Entries from oktober 2011 ↓

STORM

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, likt en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
………………………… svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
………………………….högt över trädet.

Äntligen vågade Svenska Akademin ge Nobelpriset i litteratur till den underbare poeten Tomas Tranströmer – äntligen! Jag blev så lycklig och rörd när jag hörde Peter Englund tillkännage det, inget Nobelpris har engagerat mig så djupt och gjort mig så innerligt glad!
Tranströmers dikt ovan svävar ofta genom mitt huvud när jag ljumma sensommarkvällar sitter på yttertappan och njuter av tystaden – och jag tittar upp på stjärnhimlen och hör svagt, svagt det avlägsna ljudet av hovar som stampar i mörkret…

(Skrivpuff 6.10: Skriv om att engagera. Men detta skulle jag skrivit om i vilket fall som helst, eftersom jag bubblar av glädje över att en fantastisk poet äntligen fått den höga erkänsla som han förtjänar. Den allra högsta erkänslan har han dock redan fått – oräkneliga läsare världen över i flera decennier, översatt till mer än 60 språk!)

Testar i dag att åstadkomma min första Skrivpuff.

Hittills har jag bara åstadkommit ett par mail, tre kommentarer och fyra ihjälslagna flugor. Vet inte om det räknas…
Tittar just nu på ”Hundra procent bonde”, som är en mysig ung snickare som driver ett litet ekologiskt jordbruk på ett gammalt småbruk i Danmark. I varje program lär jag mig nya saker inom hantverksområdet. Han har bl. a. åstadkommit ett jättefint, stort växthus med altandörrar in till vardagsrummet – jag önskar jag hade råd att åstadkomma något liknande, så att jag kunde sitta i lä för kalla vindar, och njuta av solen när det är kyligt ute!
Nu har jag väl åtminstone åstadkommmit en Skrivpuff?

Dagens Puff: Skriv om att åstadkomma något.

Det slog mig efter samtalet med VårdCentralen att sköterskan nog snarare trodde att jag fått en allvarlig skallskada, när jag sa hur jag fått mina revben brutna:
”En snigelskada”, förklarade jag när jag ringde VårdCentralen för att fråga hur jag kunde märka ifall jag hade fått en lunga punkterad. ”Öööh… Halkade du på… en SNIGEL?!?” frågade sköterskan tveksamt efter en kort och misstrogen tystnad.
”Nää, jag skulle aldrig trampa på en snigel!” svarade jag. ”Det gick mer komplicerat till än så, men jag försäkrar att inga  djur kom till skada under skapandet av mina revbensbrott!”
Och så fick jag veta att om man har svårt att andas så kan det vara tecken på en punkterad lunga. ”Jag tycker du andas litet tungt…” sa sköterskan med nytänt hopp. Hon ville tydligen hemskt gärna öka patientkön i väntrummet.
”Äsch, det är bara min vanliga astma”, sa jag nonchalant överseende till henne.
Gu´vet vad hon tänkte och trodde om mig, som inte ville uppsöka Vården medan jag ännu var vid liv, men jag hoppas att min snigelskada kom in i min journal. Det vore ganska kul, som exempel på udda skador som vi excentriska människor kan ådra oss!

Eftersom de ändå inte har röntgen på min närmaste VC, 2 mil bort, så stannade jag kvar i sängen med mina värktabletter och min värmedyna. Lugn och ro och elektrisk värmedyna är åtminstone tröstande, och jag tror benfast (aj, nu knakade det i revbenen igen!) på att värme bidrar till att lindra det mesta från ömma muskler till influensa och öroninflammationer.
Och hjälper inte det, så hjälper alltid små portioner utsökt choklad.