Kommentarer till Tanken på tredje trappsteget…

Av: Peace in mind

Peace in mind — Tue, 25 Nov 2008 15:11:49 +0000

Jag tänker och tar in…jag kan väl säga att jag satt på tredje trappsteget och tvekade, men bara en kort minut. Så tog planen fart och ja här är jag nu!

Men att pröva och ompröva är alltid som det ska. Ingenting ska vara givet, och allt skall kunna tas till förändring. Kram och tack för inspirationen:)

Av: Afrika nästa? Hellre än Eslöv! — Hemligheter.nu

Afrika nästa? Hellre än Eslöv! — Hemligheter.nu — Tue, 25 Nov 2008 14:35:27 +0000

[...] nu sitter jag här i kylan och har kommit till “Tredje Trappsteget“ igen, och känner att jag vill se mer av världen innan jag dör eller behöver rullator [...]

Av: Shirouz

Shirouz — Mon, 13 Oct 2008 12:57:04 +0000

Vad märkligt det är, när en insikt plötsligt slår en, precis som vissa tankar har ruvat sig själv och en dag är färdiga att formulera sig själva, jag vet inte hur jag ska förklara det, men ibland känns det som vissa tankar har ”tänkt på egen hand” utan att man varit riktigt medvetna om dem.

Och så rätt ni båda har, att det är både otäckt och löftesgivande, den dagen när man inte längre kan blunda för att ett beslut måste tas.
För övrigt, jag sällar mig till övriga, du skriver så bra!

Av: Ursula S.

Ursula S. — Mon, 13 Oct 2008 09:40:49 +0000

Stella Sweden: Så jättebra du beskriver blandningen av många olika, delvis motstridiga känslor! Hisnande, skrämmande, sorg & längtan…
Önskar dig allt gott, nu när du är på tredje trappsteget, och är så glad att du vet att du gör det enda rätta! Hoppas bara att beslutet inte är att sluta blogga, för din blogg är så underbar, den gör mig glad och uppsluppen och alldeles flurrig! :-) Puss på dig oxå!

Av: stella sweden

stella sweden — Sun, 12 Oct 2008 22:26:41 +0000

…att göra rätt val är en märklig magkänsla, ett pirr av lycka, en längtan till något, en saknad…och en stooor lycka, att veta nääär det är just det här jag vill är få förunnat…att ta steget med skräckblandad förtjusning innebär ju också en sorg över ett annat liv man hade, ett liv som flöt på ett tag tills man hamnar där på det tredje trappsteget o får ingivelsen att nu är det dags…det är en hisnande upplevelse o jag förstår, tror jag, precis hur du kände dig där på trappen…jag är där nu…det är sorgligt, men ändå ofattbart häftigt! O jag veeet att jag gör det enda rätta…

O du är ingen torris…begrip det! Dina texter lever ett sprudlande liv!

Puss!