Råkade via ett  felklick under en bloggvandring i dag hamna på Katrin Schulmans blogg. Den ligger på en kändis-portal som kallar sig ”finest.se” (kära nå’n, då!).
Katrin Schulman (PR-konsult med 56 vänner, enligt info på bloggen) Talar ut om hur (ex?)maken Alex sagt till en kvällsblaska att han för två veckor sedan träffat ”kvinnan i sitt liv” – vilket sårat Katrin, ty hon trodde ju att det var hon som var Kvinnan I Hans Liv (trots att de tydligen separerat). Själv hade hon träffat en ny man för några månader sedan, men hon tycker det är litet för tidigt att säga om han är Mannen I Hennes Liv.
Hon är glad för Alex’ skull, påstår Katrin: ”Det är ett bra kap som Alex gjort. All lycka till dem, jag menar verkligen det.” Men på slutet av sin Tala ut-blogg skriver hon: ”Alex är ett känslokallt svin”… mm, mm. Men trots att hon skulle kunna krossa honom genom att avslöja Sanningen om varför de separerade så avstår hon. Hon vill inte sjunka så lågt – hon förlitar sig i stället på att Synden straffar sig själv…
Inget av detta intresserar mig ett dyft – alla dessa Schulmans syns överallt, ständigt, likt Ville Vessla i Ture Sventon-böckerna, och lever på all medvetet planterad media-uppmärksamhet.
Sedan började jag läsa kommentarerna hon fått…
En luttrad realist misstänker (precis som jag) att hela bråket är ett PR-trick av parterna för att få uppmärksamhet i media och på de annonstyngda bloggarna – många besökare ger många pengar…
Vissa tar helt avstånd från henne och hejar på Alex.
Men de flesta  beundrar Katrin för hennes ädelhet, tapperhet och styrka, och uttrycker sitt engagemang i hennes öde, och några blir rentav tårögda av medlidande.

Vad är det för märklig värld vi lever i, när kändisars ofta välregisserade romanser, tårar, gräl och försoningar får människor att engagera sig som om de vore bästa vänner? Hur många av alla dessa kändis-fans blir tårögda när grannens barn blir övergivna av sin pappa? Hur många beundrar arbetskamraten som trots ständig värk kämpar vidare, dag efter dag? Hur många engagerar sig ens för en övergiven gammal släkting som behöver litet praktisk hjälp och en pratstund då och då?
Är det så enkelt, och skrämmande, att det kostar inget att engagera sig i Kicki Danielssons sjukdomar, eller paret Schulmans förmodligen PR-styrda utspel?
Men att engagera sig i medmänniskor inom räckhåll – det kräver en smula tid, och en gnutta ansträngning, och äkta engagemang…

Uppdaterat 1.10: Haha, min kommentar, med kontentan att det Schulmans sysslar med är smart PR för sig själva och sina bloggar, och att de skrattar (åt sina lättmanipulerade besökare) hela vägen till banken – blev refuserad på Katrins blogg! Hihi, haha, hoho, joho!!!

…att jag städar bland alla mina länkar! (Ja, på en massa ställen IRL också – men det känns så övermäktigt så det orkar jag inte ens tänka på just nu…)
Sidor som jag gillar riktigt mycket – dem länkar jag till. Främst för att mina besökare ska kunna hitta dit, och kanske hitta bloggar som de också tycker om, men också för att jag själv enkelt ska kunna klicka mig dit.
Jag använder en gratistjänst som heter BlogRolling.com, som gör att man snabbt och enkelt kan lägga till en länk på sin blogg. och som dessutom visar ett ”Uppdaterad” när bloggen nyligen blivit – uppdaterad. Men den fiffigheten funkar tyvärr inte på alla bloggar, t ex inte på AB, men man kan ju inte få allt…
Nu har jag upptäckt att det är en förfärlig röra i högerkolumnen, där länkarna ligger. Råkade scrolla ända ned igår, och såg bl a dubbla länklistor. Dags att sortera också, och ha en Foto-lista, en Trädgårdslista, en Böcker-lista, en…
Att sortera IRL ger mig en förfärlig beslutsångest, och högen med ”Vet ej” brukar bli störst av alla högarna – men eftersom jag inte tänker kasta några länkar så känns det inte så farligt. Och de bloggar som inte har något huvudtema får väl hamna i Vet ej-samlingen. Fast under en bättre rubrik…
Ville bara meddela att det kan bli ännu rörigare i högerkolumnen ett tag framöver, men allt ska sluta lyckligt, hoppas jag! :-)