Tanken på tredje trappsteget…

Jag hade en gård i Blekinge, vid Ryssbergets fot…
Det var ett avstyckat småbruk, med några hagar smyckade av stora äppel- och päronträd, med stengärdsgårdar och enbuskar och björkdungar, omgivet av smala grusvägar genom dungar och mellan ängar och små åkertegar. Och nära huset en liten bäckravin, där näktergalar sjöng som besatta under försommarnätterna.
Och Ryssberget låg där som en vilande, vänlig jätte, med väldiga bokar och tysta skogsstigar som gjorda för oskodda hovar.

I Stockholm bodde min stora kärlek, och avståndet gjorde mötena ljuvliga men avskeden nästan outhärdligt hjärtslitande.
Men jag var lycklig och kände mig hemma, för första gången sedan barndomen, och jag red långa turer under Ryssbergets jättelika, nyutsprungna bokar. Jag hade ett lågbetalt men fritt yrke, jag kände samma andlösa förundran varje vår när ett nytt föl låg nyfött och häpet i boxhalmen, och jag saknade inget – utom att ha min Kärlek nära mig.
Så gick några år. Min Kärlek blev färdig med sin utbildning och kunde flytta litet närmare – men bara litet.
Känslor som inte får näring att växa, de börjar sakta tyna bort. Och en relation som inte utvecklas den stagnerar, och krymper långsamt.
Jag ville att min Kärlek och jag skulle flytta ihop, men han var osäker och vågade inte. Ännu inte.

En solig sommardag tvättade jag trätrappan mellan vinden och hallen, och medan handen vant svepte med trasan vandrade mina tankar planlöst i egna banor.
På tredje trappsteget nedifrån drabbades jag plötsligt och oväntat av tanken: ”Är det så här jag vill leva resten av mitt liv? Vill jag inte mer än detta?”

Jag kände att jag måste ifrågasätta hela min dåvarande tillvaro, och med öppna ögon välja min framtid. Och den insikten var lika oundviklig som smärtsam.
Om jag valde rätt kan jag inte säkert veta. Men jag valde vad som kändes rätt då, och innerst inne har jag nog aldrig ångrat mig…
Nej, jag har aldrig ångrat mig!

5 comments ↓

#1 stella sweden on 10.12.08 at 23:26

…att göra rätt val är en märklig magkänsla, ett pirr av lycka, en längtan till något, en saknad…och en stooor lycka, att veta nääär det är just det här jag vill är få förunnat…att ta steget med skräckblandad förtjusning innebär ju också en sorg över ett annat liv man hade, ett liv som flöt på ett tag tills man hamnar där på det tredje trappsteget o får ingivelsen att nu är det dags…det är en hisnande upplevelse o jag förstår, tror jag, precis hur du kände dig där på trappen…jag är där nu…det är sorgligt, men ändå ofattbart häftigt! O jag veeet att jag gör det enda rätta…

O du är ingen torris…begrip det! Dina texter lever ett sprudlande liv!

Puss!

#2 Ursula S. on 10.13.08 at 10:40

Stella Sweden: Så jättebra du beskriver blandningen av många olika, delvis motstridiga känslor! Hisnande, skrämmande, sorg & längtan…
Önskar dig allt gott, nu när du är på tredje trappsteget, och är så glad att du vet att du gör det enda rätta! Hoppas bara att beslutet inte är att sluta blogga, för din blogg är så underbar, den gör mig glad och uppsluppen och alldeles flurrig! :-) Puss på dig oxå!

#3 Shirouz on 10.13.08 at 13:57

Vad märkligt det är, när en insikt plötsligt slår en, precis som vissa tankar har ruvat sig själv och en dag är färdiga att formulera sig själva, jag vet inte hur jag ska förklara det, men ibland känns det som vissa tankar har ”tänkt på egen hand” utan att man varit riktigt medvetna om dem.

Och så rätt ni båda har, att det är både otäckt och löftesgivande, den dagen när man inte längre kan blunda för att ett beslut måste tas.
För övrigt, jag sällar mig till övriga, du skriver så bra!

#4 Afrika nästa? Hellre än Eslöv! — Hemligheter.nu on 11.25.08 at 15:35

[…] nu sitter jag här i kylan och har kommit till “Tredje Trappsteget“ igen, och känner att jag vill se mer av världen innan jag dör eller behöver rullator […]

#5 Peace in mind on 11.25.08 at 16:11

Jag tänker och tar in…jag kan väl säga att jag satt på tredje trappsteget och tvekade, men bara en kort minut. Så tog planen fart och ja här är jag nu!

Men att pröva och ompröva är alltid som det ska. Ingenting ska vara givet, och allt skall kunna tas till förändring. Kram och tack för inspirationen:)

Leave a Comment