… kan bli viktiga bidrag till barn och familjer i fattiga länder, om vi i de rika länderna t ex blir faddrar. Nu har jag skickat in en anmälan till Barnfonden om att jag vill bli fadder till en flicka i Afrika. Det har jag tänkt länge, men jag har sökt efter en organisation som använder så litet som möjligt av de insamlade pengarna till administration och löner.
Röda korset föll pga Westerbergs föga idealistiska lön (han har ju rejäla inkomster från andra håll också…) och att de har så dålig koll på sina pengar och sin personal att de förlorat en massa pga förskingringar/bedrägerier.
Action Aid har haft mycket teve-reklam, vilket ju får en att misstänka höga omkostnader. Jag plöjde igenom deras årsredovisning – puh! – på hemsidan, och ca en tredjedel av de insamlade pengarna gick bort till administration och löner – alldeles för mycket, tycker jag!
Men så googlade jag efter tavlor av Turner och råkade hamna på en trevlig blogg med många vinklar där det stod litet om Barnfondens faddersystem, och en länk. Enligt Barnfondens hemsida går bara 15 procent av deras intäkter till löner och administration. (Hoppas nu bara att de inte har några skelett i garderoben.)
Så jag anmälde mig som fadder och väntar ivrigt på att snart få ett brev från Barnfonden med info om mitt fadderbarn! :-) Man får bl a:
- Ett foto på sitt fadderbarn, och får veta lite mer om barnets och familjens situation och hur deras liv ser ut.
- En beskrivning av det lokala fadderprojekt som familjen deltar i. Här kan man läsa vad fadderbidragen används till i projektet.
Nog har vi väl nästan alla råd att avstå 200 kr i månaden till ett gott ändamål? Dra in litet på onödigheter, om vi inte redan har pengar över.
Tänk om hälften av alla svenskar tog sig an var sitt fadderbarn – vilken skillnad vi skulle kunna göra för flera miljoner människor!
Och tänk sedan om hälften av alla andra någorlunda välbeställda européer också blev faddrar… Och så amerikanerna, och kanadensarna!
Man vill ju göra skillnad, när och där man kan. Inte övermäktigas av hopplöshet inför all fattigdom och allt elände i världen, alla barn som dör av undernäring, botbara infektionssjukdomar eller av brist på rent vatten. Att göra något, om ock litet, är bättre än att inte göra något alls – eller hur?
För, som myrorna säger:
”Vi är inte stora, men vi är mååånga…”
