Jacques Werup – en svensk Cohen?

Poeten, författaren, jazzmusikern och estradören Jacques Werup har gått bort. Nyheten fick jag i Ekots 14-sändning, och den gjorde mig förstämd. ”Inte han också”, tänkte jag bedrövad.

Jag har alltid tyckt om Jacques Werup, ända sedan första mötet med hans diktning. Särskilt hans poesi har betytt mycket för mig. Hans skildringar av Skåne och Malmö värmer mig litet speciellt. Jag hade glädjen att se och lyssna på Jacques Werup och Rolf Sersam på Tomelilla Konsthall på 80-talet, i en poetisk och musikalisk föreställning som hette ”Brev i natten”, baserad på dikter av Werup. Rolf Sersam hade skrivit den underbara, lyriska pianomusiken och ackompanjerade själv på flygeln. Orden, musiken och framförandet gav tillsammans en vacker, poetisk helhet och minnesvärd upplevelse. Den sändes senare i radions P1, och kom ut på en LP som jag efter mycken möda lyckades få tag på. Även en senare föreställning, ”Kärlek mellan krigen” sändes i radio och kom ut på LP.

Werup formulerar sig romantiskt och sensuellt om kärlek, men han skildrar också saknad och uppbrott med välformulerad känslighet och utan att vare sig väja för eller vältra sig i smärtan. Han var oerhört mångsidig – jag upptäckte på YouTube att han stod med som en av författarna till den malmöitiska komediserien om fastighetsskötaren N P Möller. Jan Troells långfilm ”Så vit som en snö” bygger på Werups roman Den ofullbordade himlen. Werup skrev manus till filmen och belönades med en Guldbagge för det.

Ur en lång och synnerligen läsvärd intervju av Andreas Ekström i SDS, juni 2006:

Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig. Det är dina ord, säger intervjuaren.Ja, från slutet av sjuttiotalet. Efter en separation. De kom i flykten.” Man ser dem ofta i dödsannonser. ”Ja. Poesins värde finns i existentiell kris. Också glädje, men mera i kris. Jag använder själv poeter på det sättet. Riktiga poeter ljuger inte om svärta. Och det är trevligt med en sån oneliner i bagaget. Eller… en two-liner, rättare sagt.

Werups förläggare Daniel Sandström, Bonniers, berättar för Sydsvenskan att det finns ett färdigt manus till en bok som kommer nästa år. ”Det är texter som är en kärleksförklaring till den muntliga berättelsen och skrönan. Boken kommer att heta ”Restaurangmusik” och kommer nästa år.”

Mycket av det Jacques Werup skrivit är oförglömligt, och han finns kvar i sin rika och mångfacetterade produktion. Vi har varit med om dig. Vi kan aldrig förlora dig.

3 comments ↓

#1 Kalle Byx on 11.13.16 at 10:12

Ja han var bra.

#2 Ursula S. on 11.13.16 at 16:01

Jacques Werup fick en mängd fina priser för sitt författarskap, han var t ex den allra förste som fick Piraten-priset. Googla om du vill se alla priser han fick!
Jacques Werup sa så många kloka och fina saker, inte minst om Kärleken och Livet. T ex ”Poesin ställer de frågorna om livet som politiker, präster, militärer och mediamänniskor aldrig riktigt kan besvara. Poeterna besvarar heller inget men de ställer bättre frågor.”
I en intervju för TT, inför hans 70-årsdag i fjol svarade han, på frågan om hur han skulle fira sin födelsedag, på följande vis: ”Jag hoppas att jag inte gör någonting särskilt. Livet i sig är så fantastiskt. Varje dag är ju egentligen inget särskilt, det gäller bara att lägga märke till den.”
Ja, ”Denna dagen – ett liv” Det var väl så han sa, farbror Melker i Vi på Saltkråkan…

#3 Ursula S. on 11.20.16 at 18:37

Klassiskt citat ur Werups bok ”Hemstaden”:
”När domaren blåste frispark för HIF, jublade en helsingborgare, en halvvuxen grabb som nästlat sig in bland MFF-supportrarna. Det blev dödstyst bakom målet men bums kom repliken: ‘Adu, gå po match i en sån rockajävel’. En säkert fyrtioårig man hade fällt yttrandet och han granskade helsingborgsgrabben med yttersta förakt. Pojken hade verkligen en lustig rock, urmodig och bondsk! Alla lymlarna bakom målet skrattade naturligtvis grymt ut den tafatte tonåringen.
‘Gå po match i en sån rockajävel!’ Det dödligt trångsynta men också sinnet för detaljens storslagenhet. Av sådant består en hel art av malmöitisk humor, ofta skändlig men aldrig möjlig att förväxla med dumhet hos upphovsmannen.”

Leave a Comment