Jag har varit osynlig…

i bloggosfären sedan början av november (nästan, i alla fall). Jag har knappt hunnit blogga, och jag har dessvärre bara hunnit med få och korta bloggbesök, oftast utan att hinna skriva någon kommentar.
Men det har varit så mycket på sistone, och är så fortfarande! Och ett tag till… :o(
Vill tala om att jag inte har glömt någon av er jag brukar besöka, och jag tittar snart in igen. Och tack för alla kommentarer, har inte hunnit svara på alla här ännu!

I dag har jag knackat is i mitt proppfulla frysskåp. Fastän jag drog ur strömsladden för nästan fem dygn sedan (men lät dörren vara stängd), så fanns det tjocka sjok av is mellan korgarna och längs kanten mot dörröppningen. Mycket måste nog kastas: alla kycklinglåren som legat längst in så länge, och räkor som legat där i minst två år. I morgon bitti kommer sopbilen och då vill jag få iväg det som ska kastas, så det blir kanske till att knacka is halva natten…
Men om Ulvstrumpa och Speciella Stella och Sassa/Susanne, och kanske Peace in mind och LordParzifal och Jah Hollis tittar in och hjälper till, så kommer det att gå som en dans, och så kan vi festa upp kräftorna som inte legat där så länge! (Ninni bor ju i Brasilien, så hon hinner inte hit innan det gryr…)
Och sedan slipper jag inackordera nya frysvaror hos bekanta… :-)

(Jag önskar att jag kunde fått in länkarna lika osökt elegant som LordParzifal lyckades länka hit i sin dikt om ekarna, men ack, det mäktade jag inte!)
Ha det gott tills vi ses nästa gång! :o)