Entries from november 2008 ↓

Via klickande på litet länkar – minns inte längre vilka eller var – råkade jag hitta till Moderskeppet, en eminent site som lär ut en väldig massa om Photoshop!
De har både ”Snabba tips” (snart 200 Snabba tips!) och mer utförliga, pedagogiska och tydliga videos om litet mer avancerade procedurer.
Rekommenderas varmt till alla som inte kan Photoshop på sina fem fingrar! Killarna bakom siten undervisar i digital bildbehandling på Högskolan i Jönköping, så de är inga glada men enkla amatörer – tvärtom: oerhört kunniga och entusiastiska proffs, men inte mindre glada för den skull!:-)
Jag kommer att angöra Moderskeppet så ofta jag hinner…

Här sitter jag, med snö på gräsmattan utanför fönstren och flera minusgrader på utetermometern, och kan inte annat – men tänker på Afrika… Och letar på nätet efter något afrikanskt land där det inte är outhärdligt hett klimat och inte militärregim…
Det är ännu bara slutet av november, men jag känner redan att jag fått nog av svenska vintrar. Jag har upplevt fler minusgrader än jag skulle önska, och mina bästa vintrar har varit de vintrar jag bott i England – och i ännu högre grad min vinter på Mallorca, på landsbygden några få mil väster om Palma.
Jag hade inte samma otur som Chopin och hans väninna George Sand, som i sin bok ”En vinter på Mallorca” klagade idogt över lokalbefolkningens otrevlighet och det ständiga regnandet i Valldemosa – Chopins ”Regndroppspreludium”, ni vet… (Fast det lär inte vara komponerat på Mallorca, men måhända inspirerat av minnen därifrån.) Under januari t o m mars gick jag ständigt i sommarkjolar, och åt ofta utomhus vid ljuset av små oljelampor i det ljumma kvällsmörkret. De trädmogna apelsinerna smakade sagolikt, och mandelträden blommade och fåren betade under mandelblommen och deras halsbandsklockor pinglade så stillsamt och rogivande när det var sovdags…

Men nu sitter jag här i kylan och har kommit till ”Tredje Trappsteget” igen, och känner att jag vill se mer av världen innan jag dör eller behöver rullator för att kunna ta mig fram. Jag har velat flytta i flera år, men inte haft råd med något hus i trevligare delar av Skåne. Lund, min älsklingsstad sedan barndomen, kan man ju inte hitta en bostad ens i närheten av om man inte är högavlönad och med en rejäl slant på banken.
”Men Eslöv,” sa en rådvillig bekant när jag klagade, ”där är ju bra kommunikationer till Lund!”
Jaha – Eslöv? I Lund hade studenterna förr ett skämt: ”Se Eslöv och sedan dö”. Fast det finns säkert många småorter i Skåne som är tråkigare – Skurup, t ex, som är så fult och urtråkigt att man kan dö av det (jag vet, för jag har bott två vintrar där och överlevde Skurup med nöd och näppe)!

Nää, kom jag på häromdan, det krävs större steg, och framför allt ett steg bort från snö och is – varför inte emigrera till Afrika, dit jag i min ungdom funderade allvarligt på att åka för att bli biståndsarbetare. (Jag tar gärna emot tips på trevliga och billiga exil-orter eller -länder, var som helst i den isfria världen!)
Så nu försöker jag hitta ett lämpligt land, t ex i Afrika, där det är billigt att äta och att bo enkelt, fast det måste finnas el så att laptopen funkar och jag kan få skrivarinkomster… Tänk, en hel kontinent full av spännande länder! Kanske kan man rentav göra någon liten blygsam nytta där man hamnar, även om man inte kan ”rädda Afrika”. Det lär dock dröja ett bra tag innan jag sålt mitt hus och är redo att fara härifrån – men det viktiga är att veta vart man vill komma med nästa steg och att sikta in sig på det, eller hur? Och att förbereda sig. Man måste ju vara inställd på stora omställningar och anpassningar, förstås! Men helst inte glödhett för länge… Nairobi är inte så vansinnigt hett, enligt Go2Africa. Och t ex vid foten av Ngong Hill är det kanske behagligt att leva och bo?
Kunde Karen Blixen flytta till Afrika så kan väl jag!
Utan all jämförelse i övrigt.

Min resa till England gick från Göteborg till Felixstowe, med den gamla rulliga Tor Anglia. Då hade färjorna ännu inte stabilisatorer, så när vi tidigt på morgonen gick in i ett novemberoväder med halv storm ute på Nordsjön så krängde och klagade gamla Tor Anglia ordentligt. Och äntligen fick jag glädje av mitt dåliga balanssinne – jag blev inte sjösjuk!
På väg upp till cafeterian fick jag ta stöd mot väggarna för att hålla mig på benen, och den enda medpassagerare jag mötte var påfallande gråblek och trevade sig så skyndsamt som det nu gick  in på toaletten utanför matsalen. Inne i cafeterian var det alldeles tomt, förutom personalen bakom disken. På ett par av borden kanade övergivet porslin klirrande fram och tillbaka i takt med båtens krängningar, och trots kantlisterna runt borden var det ett par koppar som äkte i golvet och gick i kras. (Nej, det heter väl inte ”golvet” på en båt – det heter väl ”durken”!)
Jag hämtade kaffe och en smörgås vid disken, och eftersom jag hade sjöfolk i släkten så visste jag hur man får glas och porslin att hålla sig stilla på en krängande båt: jag blötte servetterna med vatten, och satte porslinet på de våta servetterna. Inte ens de värsta krängningarna kunde därefter rubba min dukning!
Jag hade min kameraväska med mig, for mina båda systemkameror var mina enda värdefulla ägodelar och dem vågade jag inte lämna kvar i bilen eller hytten. Några bilder av ovädret blev det dock inte, för regnet piskade mot fönstren, och att gå ut på däck var inte att tänka på.
Framåt lunchtid avtog ovädret, det började dyka upp litet fler passagerare i cafeterian och plötsligt skymtade land – åh, England, äntligen England! Jag väntade otåligt medan gamla Anglia gick in i hamn och ilade sedan ner till min gamla Saab och beredde mig med stor förväntan på att rulla in på engelsk mark. Det var litet rörigt i hamnområdet, och hela tiden mumlade jag, som ett mantra: ”Håll till vänster, håll till vänster!”. Jag hade varit väldigt orolig för att inte klara vänstertrafiken… men det kändes hur naturligt som helst, för jag hade ju växt upp med vänstertrafik och alltid cyklat på vänster sida – det satt i ryggmärgen, helt enkelt!
Inne i Felixstowe köpte jag en rejäl kartbok över hela Storbritannien, plus ett tjockt häfte med adresser och detaljer till alla  Bed & Breakfast-ställen. När jag steg ur bilen och stod på fast, engelsk mark kändes det fortfarande lika ostadigt och gungande som ombord på båten – en märklig känsla, som satt kvar i åtskilliga timmar!
De som såg mig gå med korta, växelvis sidsteppande steg mot bokhandeln trodde nog att jag tagit för många ”pints” på puben snett emot, där jag parkerat bilen…

P.S. Har haft jättesnärjigt den här veckan och haft dåligt med tid för att svara på kommentarer och besöka blogggvänner – hoppas hinna ikapp under helgen… D.S.

Hittade nyss siten ”If the world could vote”, där alla vi i omvärlden kan rösta på vem vi vill ha som president i USA de kommande fyra åren – som en opinionsyttring från resten av världen. Kanske, kanske kan det påverka en del osäkra väljare i USA, där Obama för närvarande bara har 6-7% övertag i opinionsmätningarna. Om du vill se Obama som president i USA – rösta! (Ja, du får naturligtvis rösta på vem du vill – men hur många vill se ännu en republikan i Vita Huset? Och är det inte hög tid för en amerikansk president som inte är vit, föråldrad och tycker att USA har rätt att göra som de vill i resten av världen?)
Jag klickade på bilden på Obama, och sedan på Vote, och kollade sedan hur röstningen hittills gått: Obama har fått 87.1% av omvärldens röster!
Ta den här chansen att markera din åsikt! Rösta, och sprid länken på din blogg och i alla communities du eventuellt är med i!
Skynda, skynda!

för badkaret, ja nästintill hela badrummet, är fullt av fuchsior! Likaså hallen, och i köket trängs även några rosenpelargoner…’
Det är likadant varje höst: när första nattfrosten kommer så far jag som en skottspole för att rädda in så många spridda krukväxter som jag hinner, och de som står samlade i stora grupper får ett hölje av dubbel fiberduk (som skyddar mot lätt frost, men som här ibland blåser av under natten om den inte förtöjs…).
Fast så här gör jag bara när det förutspås mildare väder igen, så nu är badrummet snart utrymt igen för jag längtar verkligen efter en dusch i kväll!
Förresten, har ni lagt märke till att det under vår och höst ofta är som kallast när det är fullmåne, och dagarna däromkring? Det är därför jag försöker skjuta på invintringen så länge som möjligt, för många av både fuchsiorna och pelargonerna är fortfarande fulla med blommor och knoppar…
Jag håller stånd mot vintern så länge jag förmår!