Minns ni fotot jag publicerade här i september, med en pantersnigel med sin stora hög med snigelägg? Runt den 22 september kläcktes de, och centimetersmå, nästan genomskinliga snigelbebisar kröp ut ur äggen! Men de första dagarna kröp de ofta in i äggen igen, för att äta av den näring som fanns kvar i de mjuka äggskalen.
Sedan började de smaka av det uppblötta kattfodret som jag serverade dem:
Till höger syns ett av äggen, och till vänster det uppblötta kattfodret (hörnet av en torrfoderbit). Snigelbabyn är bara en dryg centimeter, och har börjat få litet pigment. Men jag har gjort den litet mindre genomskinlig i Photoshop, för att den skall vara lättare och tydligare att se.
Visst är den väl söt?!?
Eller är det bara en fostermor som kan tycka det…?
6 comments ↓
Njae….
Å så fint!
Och tack för pantersniglarnas parning, vilken höjdare.
Jag brukar ha flera pantersniglar i min kompost på min kolonilott och blir lika glad varje gång jag ser dem. Nu blir jag ännu gladare efter att ha fått veta mer om deras liv. Tack!
Mjae… På bild möjligtvis. :)
Visst är alla bebisar gulliga. Men genomskinliga bebisar verkar onekligen speciellt. Hur många bebisar föder du egentligen upp?
Kalle Byx: Nähä…?
- – -
Janicke: Oh, så glad du gör mig! Jag har inte hittat mycket information om pantersniglar, trots flitigt googlande. Men mina egna bebisar har lärt mig en del om dem.
Jag är så glad att du är rädd om dina pantersniglar, och tycker om dem! Intressant att få bekräftat att de lever i komposten – de äter ju helst visssna och multnande växter, men många har ihjäl dem för att de tror att alla sniglar är mördarsniglar! Brrr, grrr!
- – -
Badaren: Oh nej, de är ännu sötare i verkligheten!
- – -
Agneta: Det är bara i början som de (och alla andra sniglar, tror jag) är nästan genomskinliga. Pantrarna börjar få pigment och teckning redan efter ett par veckor.
Hur många panterbebisar jag har? Ja, många fler än jag trodde när jag såg äggklumpen!!! Och det var ju av nyfikenhet och i forskningssyfte som jag behöll äggen, men nu när temperaturen stigit utomhus ska jag släppa dem, med början i kväll. Ska ge dem ett rejält kvällsmål först, bara, så att de står sig tills de hunnit hitta mat utomhus.
Och jag hoppas att jag inte ska göra det till en vana att föda upp sniglar under vintrarna – fast det skulle vara kul att se nykläckta snäckor, för de lär ha hus på ryggen redan när de kläcks… Tänk så bra om alla vi människor också föddes med ett eget hus!
Födas med ett eget hus, vilken utmärkt idé. Något för alla genmanipulerare !
Och fulare vanor än att föda upp sniglar kan man ha.
Leave a Comment