… som skadar andra delar av miljön, och rubbar ekosystemet ännu mer…

Hur vi i den rika världen lever kan föröda ekosystem i andra delar av världen – grodorna är bara ett enda, litet exempel. Vi måste rätta vår mun efter vår egen matsäck och sluta exploatera fattiga länders naturresurser, och fransmännen måste nog även fundera över vad som händer i deras egna ekosystem när deras ätliga grodor nu är nästan utrotade.

Och vi som har trädgård kan hjälpa våra svenska grodor genom att ge dem en liten damm – den behöver inte alls vara stor eller dyr eller märkvärdig! Det är trevligt att höra deras kväkanden, och de gör nytta genom att äta allt som rör sig och som är litet nog för att de ska kunna svälja det.
Grodor och paddor lär även äta små sniglar… :-)

3 comments ↓

#1 uno on 08.04.08 at 19:51

Kvack. Just nu kokar pastan, men jag hinner nog klistra in detta innan pastan kokar sig klistrig.
Ursula – tack för bra komplement. Men vi i väst måste gå före nu, det finns inget alternativ. Elen produceras, javisst, men sol och vind borde räcka gott och väl bara vi koncentrerade oss på det. Bilar produceras också skitfel. Men ingen energi som inte kommer från solen direkt är hålbar i längden (det är inte solen heller, men då har vi för länge sen blivit en helt annan art, kanske en som kan tänka i stället för sänka! Kram

#2 uno on 08.05.08 at 10:39

Tjaba, ändrade nu. Tror att det är du som får lägga in min nya blogg i din samling, eller? Nå, att leva nära naturen är nog så viktigt, inte minst för att begripa den och bli litet händförd över att den trots allt kan fortsätta att existera enligt sina egna principer. Men det finns en gräns. När den är nådd brakar systemet samman som vi kännder det. Å andra sidan kommer den inte att dö, bara förändras, anpassas till något nytt. Nya nischer uppstår, svavelbakterier skapar nya samhällen på havsbottnarna (giftiga för syreandande varelser). Vi kan inte ta död på livet i sig, bara på oss själva. Massor av nya varelser kommer att uppstå som kan andas annat än syre, avge annat än koldioxid och vatten. Först när den skyddande atmosfären försvinner dör livet i sig….kanske. Bakterier och virus har stora potentialer att omskapa sig, och små djur – typ björndjur – gör man sig inte av med i första taget.
Vi har nytt kök nu, blev tvungna för att kunna laga mat samtidigt – IKEA naturligtvis och hemmasnickeri. Annars har du helt rätt, vi bär alla ansvar för vårt utnyttjande av miljön. Mvh Uno

#3 Ursula S. on 08.05.08 at 13:06

Uno: Jag ändrade Tänk om-länkningen till Metrobloggen, kort efter att du börjat blogga där! Synd att du raderade hela din AB-blogg, där fanns ju så mycket läs- & tänkvärt!

Det är klart att det är OK att renovera både badrum och kök! Det jag ifrågasatte var vräkiga lyxrenoveringar (dessutom inte sällan med tropiska träslag) som kanske inte är helt nödvändiga…

Leave a Comment