Till England, ja ja!

Tanken på tredje tappsteget (läs förra inlägget) fick mig att fatta två stora, svåra beslut: jag skulle sälja mitt hus och åka till England över vintern – kanske längre. Och jag skulle ge upp min Kärlek, min stora ungdomskärlek, för det var alltför smärtsamt att fortsätta träffas så sällan som vi gjorde.

Vi pratade om mitt beslut – han blev väldigt ledsen och bedrövad, och vi grät tillsammans, men han förstod hur jag kände det. Och så ritade han två linjer: en linje som steg ganska snabbt uppåt, och som efter en bred topp sakta börja sjunka nedåt. Det var mina känslor. Och så hans linje, som sakta men stadigt gled uppåt och som korsade min linje precis när min linje började dala nedåt. Och så satte han pennan på punkten där linjerna korsade varandra, och sa: ”Där borde vi ha flyttat ihop…”
Ja – men det hade vi alltså inte gjort…

Jag hittade bra fodervärdar till mina hästar, fick huset sålt ganska snabbt och med bra vinst (hade köpt det för 45 tusen och fick det sålt för 95 – detta är ju en del år sedan…) Gav bort det mesta av mitt bohag till Myrorna och fick inackordera det lilla jag absolut ville behålla hos goda vänner.
Och så packade jag min gamla Saab kombi (tvåtaktare…) med kläder, böcker, min favoritmugg, doppvärmare (att värma tevatten med) samt min gamla reseskrivmaskin och ett par böcker som jag skulle översätta åt ett svenskt förlag som jag länge arbetat åt. Och så mina systemkameror, väl gömda för att inte locka till inbrott.

Jag fattar inte, nu, hur jag vågade ge mig iväg i den skruttiga gamla bilen, men den puttrade glatt iväg till Göteborg, där vi rullade ombord på gamla Tor Anglia.
Jag hade inte längre någon bostad, jag hade ingen aning om hur det skulle bli i framtiden eller ens i England – jag visste bara att jag ville utforska detta land som jag dittills bara besökt på ett par charterresor till London, men som alltid fascinerat mig.
När båten löpte ut ur Göteborgs hamn stod jag vid relingen och tänkte med saknad och stor sorg på allt jag gett upp och lämnade bakom mig, och med förväntan och bävan på vad som väntade mig.

10 comments ↓

#1 Shirouz on 10.13.08 at 13:50

Jag läser det här och vet du, vad som slår mig? Vilket underbart sjujäkla mod du har!!! Det är ju en helt underbar sak att göra och jag bävar när jag funderar på om jag skulle våga något liknande. Jag tror inte jag skulle, inte nu, men kanske någon gång. Först måste jag nog ta reda på vart jag längtar.

Och, hur gick det??? Var det lika underbart som det verkar, att ge sig iväg i tvåtaktaren?(jag vet, jag sliter på ordet ”underbar” men jag kommer inte på något ord som passar bättre här. :)

#2 Ursula S. on 10.13.08 at 14:12

Shirouz: Fortsättning följer – jag har skapat en ny Kategori med etiketten England… ;-)
Jag vill inte avslöja för mycket i förväg, men den resan var bland det bästa jag gjort i mitt liv! Inte alltid underbar, men väldigt intressant!

#3 uno on 10.13.08 at 16:52

Häftigt! Blev helt tagen. Så precis som livet själv. Man möts, trivs och fortsätter på varsina vägar. Tufft av dig. Min mormor var sån. Drog på cykel till Belgien, Frankrike och till England. Förälskade sig i en postflygare som senare sköts ned under första kriget. Åkte i postboxen fram och tillbaka över kanalen. Du är ju samma sort. Häftigt, gillar det. Själv drog jag till Zimbabwe och kom tillbaka när jag förstod vem jag älskade på riktigt. Bra bloggat, bra skrivet, bra hela vägen… Uno

#4 Ursula S. on 10.14.08 at 00:12

Uno: Häftig mormor du hade! Alldeles särskilt med tanke på vad kvinnor ”fick” och ”kunde” göra på den tiden – din mormor måste ha varit väldigt modig, och viljestark, och underbart speciell!
Skönt att du kom på vem du älskade på riktigt, innan det var för sent. Ibland måste man resa bort för att kunna hitta hem…
Tack för dina uppskattande ord – de värmer!

#5 Ninni on 10.14.08 at 15:05

Jag är fast…längtar redan till nästa avsnitt:-) Du är otroligt tuff! Jag läste ett bra inlägg på Klimakteriehäxans blogg om en dålig bok som hon läst. Jag instämmer med henne, det ges såå mycket skräpböcker av usla författare och det finns människor som kan skriva bra och fängslande och som aldrig fått chansen att bli publicerade. Nu vet ju inte jag om det stämmer på dig…annat än att du är en jäkel på att skriva:)
Kram Ninni

#6 stella sweden on 10.14.08 at 19:29

Du skriver så järrtatt knorrar ihop sig på mig….det jag fastnade för var huuur du kunde lämna en så sensibel o intelligent man? Ok, jag respekterar ju ditt beslut då, och att du säkert inte visste vad du gjorde, (fniss) men det är ju deeet som är själva essensen i livet, att ta kliv du/jag/vi inte vet om if ditt nästa blir en fallgrop o du/jag/vi ligger där kanske med halva kroppen nere o näsan knappt synbar över kanten….
Jag vill också ha en sån sensibel man! Det var bara det jag ville säga egentligen o sen behagade min vänstra järnhalva haspla ur sig nått jag egentligen inte begriper, kanske att när jag blir riktigt gammal, en nittio år att jag förstår? O så måste jag få tillägga att just att inte veta är hiskeligt spännande! I mitt (härrkel) frivilliga sjöräddningskvinnaengagemang så är det just det som är den drivande kraften hos mig….
O så blir jag såååå nyfiken på fortsättningen så ge dig på att jag kommer att häcka här! Puss på kinden!

#7 Ursula S. on 10.16.08 at 20:33

Ninni: Jag tyckte inte det kändes tufft att köra Storbritannien runt – det som kändes tufft, och tungt, (och svårt) var att bryta upp så totalt från det liv jag hade och som var bra på många sätt. Men ibland känner man att man bara måste våga bryta upp – och du vet: ”When you say good-bye to something, it means a new thing can begin!”
Hur kände du det när du flyttade till Brasilien – det var ju ett jättesteg, över hela Atlanten! Och ett helt annat klimat, en annan kultur, nytt språk – DET måste ha krävt mycket mod!
PS: Tyckte mycket om dina foton till ”Spetsigt”-Triss…

#8 Ursula S. on 10.16.08 at 21:35

Ninni: Glömde ju att tacka för berömmet – stort tack, det gör mig väldigt glad, och stolt! Fick faktiskt en ungdomsbok (s k ”Hästbok”, dvs för Hästflickor) utgiven på 80-talet, tom översatt till norska ;-)
Har inte provat hos ngt förlag igen sedan dess, men har tre barnboksmanus på gång nu, men inget helt färdigt än…

#9 Ursula S. on 10.17.08 at 00:57

Stella Sweden: Oh, du söta Stella – det var verkligen inget lätt beslut! Har funderat så länge på mitt svar till dig, så det kanske får bli ett inlägg i stället…?

#10 Ursula S. on 10.17.08 at 20:33

Testar bara nya kommentarsformuläret…

Leave a Comment