I går kom nyheten att unga män med bra kondition  är intelligentare och har högre betyg än sina jämnåriga soffpotatisar, och därtill gör de som har bra kondition en snabbare karriär.

Detta hade forskarna kommit fram till genom att studera ynglingar under och efter mönstringen till det militära. Och jag undrar: varför har studien inte tagit med fler parametrar, som kan påverka tolkningen av siffrorna?
Kan det t ex inte tänkas att de idrottande ynglingarna är mer sociala och har ett större socialt nätverk än de icke-idrottande? (Alla vet väl hur viktigt det är med kontakter för att få jobb, särskilt ett bra jobb!) Och att de kanske är ganska utpräglade tävlingsmänniskor, och mer karriärinriktade än medelsvensken?
Kan det inte även tänkas att icke-idrottande unga mäns värderingar inte sätter en snabb karriär som främsta mål i livet? M.m. m.m

Och vad vet forskarna om alla de som inte mönstrat?!? Numera mönstras ju bara de som självmant propsar på att få göra militärtjänst – och ytterst få av alla unga kvinnor! Är de som mönstrar verkligen ett representativt urval av alla svenskar mellan 18 och 30 år?
Och traditionella intelligenstester mäter egentligen bara hur bra man är på… intelligenstester! Och de mäter dessutom bara en viss sorts intelligens – och man kan faktiskt träna sig på att bli allt bättre på att klara intelligenstest, utan att för den skull ha blivit intelligentare!

I den underhållande och läsvärda boken ”How to lie with statistics”, som jag ofta tänker på vid läsning av diverse statistik, visas många bra exempel på hur statistik kan användas för att bevisa i stort sett vad man vill. T ex att pojkar med stora skor är mer intelligenta än pojkar med små skor – jo, det är statistiskt bevisat! Man jämförde åttaåringar med 16-åringar, nämligen… Och intelligenstestet var konstruerat så att det var svårare för en åttaåring att klara av dem…

Jag är mycket skeptisk till statistik och håller  med Mark Twain i hans ord: ”Det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik!”