Festfixar-ångest…

Jag fylls alltid av förlamande fasa i efterhand, när jag – entusiastiskt men ogenomtänkt – bjudit till fest. Min fasa infaller redan om jag bjudit fler än fyra personer. Och på själva Festdagen blir jag så nervös så jag tappar all koll på logistiken, jag vimsar omkring och står fortfarande i köket, halvt hysterisk, när gästerna kommer. En gång skulle jag bjuda på fondue, för jag tänkte listigt att det var ju jättesmart att låta gästerna själva laga maten… Men aaallting skulle ju skäras i små bitar, och det tog så oändligt lång tid att när gästerna kom fick de hjälpa mig att skära upp det sista! Tur att de tillhörde mina bästa vänner, de bara skrattade och tog varsin kniv och i ett nafs var allt klart!

Senast jag hade fler än fyra personer här var på inflyttningsfesten, för åtta år sedan. Morotssoppan till förrätt var supergod och väckte stor förtjusning, men den hade tagit så totalt oväntat lång tid att göra, att resten av min tidsplanering krakelerade och varmrätten blev en halv katastrof. Men mina vänner är väldigt vänliga och åt med god min – och efterrätten (glass med färska bär och punschig vispgrädde) var iaf supergod. Och alla hade jättetrevligt, vinet flödade och stämningen var hög. Och en av gästerna kröp smågnolande omkring på golven i hela huset – dock inte för att raka mattor utan för att sätta upp fler eluttag, vilket verkligen var av nöden. Och han var den ende som var helt nykter, för han skulle köra hem dem som inte skulle övernatta.

Den gången hade jag bara sju gäster, men så många ska jag aldrig mer ha igen! Och jag ska aldrig mer bjuda på en trerätters middag! Jag har bestämt att i fortsättningen får det bara bli kaffe med köpta chokladtryfflar samt smaskig choklad-kladdkaka + vispgrädde med punsch…
Den 7 november är det förresten Kladdkakans Dag – visste du det? Inte jag heller, förrän jag läste det hos Junitjej. Hon har en hel lång lista på alla Dagar man kan fira, om man vill.

Det här inlägget kom till när jag skrev en kommentar hos Ulvstrumpa: när jag skrivit en lååång kommentar insåg jag plötsligt att jag hade skrivit ett blogg-inlägg…
Och om någon undrar så kommer det mer om min Englandsresa längre fram. Det var bara Ulvstrumpa som ställde till det – hon har en sällsynt förmåga, denna Ulvstrumpa, att inspirera mig till oplanerade blogginlägg…

4 comments ↓

#1 Shirouz on 10.14.08 at 18:21

Jag hastade hit när jag kom online, och skriver väl svar här med, tänker jag. Detta rakande av matta skedde med en helt vanlig rakhyvel. Men jag har ju glömt det bästa. Hon använde även mattskum, för att mjuka upp luddet som hon sa.
Nu funderar jag som bäst på om hon klappade in aftershave efteråt också. Jag måste fråga henne… :D

#2 Ursula S. on 10.14.08 at 18:31

Shirouz: Detta är ofattbart! (Tala om förslösad kvinnokraft…) Tvinga henne genast att kasta ut alla mattor som inte är av plast eller annat o-luddande material – detta matt-rakande får icke fortgå!
Annars kommer jag att bli alltmer oroad över hennes mentala hälsa… ;-)

#3 Klimakteriehäxan on 10.14.08 at 21:18

Hej! Kul att du har hälsat på hos mig. Nu har jag läst ditt inlägg om Book Crossing, jag har läst om det nån gång tidigare också fast kände mej tveksam till att det skulle funka – men det gör det alltså?!? Värt att testa, helt enkelt – men hela boköverskottet lär man ju inte kunna göra sig av med den vägen …

#4 Frogprincess on 10.16.08 at 23:22

Hej och tack för besöket i min blogg :-)
Jag har aldrig bjudit folk på middag, jag kan helt enkelt inte laga mat. Det är min sambo som får ta den biten eftersom han gillar det.
Men det händer att gästerna får hjälpa till i köket ja…

Leave a Comment