I mitt förra inlägg citerade jag Hjalmar Söderbergs ord ”Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt.”
Jag hade då inte hittat publiceringsåret – men det har jag nu.

Hjalmar Söderberg föddes 1869, på Östermalm i Stockholm
De ofta citerade orden är ur novellsamlingen ”Det mörknar öfver vägen”, som gavs ut 1907.
Söderberg var alltså bara 38 år när novellsamlingen publicerades, och troligtvis minst ett år ännu yngre när den skrevs! Då var han ju inte ens medelålders – och ännu mindre var han gammal!
Strängt taget var Söderberg fortfarande nästan bara en pågasnöre,  fastän han var kritiker och kåsör i Stora Rikstidningen Svenska Dagbladet 1897-1908, efter ett par år som kulturjournalist på den betydligt mindre lokaltidningen Kristianstadsbladet.
(Om jag inte minns fel så finns det ett Hjalmar Söderberg-sällskap i Kristianstad, eller fanns i alla fall på 1980-talet.)

Men man kan ju ibland känna sig väldigt gammal även i unga år, särskilt i samband med kriser. Och man vågar kanske förmoda att Söderberg befann sig i en kärlekskris 1907, efter att hans älskarinna och ofrivilliga musa Maria von Platen brutit deras några år långa förbindelse. Maria von Platen var en för sin tid mycket ovanlig kvinna – viljestark, självständig och frigjord från sin tids förutbestämda kvinnoroll, inte minst när det gällde  sexuella relationer. Hon sägs ha gett Söderberg stoff till romanen ”Doktor Glas”, och i ännu högre grad inspiration till skådespelet ”Gertrud” samt till Söderbergs sista roman, ”Den allvarsamma leken”.

De sista 23 åren av sitt liv var Söderberg bosatt i Köpenhamn och gift med en danska, som han redan hade en nästan 7-årig dotter med innan han slutligen skildes från sin första hustru. Han ägnade sig allt mer åt religionsforskning och en del översättningsarbeten, men han skrev även mycket kritiska artiklar om nazismen för orädda Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Hjalmar Söderberg dog på sjukhus i Köpenhamn i oktober 1941 och ligger begravd på Vestre Kirkegaard i den danska huvudstaden.

Till sist ska ni få ett mindre känt Hjalmar Söderberg-citat av mig: ”Han hade längtat efter lidelsen, och likväl hade han flytt den.” Det är ur Söderbergs debutroman ”Förvillelser”, som gavs ut 1895, och kan kanske ge litet att fundera kring.
Jag måste läsa Förvillelser igen – läste den första gången i tidigaste tonåren, när jag inte visste så mycket om Lidelse…