… kan bli viktiga bidrag till barn och familjer i fattiga länder, om vi i de rika länderna t ex blir faddrar. Nu har jag skickat in en anmälan till Barnfonden om att jag vill bli fadder till en flicka i Afrika. Det har jag tänkt länge, men jag har sökt efter en organisation som använder så litet som möjligt av de insamlade pengarna till administration och löner.
Röda korset föll pga Westerbergs föga idealistiska lön (han har ju rejäla inkomster från andra håll också…) och att de har så dålig koll på sina pengar och sin personal att de förlorat en massa pga förskingringar/bedrägerier.
Action Aid har haft mycket teve-reklam, vilket ju får en att misstänka höga omkostnader. Jag plöjde igenom deras årsredovisning – puh! – på hemsidan, och ca en tredjedel av de insamlade pengarna gick bort till administration och löner – alldeles för mycket, tycker jag!
Men så googlade jag efter tavlor av Turner och råkade hamna på en trevlig blogg med många vinklar där det stod litet om Barnfondens faddersystem, och en länk. Enligt Barnfondens hemsida går bara 15 procent av deras intäkter till löner och administration. (Hoppas nu bara att de inte har några skelett i garderoben.)
Så jag anmälde mig som fadder och väntar ivrigt på att snart få ett brev från Barnfonden med info om mitt fadderbarn! :-) Man får bl a:
- Ett foto på sitt fadderbarn, och får veta lite mer om barnets och familjens situation och hur deras liv ser ut.
- En beskrivning av det lokala fadderprojekt som familjen deltar i. Här kan man läsa vad fadderbidragen används till i projektet.
Nog har vi väl nästan alla råd att avstå 200 kr i månaden till ett gott ändamål? Dra in litet på onödigheter, om vi inte redan har pengar över.
Tänk om hälften av alla svenskar tog sig an var sitt fadderbarn – vilken skillnad vi skulle kunna göra för flera miljoner människor!
Och tänk sedan om hälften av alla andra någorlunda välbeställda européer också blev faddrar… Och så amerikanerna, och kanadensarna!
Man vill ju göra skillnad, när och där man kan. Inte övermäktigas av hopplöshet inför all fattigdom och allt elände i världen, alla barn som dör av undernäring, botbara infektionssjukdomar eller av brist på rent vatten. Att göra något, om ock litet, är bättre än att inte göra något alls – eller hur?
För, som myrorna säger:
”Vi är inte stora, men vi är mååånga…”
6 comments ↓
Du är fin du. Som handlar. Jag är en sån som tänker.
Men du planterar ju träd i Vi-skogen! Sedan åratal tillbaka! Du har gett bl a mig en hel träddunge i Afrika, och den är jag så glad för!
Jag håller med Kalle Byx. Det är bra att göra något, inte bara grubbla och förfäras. Ett barn är ett barn och många bäckar små … Och vem vet, kanske ni träffas någon dag.
Det är bra. Men jag har ett tips:
Afrikagrupperna, som jag skickar en slant till idag, har ett avtal med Sida som gör att din insats tiodubblas. Du skickar in 1000 kr och Sida skjuter till 9000 kr. Det är ett fenomenalt system enligt min ringa mening. Kolla med dem!
Man får inte veta vilket barn som får nytta av slantarna, men man kan vara försäkrad om att de gör stor skillnad för aids-sjuka barn. Jag brukar skriva” till aids-barn” på blanketten.
I Swaziland, som jag har besökt, har var fjärde person HIV-aids, vilket är värst i världen. Medellevnadsåldern är 32 år . Hos oss är den mer än det dubbla.
De flesta svenska fadderorganisationer har ungefär samma system, det vill säga du ger pengarna till ett fadderbarnsområde. Procentsatserna kan vara lite olika.
När du blir fadder med ActionAid går över 80 % av pengarna direkt till fadderbarnsområdet (så du har nog tolkat årsredovisningen fel). Väljer du att bli fadder i PLAN går alla dina pengar till en fadderfond och så används pengarna där de behövs bäst.
Man kan också välja att bli till exempel ”världsförälder” eller liknande, när man inte väljer ett specifikt projekt- då går dina pengar också dit de behövs som bäst, men du kan vara säker på att 75 % kommer fram om organsiationen har ett 90-konto-
För att få ha ett 90-konto måste minst 75% av insamlade medel gå till ändamålet.
I stort sett alla svenska hjälporganisationers katastroffonder ger 92 % av insamlade medel till katastrofen – 8 % går till omkostnader.
Agneta: Ja, många bäckar små… :-) Det är så lätt att känna sig maktlös och deprimerad inför allt elände i världen, men om måååånga gör nååågot så gör det i alla fall litet skillnad till det bättre!
Kram på dig!
- – -
Len: Verkar bra – men kan man vara säker på att inte SIDA tar de pengarna från något annat ställe i budgeten, så att det blir ett nollsummespel…?
- – -
Sara: Stort tack för din kommentar, och tack för tipset om PLAN (som jag faktiskt inte kände till). Är du engagerad i någon hjälporganisation – du verkar så väl insatt! Ska kolla runt litet…
Leave a Comment