Julaftons eftermiddag tillbringar jag i bästa tänkbara sällskap: tre böcker av Bodil Malmsten, och alldeles strax ett progran i radions P1 om hur människor upplevt och blivit påverkade av Keith Jarretts skiva Kölnkonserten. Jag minns hur häpen och hänförd jag själv blev när jag hörde den musiken första gången, jag minns rummet och hela situationen hemma hos den kompis som spelade skivan för mig. Det finns något magiskt i musiken, som inte lämnar en oberörd.
Nu  har radioprogrammet redan hunnit börja, så jag lägger undan Malmstens ”Kom och hälsa på mig om tusen år” och citerar från Sveriges Radios hemsida om programmet kring Jarretts improviserade pianokonsert, som blivit en modern jazzklassiker:

”Om Keith Jarretts mest älskade pianoskiva och de minnen musiken väcker. Ett program av Anton Karis
Kölnkonserten har med åren blivit en hörnsten i miljoner skivsamlingar världen över. Den är, med sitt stilrena omslag, som gjord för att ligga framme – och spelas. Den har hörts genom sommaröppna fönster, människor har spelat den vid möten och avsked, till och med när barn blivit till. Ändå var det mycket nära att inspelningen aldrig ägt rum. Keith Jarrett var missnöjd med instrumentet…”

Efter programmet ska jag göra mig en Irish Coffee och spela min egen CD med Kölnkonserten, och bara njuta…
Om ni inte känner till Kölnkonserten kan ni förhoppningsvis höra programmet i efterhand på SR:s hemsida.
Jag önskar alla bloggvänner, vänner IRL och övriga besökare en Glad Julhelg, och Ett Riktigt Gott År 2010!
Vi ses igen… :-)