Det finns dikter som följer en genom åren – somliga som tröst, andra som tankevänner eller tankeväckare. En av mina tankevänner är Robert Frosts dikt ”The Road Not Taken”, som slutar med dessa rader:
”Two roads diverged in a wood, and I —
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.”
Det finns val i våra liv som kanske kan bli livsavgörande – hur hade t ex mitt liv blivit om jag hade sagt ja till att gifta mig med A.? Eller om jag hade tackat ja till det där jobbet jag blev erbjuden på Femina, men som jag var för ung och osäker för att våga acceptera (och, det viktigaste då, som skulle inneburit att jag inte kunde haft kvar mitt vardagliga liv med mina älskade hundar och hästar)? Jag får aldrig veta hur mitt liv skulle sett ut i dag ifall jag hade sagt ja då – jag vet bara att jag gjorde de rätta valen utifrån min dåvarande situation, och utifrån mina känslor där och då.

Det är alltför lätt att tänka ”Om jag bara…” – men det är bara destruktivt, och meningslöst. Oftast gör vi de rätta valen, utifrån vår situation just då. Att sedan Livet kan ta en annan vändning än vi tänkte oss då vi gjorde valen, det kunde vi ju inte veta – då.
Livet ställer oss ständigt inför förändringar, och små och stora beslut, och vi försöker alltid göra de rätta valen. Ingen av oss har Framtidens facit i hand – och egentligen är det väl ganska skönt? Och har du tänkt på en sak: ibland blir Livet mycket bättre än vi vågat ana, fastän vi ibland tror att vi valt fel någonstans längs vägen… :-)

Jag vill också dela med mig av ett par rader ur en annan dikt, som ofta skänkt tröst och ett längre perspektiv med litet mera ljus, när allt känts mörkt framöver:
”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor, där intet mörker är.”
(Jag tror dikten är av Erik Blomberg, men är inte helt säker.
Och detta inlägg inspirerades jag till när jag läste ett av dagens inlägg hos en av mina favoritbloggare, Ulvstrumpa.)