Entries from augusti 2009 ↓

(Ja, ja, Unge Älskaren kommer, men först måste jag sticka emellan med en nyhet!)
Jo, jag har alltså knoppat av från Hemligheter och skapat en särskild blogg för de Naturens skapelser som jag tycker är fascinerande och ofta vackra varelser men som många andra kvinnor tycker är slemmiga äckel – nä, jag menar naturligtvis inte karlar, jag menar s-n-i-g-l-a-r!

Som t ex den här vackra pantersnigeln, fotad efter en akrobatisk parningsakt:

Den märkliga bulan på höger sida av under manteln innehåller sperman den tog emot under parningen, och under dagarna därefter kunde jag se hur det pulserade på vänster sida som växte så att det ett tag såg ut som om snigeln hade två bröst på ryggen! Sedan jämnades allt ut, och snigeln återfick sitt normala, eleganta utseende med slät ovansida.
Och ett par veckor senare värpte den en jättestor samling genomskinliga, skimrande ägg – vilken present jag fick! Jag hoppas de ska kläckas i början av oktober. Och snigeln släppte jag fri igen, efter äggläggningen.

Min nya blogg heter Mördarsniglar och trädgårdsliv och är tänkt att ge tips och diskutera mördarsniglar och andra problem i trädgården, och att handla om trädgårdslivets många olika fröjder och mödor. Jag hoppas det ska bli ett givande och tagande, och med många kommentarer om besökarnas egna erfarenheter och funderingar.

Sniglar.nu ska givetvis inte ersätta Hemligheter.nu – vad skulle väl kunna ersätta Hemligheter? utbrister jag med uppriktig förundran – för Hemligheter är mitt hjärta närmast, och jag har fått så underbara bloggvänner här. Nej, sniglar.nu är en avknoppning – sådär som framgångsrika företag knoppar av delar av verksamheten till nya företag på egna ben!
Förmodligen publicerar jag mycket av Sniglar.nu-materialet även här, i kategorin Gröna Hemligheter. Såvida ni inte ropar ”Nej, inga fler sniglar nu!” – men snälla, det gör ni väl inte…?

Jag har blivit mamma många gånger – till valpar, föl, lamm och griskultingar. Ja, till och med till hemmakläckta mördarsniglar! Men i slutet av juli blev jag plötsligt fostermamma till små kottungar:

Ett par dagar innan de närmade sig mig bland vinbärsbuskarna hade jag sett en överkörd, vuxen igelkott på vägen utanför min trädgård, så jag drog slutsatsen att de små kottungarna blivit moderlösa. Alltså behövde de hjälp för att överleva. ”Mjölk är inte bra för dem”, tänkte jag, för det hade jag hört, ”men pannkakor tycker de om, och det kan man ge dem…” Men jag hade bara ett ägg hemma, så nödlösningen blev att dela köpta våfflor i små bitar, hälla ljummet vatten över dem och fullända maträtten med en rå äggula.
När jag kom  ut med maten var småkottarna försvunna, men efter en stund tittade de fram under buskarna, ivrigt vädrande i luften. Jag satt i gräset någon meter från maten, och de tvekade litet innan de gick förbi mig och fram till maten. Men sedan åt de, ivrigt och glupskt, och med täta sidoblickar på mig.
Dagen efter var det plötsligt fyra små kottungar som kom fram till maten, och de lärde sig snabbt att mitt lockljud betydde att maten var serverad. Morgon och tidig kväll fick de uppblötta våfflor med äggula, och de tillät att jag satt en meter ifrån dem. Den minsta av dem brukade sniffa på min ena sko på väg till maten, som för att hälsa.
På fotot ligger maten på locket till en 1-liters glassburk – då kan ni föreställa er hur små de var i början! Nu har de vuxit väldigt och fått en större matskål, och våfflorna har på sistone sakta bytts ut mot uppblötta kattpellets. De tyckte bättre om våfflorna, men våfflor innehåller säkert inte tillräckligt med protein, kalcium och andra viktiga näringsämnen. Och så är de nog inte bra för tänderna, som de nu har fått!

Vilket ska jag berätta om först, när det nu äntligen under kort tid har hänt något utöver den vanliga lunken och det ständiga trädgårdsarbetet (som länge tagit all ledig tid och ork)?
Igelkottarna har jag fotat, likaså vävstolen…
Fast jag misstänker nog att många är mest nyfikna på den unge älskaren, och han inträdde för all del på scenen först i ordning rent kronologiskt. Måste dock samla mig ordentligt innan jag kan berätta om honom… ;-)
Jag tror jag börjar med igelkottarna, som är sötast – ska bara fixa till ett foto litegrann först. Firefox, vik hädan – Photoshop, sätt igång!