Entries from mars 2009 ↓

Från Basenjiuppfödaren väster om London körde jag söderut, mot Brighton. Trots min fascination av Janets Basenjis så kände jag att det inte var rätt ras för mig att leva med – jag hade tidigare haft Amerikanska Cocker Spaniels och måste nog betecknas som en utpräglad spaniel-människa…
Utanför Brighton skulle jag besöka en dam som hade en liten, seriös uppfödning av Cavalier King Charles Spaniels, men först skulle jag övernatta i Brighton för litet sightseeing förmiddagen därpå.
Att hitta till Brighton var inte svårt, men att hitta till något Bed & Breakfast var desto värre. Jag hamnade i en av de många ”round-abouts” – rondeller av ofta litet format som engelsmännen redan då flitigt bestrött sina vägkorsningar med – och i skymningsljuset hade jag svårt att läsa skyltarna till de fem utvägarna från rondellen.
Varv efter varv smög jag sakta i innerfilen i rondellen, med tutande bilar tätt inpå på utsidan, och blev alltmer desperat. Till slut såg jag en lucka och kastade mig ut ur rondellens ekorrhjul och in på en väg som jag inte såg vart den skulle leda – men till någon B&B ledde den i vart fall inte. Så småningom letade jag mig tillbaka till Brighton igen och hittade ett litet, bedagat hotell som såg billigt ut i mer än ett avseende. En bar i bottenvåningen stod för oväsen och skrål långt in på natten, sängen var nedlegad och särskilt mycket sömn blev det inte…
Nästa förmiddag tog jag mig till strandpromenaden och besåg den berömda, jättelånga nöjespiren, som så års  stod ganska tyst och övergiven på sina höga ben i det låga tidvattnet. Små fiskebåtar vilade på den långa stranden, i väntan på högvatten och bärkraft.
Och så såg jag det Indien-inspirerade palatset The Royal Pavillon,

som är ett före detta kungligt palats byggt under tidigt 1700-tal. Tyvärr var det inte öppet så jag såg det bara från utsidan – men bara det var ju en märkligt oengelsk  men fantastisk syn. (Fotot har jag lånat från Brightons svenska turistsajt – mina egna bilder är tagna med diafilm och kräver speciell scanner.)
Och sedan lyckades jag faktiskt hitta rätt väg ut ur Brighton, och puttrade i min tvåtaktar-Saab mot Cavaliererna…

Är nyss återuppstånden efter en veckas influensa – och aldrig hade jag trott att man kunde bli sååå himla sjuk av influensa! Rena nära-döden-upplevelsen, när det var som värst! Högmodigt hade jag även denna vinter struntat i att vaccinera mig, trots min astma, för jag tänkte att jag har ju aldrig fått flunsa förut, så… Rätt åt mig, kanske, att jag fick mig en virus-smäll!
Lyckligtvis hann jag gå en tur på bokrean innan flunsan bröt ut, och märkligt nog lyckades jag avstå helt från trädgårdsböcker (men ärligt talat så har jag ju ett par hyllmeter redan…).
Däremot blev det några matböcker – trots att jag redan har flera hyllmeter kokböcker, mer än hälften av dem dock recensionsexemplar (försvarar jag mig med…). Men matböcker med härliga, upphetsande foton är goda investeringar, tycker jag: man njuter av de läckra bilderna, läser recepten noga och känner doften och smaken av ingredienserna medan man läser – och tar sig sedan en knäckemacka med kaffe. På så vis håller man matkontot nere, men har ändå, på sitt eget sätt, avnjutit en vacker, välsmakande måltid… ;-)
När jag kom hem från Storstaden hade jag redan hunnit börja må riktigt risigt, så jag stöp i säng utan att ens försöka bläddra i mina nyinköpta böcker. Och nu, när jag äntligen vill njuta av upphetsande bilder innan jag lagar litet enkel pasta med vitlökssmör, så minns jag plötsligt inte var jag lade reafynden…
Kanske är jag ändå inte 100 procent frisk ännu…