Det finns dikter som följer en genom åren – somliga som tröst, andra som tankevänner eller tankeväckare. En av mina tankevänner är Robert Frosts dikt ”The Road Not Taken”, som slutar med dessa rader:
”Two roads diverged in a wood, and I —
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.”
Det finns val i våra liv som kanske kan bli livsavgörande – hur hade t ex mitt liv blivit om jag hade sagt ja till att gifta mig med A.? Eller om jag hade tackat ja till det där jobbet jag blev erbjuden på Femina, men som jag var för ung och osäker för att våga acceptera (och, det viktigaste då, som skulle inneburit att jag inte kunde haft kvar mitt vardagliga liv med mina älskade hundar och hästar)? Jag får aldrig veta hur mitt liv skulle sett ut i dag ifall jag hade sagt ja då – jag vet bara att jag gjorde de rätta valen utifrån min dåvarande situation, och utifrån mina känslor där och då.
Det är alltför lätt att tänka ”Om jag bara…” – men det är bara destruktivt, och meningslöst. Oftast gör vi de rätta valen, utifrån vår situation just då. Att sedan Livet kan ta en annan vändning än vi tänkte oss då vi gjorde valen, det kunde vi ju inte veta – då.
Livet ställer oss ständigt inför förändringar, och små och stora beslut, och vi försöker alltid göra de rätta valen. Ingen av oss har Framtidens facit i hand – och egentligen är det väl ganska skönt? Och har du tänkt på en sak: ibland blir Livet mycket bättre än vi vågat ana, fastän vi ibland tror att vi valt fel någonstans längs vägen… :-)
Jag vill också dela med mig av ett par rader ur en annan dikt, som ofta skänkt tröst och ett längre perspektiv med litet mera ljus, när allt känts mörkt framöver:
”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor, där intet mörker är.”
(Jag tror dikten är av Erik Blomberg, men är inte helt säker.
Och detta inlägg inspirerades jag till när jag läste ett av dagens inlägg hos en av mina favoritbloggare, Ulvstrumpa.)
6 comments ↓
Motsatsernas förening….jo det är vackert att tänka så, det är ljuvligt att veta att framtiden kan vi inget göra åt lika litet som vi kan förändra det som redan varit…att ljuset vilar i mörkret o det sura upptäcks först efter att du smakat det söta är universiellt men inte alla förunnat att förstå!
Såååå…go for it! Sprid ditt budskap…själv är jag dålig på att skriva djupgående…även om det finns en hel del bakom de fnurriga ord jag använder…
Stella Sweden: Du är uuunderbart bra på att skriva på ett sätt som får mig att inse att jag måste sluta skriva så präääktigt! Och din fnurriga blogg är min räddande respirator, när jag är på väg att kvävas av min egen syrefattiga språk-ordentlighet! Kort sagt: Du befriar mig instantly, så långt det nu är möjligt, från min medelåldriga väluppfostrighet! Go for it, Stella, go on & keep going for it! ;-)
Det där var ju bara så fint!
Det är lustigt, men ibland när jag ser tillbaks så känns det som de val som gjorts hastigast, nästan som jag ramlat på ett bananskal och slungats i någon riktning jag inte tänkt på, var de bästa. När intutionen styrt och jag inte hunnit tänka logiskt och klart utan bara gjort och agerat.
Och jag måste leta reda på mina diktböcker, vad sugen jag blev att rumla runt i diktvärlden igen, tack för påminnelsen om Robert Frost, länge sedan jag läste honom. :)
Shirouz: Jag tror också på att låta intuitionen leda, när man ska fatta beslut – att lita på sin ”magkänsla” mer än att styras av hjärnan. Fast själv behöver jag nog känna efter ett tag, åtminstone om det är stora, svårföränderliga beslut. Men Känslan är absolut viktigast, för det är den som måste vara den rätta!
Måste (generat) erkänna att jag inte läst något annat av Robert Frost än just dessa rader, som stod i en bok om TransaktionsAnalys… :-)
Heh, då kan jag lika gärna erkänna att när jag letade här igår efter mina diktböcker så insåg jag att jag blandade ihop Robert Burns och Robert Frost. ;) Burns har jag dikter av, men inga av Frost…
Shirouz: Aaah, Robert Burns! Honom känner jag bättre till än Frost: Auld Lang Syne, och My Love Is Like A Red Red Rose, ochlla de andra dikterna som vi känner till i tonsatt form…
Det finns en oerhört innehållsrik site om Burns, http://www.robertburns.org/ , där man bl a kan hitta översättningar till engelska – ”the de’il’s tongue”!
Jag var på väg till ”Burns Day” en gång, men på tredje dagen genom ett hällregnande Wales pajade min vindrutetorkarmotor, så jag blev flera dagar försenad…
(J-kla Ulvstrumpa, nu måste jag nog ta tag i det där planerade inlägget, i alla fall… :-)
Leave a Comment