Litet löjligt med Dylans tystnad…

Det börjar bli litet löjligt med Dylans tystnad kring hans Nobelpris.

En som inte skulle tigit och gjort sig oanträffbar är Björn Ranelid. Tvärtom. Få författare åtrår väl offentlighet så som han. Och om han inte tycker sig få tillräcligt mycket välförtjänt uppskattning så formulerar han själv lovord: ”Jag är en påfågelshanne i det svenska språket och inte ens Rembrandt, van Gogh eller Zorn hade kunnat kopiera färgerna i min skrud. Det är inte skryt, utan ett empiriskt faktum.” 

”Få samtida författare har utsatts för så många aggressiva påhopp, men han tillhör samtidigt den grupp svenska författare som verkligen är älskade och respekterade. I sitt författarskap räds han aldrig att balansera på den hårfina gränsen mellan det som är stort och det som bara är storvulet. /…/ Om bilden av kvinnan på framsidan är mytologiserad, så är författarbilden det i allra högsta grad också. Likt ett slags litteraturens Julio Iglesias förkroppsligar Björn Ranelid på bilden den vulgärromantiska mytbilden av den själfulle författaren. Inte många andra svenska författare skulle välja att porträtteras så här ogenerat.” (Ur recension av ”Kvinnan är första könet” i SvD)

När Ranelid skulle ställa upp i Melodifestivalen, som textförfattare och artist, sade han så här till Aftonbladet: ”Det ska skrivas svensk litteraturhistoria för jag sprider mitt ord mer än vad Stieg Larsson någonsin har gjort”. 

Författarkollegan Unni Drougge är kritisk. ”Efter att ha erhållit kulturell pondus har han gjort en negativ klassresa och nått rock bottom. I sin desperation klamrar han sig fast vid nöjesjipponas livslinor och går med på vilken uppmärksamhet som helst. Hans kärlek till medial exponering börjar likna ett missbruk”, säger hon.

Om Svenska Akademien vill vara förvissad om en Nobelpristagare som hellre än gärna ställer upp på intervjuer, framträdanden, uttalanden, all tänkbar offentlig uppmärksamhet – då finns det nog ingen villigare kandidat än Ranelid. 

P.S. Jag förstår inte riktigt den där jämförelsen mellan påfågelhannens skrud och Rembrandt, inte heller hur det kan vara ett empiriskr faktum. Men det måste vara mig det är fel på. D.S.

4 comments ↓

#1 Ursula S. on 10.18.16 at 18:18

Att jag kom att tänka på Ranelid beror på att en P1-reporter i går tyckte att Ranelid påminde om Donald Trump (!). Minns inte om det var p g a den tjocka, blonda kalufsen eller i övrigt.

I slutet av 80-talet recenseradd jag f ö en tidig bok av Ranelid för en dagstidning som jag tidigare varit reporter på. (Sade upp mig p g a de asociala arbetstiderna och började medarbeta på kultursidan i stället.)
Jag minns inte vad boken hette eller handlade om, jag minns mest att den bitvis gav mig en lätt obehagskänsla. Och att jag inte var särskilt förtjust i språket. Skrev en återhållsam recension, som inte innehöll några påhopp eller elakheter.

#2 Kalle Byx on 10.19.16 at 13:09

Ja Ranelid hade säkert tackat ja men han hade inte förtjänat det. Enligt mig alltså men jag kanske inte förstår mig på det.

#3 Ursula S. on 10.19.16 at 13:53

Nä, jag tycker absolut inte att Ranelid är värd Nobelpriset!!!
(Jag trodde det framgick av vad jag skrev.)
Men efter en del funderande tycker jag inte att Dylan heller skulle fått det, jag tycker att Nobelpriset i litteratur skall gå till ”konventionella” författare, inte till singersongwriters. Dylan fick välförtjänt Polarpriset, och det är rätt kategori för honom.

#4 Ursula S. on 11.16.16 at 19:41

I dag skriver Lena Mellin i Aftonbladet om Dylans kungörelse att han inte kommer till utdelningen av Nobelpriset. Hon skriver att ”Vissa bortförklarade Bob Dylans ovilja att kommentera att han fått Nobelpriset med att han är ett geni. Och genier får bete sig lite hur som helst.
Nä, det får de faktiskt inte. Inte heller snillen får slå ner folk, köra mot rött eller aptera bombliknande föremål. Det finns gränser även för dem.” Rubriken är ”Hos mig har Dylan satt sin sista potatis”

Och hon förklarar en regel för Nobelpristagare: ”Ska han få pengarna, utan fest och trumpetfanfarer, måste han dock hålla sin Nobelföreläsning senast den 10 juni nästa år. Annars blir det inga miljoner heller.”

Jag tror Dylan ger f-n i föreläsningen – han klarar sig väldigt bra utan de 8 miljonerna.
Kom ihåg var ni läste det förs!

Leave a Comment