Entries from september 2008 ↓

Råkade via ett  felklick under en bloggvandring i dag hamna på Katrin Schulmans blogg. Den ligger på en kändis-portal som kallar sig ”finest.se” (kära nå’n, då!).
Katrin Schulman (PR-konsult med 56 vänner, enligt info på bloggen) Talar ut om hur (ex?)maken Alex sagt till en kvällsblaska att han för två veckor sedan träffat ”kvinnan i sitt liv” – vilket sårat Katrin, ty hon trodde ju att det var hon som var Kvinnan I Hans Liv (trots att de tydligen separerat). Själv hade hon träffat en ny man för några månader sedan, men hon tycker det är litet för tidigt att säga om han är Mannen I Hennes Liv.
Hon är glad för Alex’ skull, påstår Katrin: ”Det är ett bra kap som Alex gjort. All lycka till dem, jag menar verkligen det.” Men på slutet av sin Tala ut-blogg skriver hon: ”Alex är ett känslokallt svin”… mm, mm. Men trots att hon skulle kunna krossa honom genom att avslöja Sanningen om varför de separerade så avstår hon. Hon vill inte sjunka så lågt – hon förlitar sig i stället på att Synden straffar sig själv…
Inget av detta intresserar mig ett dyft – alla dessa Schulmans syns överallt, ständigt, likt Ville Vessla i Ture Sventon-böckerna, och lever på all medvetet planterad media-uppmärksamhet.
Sedan började jag läsa kommentarerna hon fått…
En luttrad realist misstänker (precis som jag) att hela bråket är ett PR-trick av parterna för att få uppmärksamhet i media och på de annonstyngda bloggarna – många besökare ger många pengar…
Vissa tar helt avstånd från henne och hejar på Alex.
Men de flesta  beundrar Katrin för hennes ädelhet, tapperhet och styrka, och uttrycker sitt engagemang i hennes öde, och några blir rentav tårögda av medlidande.

Vad är det för märklig värld vi lever i, när kändisars ofta välregisserade romanser, tårar, gräl och försoningar får människor att engagera sig som om de vore bästa vänner? Hur många av alla dessa kändis-fans blir tårögda när grannens barn blir övergivna av sin pappa? Hur många beundrar arbetskamraten som trots ständig värk kämpar vidare, dag efter dag? Hur många engagerar sig ens för en övergiven gammal släkting som behöver litet praktisk hjälp och en pratstund då och då?
Är det så enkelt, och skrämmande, att det kostar inget att engagera sig i Kicki Danielssons sjukdomar, eller paret Schulmans förmodligen PR-styrda utspel?
Men att engagera sig i medmänniskor inom räckhåll – det kräver en smula tid, och en gnutta ansträngning, och äkta engagemang…

Uppdaterat 1.10: Haha, min kommentar, med kontentan att det Schulmans sysslar med är smart PR för sig själva och sina bloggar, och att de skrattar (åt sina lättmanipulerade besökare) hela vägen till banken – blev refuserad på Katrins blogg! Hihi, haha, hoho, joho!!!

…att jag städar bland alla mina länkar! (Ja, på en massa ställen IRL också – men det känns så övermäktigt så det orkar jag inte ens tänka på just nu…)
Sidor som jag gillar riktigt mycket – dem länkar jag till. Främst för att mina besökare ska kunna hitta dit, och kanske hitta bloggar som de också tycker om, men också för att jag själv enkelt ska kunna klicka mig dit.
Jag använder en gratistjänst som heter BlogRolling.com, som gör att man snabbt och enkelt kan lägga till en länk på sin blogg. och som dessutom visar ett ”Uppdaterad” när bloggen nyligen blivit – uppdaterad. Men den fiffigheten funkar tyvärr inte på alla bloggar, t ex inte på AB, men man kan ju inte få allt…
Nu har jag upptäckt att det är en förfärlig röra i högerkolumnen, där länkarna ligger. Råkade scrolla ända ned igår, och såg bl a dubbla länklistor. Dags att sortera också, och ha en Foto-lista, en Trädgårdslista, en Böcker-lista, en…
Att sortera IRL ger mig en förfärlig beslutsångest, och högen med ”Vet ej” brukar bli störst av alla högarna – men eftersom jag inte tänker kasta några länkar så känns det inte så farligt. Och de bloggar som inte har något huvudtema får väl hamna i Vet ej-samlingen. Fast under en bättre rubrik…
Ville bara meddela att det kan bli ännu rörigare i högerkolumnen ett tag framöver, men allt ska sluta lyckligt, hoppas jag! :-)

Herregud, när man granskar sina kroppsdelar litet närmare så är de verkligen inte mycket att visa framför en kamera…
Det blir till att ta hjälp av mer fotogeniska modeller:

”A snail with a view”
En frimodig liten fläckig lundsnäcka kryper genast på upptäcktsfärd var man än placerar den. De är väldigt söta, men de dj-klarna ger sig på både fuchsior, citrusträd och nästan allt annat jag har utomhus! Vilken kroppsdel den kryper på råder det väl inget tvivel om, hoppas jag, fastän det blivit litet konstiga proportioner… :-)

”Turning torso”
En pantersnigel som ser tillbaka över sin egen rygg. Pantersniglar är slanka och eleganta, vackert tecknade och med långa, livliga ögonantenner. På bilden kan man se att den har en tydlig, litet upphöjd ”ås” längst bak på stjärten – det visar att pantersniglar tillhör gruppen kölsniglar. Pantersniglar äter inte på levande växter, så döda dem inte!
Men vilken kroppsdel ligger den på – kan ni se det?

”Ring, ring! Bara det kom en signal…”
Spansk skogssnigel – i sommar har jag studerat dem, och lärt mig mycket om dem… Lugna och fridsamma, är alls inte mordiska. De är skygga för beröring och drar genast ihop sig nästan till ett klot om man lyfter dem. Men efter några dagar som husdjur har de vant sig och börjar ganska snart krypa efter att man flyttat på dem. De äter gärna maskrosor, men de är helt ointresserade av mina många fuchsior… :-)

Detta är mitt första bidrag till den trevliga fotoutmaningen Fototriss – kolla de många underbara foton som andra deltagare publicerat!  Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades göra en egen triss i trissen – en Snigeltriss! ;-) Hoppas bara jag gör rätt med länkningen nu…
(Beklagar copyright-texten över bilderna, men jag har tyvärr blivit bestulen på några bilder från min hemsida, och blivit bränd…)

Hittade en stimulerande fotograf-sajt, ”Your Camera Doesn’t Matter” som tvärtemot så många andra inte hänger sig åt utrustning och en massa tillbehör som man absolut måste ha för att fullkomliga sin kamera. Uppfriskande site att läsa, och jag vill dela med mig av ett citat därifrån:
”People know cars don’t drive themselves, typewriters don’t write novels by themselves and that Rembrandt’s brushes didn’t paint by themselves. So why do some otherwise intelligent people think cameras drive around and make pictures all by themselves?”
Folk säger ibland saker i stil med ”Min kamera tar inte så bra bilder…”, eller ”Jag har bara en enkel kamera”. Men väldigt många bra bilder har tagits med kameror som är mycket enkla men av människor som kan SE motivet!
Det är ju inte kameran som tar bilden, det är ju den som trycker på avtryckaren! Att knäppa ett foto är ett ögonblicks verk – kanske på en tusendels sekund – men att upptäcka motivet, kanske leta bättre vinkel, ibland kunna bestämma skärpedjupet… det kräver en kameraägare med bildkänsla, och en liten smula grundlägggande fotokunskap.
Ibland krävs det snabbhet för att hinna fånga ett förbiilande ögonblick, men ganska ofta kräver det tålamod att kunna ta en bra bild. Tålamod att invänta en tunn molnslöja framför den skarpa solen, att vänta på att en blomma ska bli precis lagom utslagen, att personen man vill fotografera ska slappna av framför kameran.
Läste en gång för länge sedan, på den tiden man fortfarande fotograferade med en filmrulle i kameran, att ”Tillfället kommer som en snigel men försvinner som en blixt!”
Det stämmer faktiskt även för en ”snigel-paparazzi” – som Jah Hollis så träffande titulerade mig när jag visat ett par ömt omslingrade sniglar här :-) Sniglar har nämligen väldigt snabba antenner! Tro’t eller ej.

(Hur ska jag efter detta kunna försvara att jag köpt en ny kamera…?!)

Provfotat med min nya kamera!
Så fort jag kom hem med mitt kamerapaket så nästan slet jag upp kartongen med tänderna! (Notera att jag skrev ”nästan”.) Men innan batteriet blivit laddat och det hade kommit litet ätbart på tallriken, då hade det ju hunnit mörkna, så ljuset fick bli helt artificiellt. (Men vem har tid att äta, när man brinner av iver att testa sin nya foto-partner?!?)

En metallyta intill kastade starka, oplanerade reflexer, så bilden blev ju helt fel-exponerad! :-D Men jag gillar den ändå, och efter ett kvarts varvs vridning så tycker jag att den känns nästan litet… artistisk? ;-)

Nu återstår att lära känna kameran ordentligt, och testa exponeringar och de olika förinställda programmen, men en sak gillar jag redan: den underbart utvikbara, vinklingsbara och vridbara LCD-skärmen, som visserligen gärna kunde varit litet större men som ger en tydlig bild. Perfekt för att ta Underifrån-foton, ifall jag hinner plåta i tid för veckans aktuella och mitt livs första Fototriss-tema!
Men då får det nog bli i dagsljus…

P.S. Så här artistiska foton kunde inte min gamla digtalkamera ta, för det har den alldeles för svag blixt för! Men den är duktig ändå, och behändigt nätt i vikt och storlek (inte att förakta).

Efter lång och mycken vånda bestämde jag mig för att köpa en ny digitalkamera. (Borde egentligen, enligt allt normalt förnuft, reparerat bilen i stället…) Sökte på nätet efter en kompaktkamera med vridbar skärm, trådlös utlösare och som kan spara bilder i RAW-format. Hittade några få modeller, läste en massa recensioner på nätet (bl a på Steve’s DigiCams och Digital Photography Review, som har synnerligen utförliga recensioner, inkl. många testfoton tagna med de recenserade kamerorna). Läste också alla svenska recensioner som jag kunde hitta på nätet.
Bestämde mig till slut för superzoomaren Panasonic Lumix DMC-FZ50, som har ”systemkamera-känsla” och manuell zooominställning (lättare att zooma exakt, och sparar batteri) och kollade nätbutiker på Prisjakt.nu. Billigast var PixMania – men där gäller det att kolla noga! Det visade sig bl a att manualen var på franska (!), och att de hade fått väldigt många negativa kundomdömen på Prisjakt.nu, främst för långa leveranstider. Och jag vill ju ha min nya kamera snabbt – nu! – genast! ;-)

Kollade på CyberPhoto i Umeå, som har en mycket bra och lättnavigerad hemsida. De hade kameran i lager, så jag slog till och beställde ca kl 13.15 i förrgår. Fick snabbt orderbekräftelse via mail, och kolli-ID så att jag kunde följa kamerans resa med Posten. Och redan kl 18.20 samma dag var min kamera sorterad på Posten i Umeå, och började sin långa resa till Skåne – otroligt snabbt expedierat av CyberPhoto!
Nu har min kamera haft status ”Transporteras” sedan dess – men i morse kl 6.20 sorterades den i Malmö! Så nu är den väl på väg till Eslöv, för en sista sortering, och när den kommer fram till mitt utlämningsställe så får jag ett SMS med en kod så att jag inte behöver vänta ytterligare ett dygn på avin. (Lantbrevbäraren kör nämligen ut innan paketavierna hunnit komma.) Mobilen är på, och jag vaktar den noga… ideligen!
I morgon, i morgon… borde jag kunna hämta min kamera!
P.S. Bilden är hämtad från Panasonics hemsida, och den får man låna – de får ju gratis reklam nu!
STOPPA PRESSARNA: Min kamera har kommit!!! :) :) :) Fick en SMS-avisering nyss, för 1 min. sedan, kl 16.11! Vips iväg för att hämta den – YIPEEE!!!!

”Va’…!? Lars Molin??? Regissören, som gjorde skandalsuccé med Badjävlar?!? Och som blev folkligt älskad för Potatishandlaren och Midvinterduell, och Tre kärlekar och Den tatuerade änkan!?! Har han mailat, till mig?!? Men han dog ju i vintras – kan man maila ifrån himlen…???”

Tänkte jag, förvirrat, när jag såg avsändarnamnet ”Lars Molin” i Inkorgens lista. Och ämnet ”Ratat blogginlägg” gjorde mig än mer konfunderad: ”Vilket av mina blogginlägg är det som Lars Molin ratat? Men… då har han ju i alla fall inte tyckt att hela min blogg är skräp! :-) ”

Till min förvirrings försvar kan jag bara framhålla flera nätters sömnbrist, och att jag var på väg att somna – sittande i sängen, med laptopen i knäet – när jag med en sista ansträngning loggade in på mitt yahoo-konto…

Förtjusningen över att ha fått ett mail ifrån Lars Molin, i himlen, fick mig att vakna till, men när jag öppnade mailet och började läsa insåg jag att mailet inte var avsänt från himlen, och inte från den Lars Molin…
Men jag blev glad över mailet ändå… :-)
Och när jag blir en ängel ska jag skicka mail ifrån himlen! ;-)

Jag lovar att nästa blogginlägg ska handla om något helt annat än sniglar och trädgårdssnäckor, men vill först visa ett par bilder på en söt liten snäcka… Längst upp på den långa antennen som sticker upp sitter snigelns öga:

”Är jag med i TV nu? Ser ni mig, om jag viftar litet med ögat?”

”Jättegott, det här – det ska jag beställa fler gånger!”

Den lilla trädgårdssnäckan kröp fram till den serverade maten, helt orädd för den mycket, mycket större spanska skogssnigeln. Dessutom trängde den sig tätt intill snigeln, fastän det fanns gott om plats längre bort. Ordet ”mördarsnigel” är orättvist och helt missvisande, för den spanska skogssnigeln dödar inte någon, vilket den lilla trädgårdssnäckan verkar veta.
Det krävde mycket tålamod och mycket tid för att ta de här bilderna, för snigeldjur är som bekant ganska långsamma… Men det var fascinerande att studera dem, och väl värt både tiden och den knä-krypande mödan. :-)