Entries from december 2008 ↓

Bättre än Kalle Anka & hans vänner: en animerad film om en katt och hans människa, en film som måste vara tecknad av någon som verkligen känner och älskar katter – i nöd och lust! Lyssna på ljudet också! :-)

Kolla de andra tre filmerna också, om du gillade den här!

Och en Glad, Skön Jul – till er alla, från mig alla! :-)

I TV2 har det näst sista avsnittet i dokumentärserien ”Himlen kan vänta” sänts i kväll. Serien följer några människor som drabbats av livshotande sjukdomar, mitt i livet.  Men det är inte en programserie om döden utan om livet och livsmod, och om oanad styrka när vi verkligen ställs på prov.
Det är sevärt, tänkvärt och djupt berörande. Ämnet låter deprimerande, men det är fantastiskt att följa deras tankar, deras förmåga att ta vara på nuet och varje dag, och deras beundransvärda mod och järnvilja att inte ge upp inför sina sjukdomar. Kanske är detta ett program som inte minst borde ses av dem som är rädda för Döden – jag vet ju inte, men jag tror att den styrka och hoppfullhet och det insiktsfulla livsmod som de medverkande uttrycker kan hjälpa många i liknande situation, eller med sjuka anhöriga.
”Man har tusen önskningar när man är frisk. Men bara en när man är sjuk”, säger en av de medverkande. Ord som är värda att minnas och ofta tänka över – inte minst nu i decembers köphysteri.

Det är en programserie som ger kraft, och perspektiv, och som kan ge oss alla mycket att fundera kring. ”Det här är det viktigaste och mest omtumlande program jag varit inblandad i under mitt journalistiska yrkesliv”, säger programledaren Anne Lundberg, som engagerat och känsligt men utan sentimentalitet samtalar med de medverkande och inte är rädd för att ställa även de svåra och raka frågorna. Och hon får uppriktiga och modiga svar.
Den här programserien är bland det bästa svenskproducerade jag sett i TV, och jag är övertygad om att den kommer att vinna pris.
Läs om serien och de medverkande på “Himlen kan vänta”.
Sista programmet i serien går nästa torsdag i TV2.

Tidigt i morse, när det deprimerande decembermörkret var som allra djupast, kände jag plötsligt hur jorden började skälva under mina fötter – eller rättare sagt under fötterna på min säng – och jag insåg med ens att jag måste ha blivit kär! Nyvaken och förvirrad visste jag bara inte i vem, och var Han fanns, och en mer frustrerande situation kan man väl knappast tänka sig!

Men så hörde jag på Ekot i radions P1 att det varit ett kraftigt jordskalv här i Skåne, med epicentrum bara några mil ifrån mig, och jag visste inte om jag skulle känna mig besviken eller lättat befriad från att irrande söka efter föremålet för en så skälvande Kärlek, uppmätt till 4,7 på Richterskalan.
Fast litet besviken är jag nog, trots allt… 4,7 – vetenskapligt uppmätt på Richterskalan! – hade nog blivit mitt livs mest skälvande Kärlek…
Men Livet hade än en gång visat sin skämtsamma narraktighet.

Och när det blivit ljust gick jag ut för att kolla att huset inte rämnat i två delar, vilket det inte hade. Men visst hade det fallit litet puts från fasaden…?

Hon stod lutad mot grinden till hagen, där hennes alpboskap fridfulllt betade i den värmande solens strålar. Hon väntade. Hon väntade otåligt, och förväntansfullt, på mannen hon träffat på hembygdsföreningens skördefest kvällen innan. Han hade kommit på besök till släktingar i byn, på genomresa på väg till Vladivostok, där han enligt sina skrytsamma släktingar innehade en ärofull konsulsbefattning samt ett praktfullt gods. Hon hade blivit alldeles förhäxad av hans uppvisning i bajadärdans, som visserligen knappast hörde hemma i deras lilla by men som mottagits som ett exotiskt inslag i festandet. Och som han talat till henne efteråt – hans ord hade smekt henne till blygselrodnad, och hon önskade inget hellre än att möta honom i avskildhet.

Och se, där kom han, raskt gående mot henne! Han ropade hennes namn redan på långt håll, och fattade ivrigt hennes händer när de möttes. Men plötsligt upplöstes förtrollningen i det klara solljuset! Hon upptäckte vilket motbjudande mopsansikte han hade, och hans löjliga muddbyxor fick henne nästan att gapskratta. Och hans gälla, omanliga eunuckröst – hur hade den kunnat förtrolla henne så!? Det måste ha varit vinbålen som gjort henne så omdömeslös och förblindad!

Nej, han må vara hur mycket konsul och storgodsägare som helst, hon skulle inte stå ut med denne man om hon inte var ständigt berusad av alkohol eller droger, för av kärlek kunde han inte göra henne berusad!
Med ett upprört mummelljud drog hon sig ifrån den häpne konsuln och började springa mot byn, där hon visste att den trängtande Konsumföreståndaren skulle ta emot henne med öppna armar – och hon skulle äntligen svara ja till hans frieri!
Kvar stod en bestört och besviken konsul och storgodsägare, som än en gång inte tålt solens starka ljus.

(Denna sedelärande berättelse är ett av flera bidrag i Ordkedjan BUGG. Läs även andra bidrag, och varmt välkommen att bidra du också! Hur du går med kan du läsa om på sidan Ordkedjan BUGG.)

…för även om det visats intresse från flera så har det bara kommit ett bidrag hittills, från ordkompositören LordParzifal – tack för bidraget, LPWJ! Man häpnar över att så oundgängliga ord som t ex Återuppstånden, Ynkansvärd, Västindisk och Törnbevuxen inte längre anses värda en plats i Svenska Akademiens OrdLista, SAOL! Vad säger förresten Svenska Kyrkan om utmönstrandet av Återuppstånden?!? Vad ska de nu predika till Påsk? Och vart ska allt Västindiskt ta vägen nu – ska det försvinna från jordklotet?
Det var nog dumt att dra igång Ordkedjan för utrotningshotade ord just nu i december, när de flesta har fullt upp med att adventa, lussa och förbereda inför julen… Så nu ändrar jag listorna från att förnyas veckovis till att förnyas månadsvis – och hoppas jag inte behöver ändra till årsvis… ;-?
Alltså: Ordkedjan för Bevarandet av Utmönstrade Gamla Godingar (BUGG) gäller fr o m nu månadsvis! Och någon vill ha ett tema att utgå ifrån så är december månads helt frivilliga tema ”Ljuvligt”.
Hoppas att det hinner komma några fler bidrag innan nyår! Jag ägnade hela den senast förlidna lördagen åt att få till det med script och speciell BUGG-sida – bara så att ni vet… :-) Och jag var tvungen att be Pumans dotter Pumita om hjälp med scriptet (vilket hon vänligen och väldigt snabbt gjorde – tack, Pumita!).
Om någon har förslag till förbättring av idén med Ordkedjan BUGG så blir jag bara glad!

Mitt bläddrande i Svenska Akademiens lista över Utmönstrade Ord har gjort mig ilsk, men plötsligt fick jag en idé… Det finns ju många Fotokedjor för dem som fotograferar – FotoTriss, Utan ord, Ordlös onsdag  m. fl.  – så varför inte starta en Ordkedja för ”Bevarandet av Utmönstrade Gamla Godingar” (BUGG) som i fortsättningen inte längre ska få vara med i SAOL. Förslag till bättre namn mottages gärna! Min tanke bakom BUGG var att de flesta av oss som använder Utmönstrade Ord var vuxna när jitterbuggen fick renässans i Sverige – men under namnet Lindy hop. ;-) Och ni kanske rentav buggat själva? Plus att det skulle vara en förkortning som är lätt att komma ihåg…

Så här tänkte jag mig det hela:
1. Om du inte redan har Utmönstringslistan – och hur många har det? ;-) – så gå till Svenska Akademiens SAOL-sajt (PDF-fil, öppnas i Acrobat Reader), och spara den på din dator om du vill ha den nära till hands. (Acrobat Reader är ett gratisprogram som kan hämtas från www, ifall din dator mot förmodan inte redan har det.
2. Skriv ett inte alltför långt inlägg där du använder minst 3 dock max 10 ord ur Utmönstringslistan. Att många av orden betecknar äldre eller rentav numera sällsynta företeelser kan kanske inbjuda till att skriva korta historiska noveletter…? I så fall kan Utmönstringslistan ge mycken inspiration! :-) Men det vore även roligt att få läsa Utmönstrade ord i ”moderna” sammanhang!
3. Markera de Utmönstrade Ord du änvänt med fetstil, röd textfärg eller på annat sätt så att de är tydligt urskiljbara från övriga ord i texten. (Undvik helst kursiv, som är mer svårläst.)
4. Allra sist i ditt inlägg skriver du in länken till sidan Ordkedjan BUGG (http://hemligheter.nu/ordkedjan-bugg/) så att alla BUGGare kan hitta till varandra.
5. När du skrivit klart ditt inlägg och publicerat det på din blogg klickar du på den här länken: en sida som jag skapat speciellt för Ordkedjan BUGG, och får då upp ett nytt fönster med två fält att skriva in text i, där du skriver in ditt namn resp. länken till just det inlägg som du nyss publicerat. När du klickat på Enter-knappen ska ditt länkade namn synas ovanför Mister Linky-rutan. Klart! :-)

Jag tänkte göra en ny lista varje söndag, men att gamla listor får finnas kvar åtminstone två-tre månader, kanske längre… Hoppas att många vill vara med redan från början, och jag tror jag vet ett halvdussin som kommer med redan nu vid starten… ;-) Sprid gärna länken till det här inlägget, om ni tycker att Ordkedjan BUGG är en trevlig idé!
Har funderat på om det blir svårare eller lättare om man har ett tema att utgå ifrån, så jag ger er ett frivilligt tema för den kommande veckan: ”Ljuvligt”.
Skriv en kommentar på BUGG-sidan om vad ni tycker om teman!

Önskar alla både skriv- och läsglädje, och Lycka till!
Och skickar ett stort tack till Pumita, med Fotokedjan Utan Ord, som hjälpte mig hitta en fungerande Mister Linky-kod, som egentligen inte borde funkat här, med WP!
Stort tack även till Ulvstrumpa och hennes inlägg, som gav mig fröet till den här idén!

Det är något märkligt med Ulvstrumpa (Shirouz), hon har en speciell förmåga att inspirera till nya inlägg! Jag börjar skriva en kommentar hos henne, och den blir längre och längre – och plötsligt inser jag att kommentaren börjar bli misstänkt lik ett inlägg!
I dag läste jag hennes inlägg ”Det kan väl eho begripa!”, om Svenska Akademiens självsvåldiga tilltag att stryka ord ur svenska språket, och hon går i taket över att bl a eho, kalmera, kurtisan, lastfull och mammonsträlar ska strykas i SAOL.
Jag håller med – men kalmera dig, sköna Shirouz!
Så länge det finns sådana ordbevarare som du och jag och LordParzifal och Gubben – och många, många fler i de mogna generationerna – så ska vi kämpa för bl a de fagerlockiga kurtisanernas överlevnadsrätt! Dessa arma, lyxklädda mammonsträlar, närmast livegna under pilska furstars nycker, måste skyddas! (Finns ”pilsk” kvar, förresten?) Vi ordsynta ingår ju i ett hemligt Sällskap för Utrotningshotade Ords Bevarande – SUOB, i protest mot snillenas försnillningar ur SAOL…

Hur ska de unga och kommande generationerna kunna rätt förstå ens 1900-talslitteraturen före Ulf Lundell, om ”äldre” ord och uttryck tas bort? Kan dagens gymnasister tillgodogöra sig Strindberg till fullo? Eller ens den betydligt senare skrivande Fritiof Nilsson Piraten?
Akademien får gärna lägga till nya ord, om de känner det nödigt – men de ska hålla tassarna borta från de svenska ord som redan finns, och som använts i generationer!

Jag letar fram listan på Akademiens hemsida, där SAOL kallar den för Utmönstringslista. Med stigande upprördhet scrollar jag bland de svartlistade orden, och jag inser att det är slut med Tillvaron Som Jag Känner Den! Med denna Destruktionslista faller min värld samman, ity det icke längre må finnas hänryckthet, inte ens över lövkojedoft och nya amaryllisarter, inte heller diktargåva eller byrålådsmanuskript, och ingen fjunighet ens på Malö. Jag får varken inneha biskvirecept eller bisonhjord,  inte heller herrtycke eller herdinnedräkt (varken i kombination eller var för sig). Vi förväntas även upphöra med våra eftermiddagsbjudningar, även om vi inte bjudit på vare sig mousserande vin eller murkelomelett.
Och bokvurm ska utrotas! Av Svenska Akademien!
Och det ska bli slut på fri- och rättigheter!
Detta (m)ordiska utraderande är både kultur- och naturskymning, och metoden är listigare än i Fahrenhet 451: I stället för uppseendeväckande bokbål så sker det diskret, ord för ord men i en jättelång rad, och innan vi insett farans vidd så har det gått som Ulvstrumpa förutspår i kommentar nr 4…

Jag uthärdar inte att läsa mer i Utmönstringslistan, emedan den gör mig missfirmlig av missprydande mattögdhet, så jag övergår otrugad till att uppmana mina medbloggare till inlägg med sina Favoritord!
Själv har jag en del favoritord, som måhända är utrotningshotade, understundom. Ett av mina älsklingsord är ”dock”, som väl ingen ungdom i dag begriper. (”Docka” känner de dock till, i olika betydelser.) För snart ett år sedan skrev jag en kärleksförklaring till detta lilla ord, och i mina förälskade ögon är det ett av mina bästa inlägg.
Skrev förresten in ”Dock” i sökrutan överst t h och fick upp inte mindre än 17 inlägg med lilla ”dock” i. Jag har lyckats smyga in det i så olika sammanhang som fuchsior, sniglar, Mount Everest, byte av elmätare, Liza Marklund, gamla bilar, Englandsresa samt eventuell emigration till Afrika!
Dock har jag bara skrivit 85 inlägg totalt, så dock-procenten är hög!
Och i dag kom det med igen… inte mindre än sex gånger! ;-)

…och utan de gamla glasögonen…
Ville vara med i fotokedjan Utan ord, men har inget stort arkiv med färdiga bilder, så jag valde ett av de allra första foton jag tog med min nya kamera, Panasonic Lumix FZ50.
Inte alls någon bra bild – smygtagen, tack vare den vridbara displayen, men hon fick se den senare, när hon fått glasögon på näsan… :-) Har inte alls kunnat justera eller behandla den här bilden, för jag har inget Photoshop på den här datorn, men jag lyckades beskära och förminska den på den enkla bildbehandlingssiten Pixlr. Skulle skärpt bilden, men hann inte sätta mig in i den funktionen, och t ex histogram och Nivåer fanns inte.

Men situationen är rolig: en granne hade köpt två 3-pack med olika glasögon i samma styrka, för att kunna variera bågarnas färger och flärdighet. Men det är ju inte så lätt att se de nya glasögonen ordentligt, när de gamla gått sönder…
Den här bilden är inte alls representativ för min kameras kvalitet!
Se fler och bättre bilder i Utan ord!

i bloggosfären sedan början av november (nästan, i alla fall). Jag har knappt hunnit blogga, och jag har dessvärre bara hunnit med få och korta bloggbesök, oftast utan att hinna skriva någon kommentar.
Men det har varit så mycket på sistone, och är så fortfarande! Och ett tag till… :o(
Vill tala om att jag inte har glömt någon av er jag brukar besöka, och jag tittar snart in igen. Och tack för alla kommentarer, har inte hunnit svara på alla här ännu!

I dag har jag knackat is i mitt proppfulla frysskåp. Fastän jag drog ur strömsladden för nästan fem dygn sedan (men lät dörren vara stängd), så fanns det tjocka sjok av is mellan korgarna och längs kanten mot dörröppningen. Mycket måste nog kastas: alla kycklinglåren som legat längst in så länge, och räkor som legat där i minst två år. I morgon bitti kommer sopbilen och då vill jag få iväg det som ska kastas, så det blir kanske till att knacka is halva natten…
Men om Ulvstrumpa och Speciella Stella och Sassa/Susanne, och kanske Peace in mind och LordParzifal och Jah Hollis tittar in och hjälper till, så kommer det att gå som en dans, och så kan vi festa upp kräftorna som inte legat där så länge! (Ninni bor ju i Brasilien, så hon hinner inte hit innan det gryr…)
Och sedan slipper jag inackordera nya frysvaror hos bekanta… :-)

(Jag önskar att jag kunde fått in länkarna lika osökt elegant som LordParzifal lyckades länka hit i sin dikt om ekarna, men ack, det mäktade jag inte!)
Ha det gott tills vi ses nästa gång! :o)