Råkade via ett felklick under en bloggvandring i dag hamna på Katrin Schulmans blogg. Den ligger på en kändis-portal som kallar sig ”finest.se” (kära nå’n, då!).
Katrin Schulman (PR-konsult med 56 vänner, enligt info på bloggen) Talar ut om hur (ex?)maken Alex sagt till en kvällsblaska att han för två veckor sedan träffat ”kvinnan i sitt liv” – vilket sårat Katrin, ty hon trodde ju att det var hon som var Kvinnan I Hans Liv (trots att de tydligen separerat). Själv hade hon träffat en ny man för några månader sedan, men hon tycker det är litet för tidigt att säga om han är Mannen I Hennes Liv.
Hon är glad för Alex’ skull, påstår Katrin: ”Det är ett bra kap som Alex gjort. All lycka till dem, jag menar verkligen det.” Men på slutet av sin Tala ut-blogg skriver hon: ”Alex är ett känslokallt svin”… mm, mm. Men trots att hon skulle kunna krossa honom genom att avslöja Sanningen om varför de separerade så avstår hon. Hon vill inte sjunka så lågt – hon förlitar sig i stället på att Synden straffar sig själv…
Inget av detta intresserar mig ett dyft – alla dessa Schulmans syns överallt, ständigt, likt Ville Vessla i Ture Sventon-böckerna, och lever på all medvetet planterad media-uppmärksamhet.
Sedan började jag läsa kommentarerna hon fått…
En luttrad realist misstänker (precis som jag) att hela bråket är ett PR-trick av parterna för att få uppmärksamhet i media och på de annonstyngda bloggarna – många besökare ger många pengar…
Vissa tar helt avstånd från henne och hejar på Alex.
Men de flesta beundrar Katrin för hennes ädelhet, tapperhet och styrka, och uttrycker sitt engagemang i hennes öde, och några blir rentav tårögda av medlidande.
Vad är det för märklig värld vi lever i, när kändisars ofta välregisserade romanser, tårar, gräl och försoningar får människor att engagera sig som om de vore bästa vänner? Hur många av alla dessa kändis-fans blir tårögda när grannens barn blir övergivna av sin pappa? Hur många beundrar arbetskamraten som trots ständig värk kämpar vidare, dag efter dag? Hur många engagerar sig ens för en övergiven gammal släkting som behöver litet praktisk hjälp och en pratstund då och då?
Är det så enkelt, och skrämmande, att det kostar inget att engagera sig i Kicki Danielssons sjukdomar, eller paret Schulmans förmodligen PR-styrda utspel?
Men att engagera sig i medmänniskor inom räckhåll – det kräver en smula tid, och en gnutta ansträngning, och äkta engagemang…
Uppdaterat 1.10: Haha, min kommentar, med kontentan att det Schulmans sysslar med är smart PR för sig själva och sina bloggar, och att de skrattar (åt sina lättmanipulerade besökare) hela vägen till banken – blev refuserad på Katrins blogg! Hihi, haha, hoho, joho!!!
15 comments ↓
Bra rutet! Lämna kändisarnas öden till dem själva och engagera er i era nära istället!
Du kanske ska börja med Radiotjänsts gamla dänga och sätta sniglar i ögat på dom som inte sköter sig??? :-)
Mille
Sick, kändisar?…jag blir så trött på dom!
Jag tänker att vi, vi som bloggar o känner för andra, vi som kommenterar för att vi bryyyr oss…vi som sympatiserar, kritiserar, dominerar, nominerar…VI är dom riktiga kändisarna!
This I know for sure…
…med andra ord ett inlägg som satte sprutt på mig!
Tack!
Mille: Skönt att få medhåll! :-)
Och ja, kanske sniglar vore en bra idé – och mina är ju redan handtama, så… Fast jag har inte lärt dem ”Plats! Stanna kvar!” ännu… ;-)
Men Mille, jag kan inte lämna kommentarer hos dig, för jag har ingen giltig ID – ville tacka för din kommentar!
- – -
StellaSweden: Har JAG satt sprutt på DIG?!? Så totalt oväntat – jag brukar ju gå till DIN blogg för att hitta sprutt, och spratt, och sprättiväg, och This I know for sure..! :-)
Skit i Schulman. De är bara ännu ett exempel på det vi ser i USA med bankkriser och depression. De är inte minsta viktiga, men du är det. Svar från min blogg:
Ursula – nä jag älskar dem inte när de äter upp mina jordgubbar, inte alls. men de finns och så är det. Jag är mer nyfiken på leopardsniglarna som det inte skrivs om vad jag vet. De är smidiga, snabba, och jag underar om de inte är rovsniglar. Kanske just den balasfaktor som mördarsnigeln behöver? Brukar så här i hösttider hitta två sniglar i ring runt en äggkokong. De äro hermafroditer, kunna befrukta och befruktas. Käckt, blir litet avis, faktiskt.
Resten – mina gamla bloggar på AB har jag strukit, men denna finns kvar. På AB skriver jag bara om bibliotek, ibland kåserande ibland agitatoriskt. Adressen dit är
http://blogg.aftonbladet.se/25419/
Lycka till med blötdjuren. Jag gillar bläckfiskar, deras stora ögon, deras välutvecklade hjärnor och deras förmåga att anpassa sig till det mesta uner vatten. En vacker dag går bläckfisken upp på land… Uno
Under rubriken oönskade blötdjur – Mollusca deprivata – borde jag föra familjen Schulman…
Men så bra skrivet! Precis på kornet, och intressant är det onekligen hur det kommer sig att en del människor verkar ha lättare till att ha empati för kändisar men så mycket svårare kanske för att ha samma empati för grannen vägg i vägg eller jobbarkompisen eller för gamle far som sitter på hemmet eller något liknande. Mycket märkligt.
Uno: Fenomenet ”Jag-blev-tårögd-för-din-skull-Katrin” är så beklämmande att jag bara måste skriva om det! Likaså är det beklämmande att människor inte genomskådar parets manipulationer, och att kvällspressen skriver så villigt om deras tricks och utspel – fortfarande! – för de säljer ju lösnummer (även det är beklämmande)! Schulmans är som en egen, oändlig dokusåpa – och de skrattar säkert hela vägen till banken..!
Mina studier av Pantersniglar (se bild i mitt förrförra inlägg, Veckans Fototriss!) har inte visat att de är aggressiva mot andra arter, de glider bara förbi både snäckor och spanska skogssniglar, samexisterar utan konkurrens eller konflikter. Liksom spanjorerna så är de hitkomna via människan, men har anpassat sig smidigt. De är så eleganta och vackra, snigelvärldens gaseller! De är märkligt orädda för beröring, glider genast vidare ifall man lyfter över dem t ex till handen. Fantastiskt att de inte är skygga för Jordens farligaste rovdjur, människan! Känns knappt när de glider fram över huden, litet svalt bara… häftig upplevelse!
Hej
Ofattbart att den familjens öden o äventyr fortfarande lockar läsare.Det mesta måste väl vara sagt o skrivet?
:-)
Shirouz: Ja, visst är det ett märkligt fenomen! Jag fattar inte vad det beror på, men jag blir både förbryllad, förbannad och bedrövad över det! Kan det vara människor som är väldigt ensamma, och som har svårt med kontakter & relationer IRL? I så fall är det ju ännu mer tragiskt…
- – -
Gunnar: Oh, firma Schulman & Schulman har säkert planerat mååånga fler såpa-avsnitt, för att dra besökare tilll sina (avlönade) bloggar! Såg att Katrin Schulmans mest lästa inlägg haft 85-92 TUSEN besök! (Och hon skriver ju flera inlägg om dan, tydligen.) Det ger säkert bra klirr i hennes kassa, så nog kommer de att fortsätta sitt fnaskande…
Jag noterade oxå att det stod i presentationen att Katrin har ”56 vänner” – är inte begreppet ”vänner” ganska urvattnat då…?
Själv har jag ett halvt dussin nära vänner – vilket väl är ungefär vad många har, och hinner upprätthålla vänskapen med? – och sedan har jag därtill en hel del som jag definierar som mer eller mindre nära ”bekanta”.
Och Hemligheter.nu har aldrig haft ens 100 besök per dag – och det trivs jag väldigt bra med!
Snacka om att hon (Katrin) trampade i klaveret.
I och med att flickstackaren refuserade ditt inlägg, så fick du ju kvitto på att inlägget var så att säga…
- Var MITT I PRICK! :)
Badaren: Just det! :-D Hon hade släppt igenom några få som var kritiska, men de var inte lika beska som min kommentar – och de andra skrev inte att paret Schulman ”skrattar åt sina lättmanipulerade läsare – skrattar hela vägen till banken!”
Hej din blogg får mig verkligen att le=) hehe
Den här funktionen som du har Ursula som ger inspiration till kommentarer är verkligen kul=)Hur skaffar man en sådan?
Mvh Ermin
Men hallå! Det verkar som om det här ämnet verkligen engagerar er. Det verkar lite motsägelsefullt, tycker jag. :-)
Ermin: Kommentars-funktionen styrs av ett script, som jag fick av min förre webbhotellvärd. Men det finns många olika script att hämta gratis på nätet, se vad du kan googla fram!
- – -
Jah: Men vi är ju ganska eniga i våra åsikter om att människor kanske borde intressera sig mer för medmänniskor omkring sig än för media-uppblåsta kändisar – är det motsägelsefullt bara för att jag tog de sällsynt mediakåta Sculmans som utgångspunkt?
Leave a Comment