Mindre av mig…

De senaste veckorna har det blivit mindre av mig än tidigare – rent fysiskt, alltså. Inte för att jag bantat utan för att jag kastat upp så snart jag ätit något. (Min mamma var mycket diskret med alla kroppsliga reaktioner och skulle aldrig använt ord som ”spy”, eller ens ”kräkas”, åtminstone inte så att vi barn hörde det.) Min magsäck har helt enkelt fått konvulsioner när jag hällt ned något i den.
I går hade jag inte ätit någonting alls på en hel vecka, bara druckit blaskig saft och tagit någon enstaka klunk yoghurt. På eftermiddagen provade jag att äta ett par mycket små fiskbullar (i dillsås), och först verkade det gå bra! Efter en halvtimma tog jag en tredje liten fiskbulle – men si det var inte populärt:”Vad nu, så här mycket har inte jag plats för!” klagade magsäcken och bollade vildsint runt med de stackars fiskbullarna, det kändes rejält obehagligt och mycket oroväckande. Jag satt blickstilla, vågade knappt andas! Och sedan rapade jag upprepade gånger, vilket jag gjort dagligen i fyra veckor nu. Tidigare har rapningarna kulminerat i… uppkastningar, men mirakulöst nog så lugnade sig magsäcken litet efter en lång stund. Resten av gårdagen blev det bara saft.
I eftermiddag har jag chansat och ätit en halv, mycket liten källarfranska med litet Bregott på. Magsäcken protesterade först, och rapade flera gånger, men verkar nu ha resignerat. (Peppar, peppar..)
Jag är häpen över att jag inte känt mig hungrig alls på de här veckorna, men det är ju bara att vara tacksam för det.
Det värsta är nog att inte ha kunnat dricka kaffe på hela den här tiden!
Gud, så gott det skulle vara med en liten kopp kaffe!

4 comments ↓

#1 Ursula S. on 02.22.17 at 17:19

Min mamma hade en egen eufemism som var helt fantastisk, tror att hon själv kommit på den ”LUFTA MAGEN”. Om det plötsligt kom en svag, oangenäm lukt svepte hon med blicken över alla i familjen och sa: Vem har luftat magen? För det mesta beskylldes den stackars hunden för försyndelsen.

#2 Shirouz M on 03.01.17 at 09:56

Vad jobbigt! Hoppas verkligen att det har lugnat ner sig nu och att du fått din kopp kaffe och redig mat.

#3 eva sandström on 03.07.17 at 17:31

Ja du! Hoppas du långsamt och försiktigt blir bättre i magen.
Har sökt dig idag på din födelsedag utan resultat. Både Viveka och jag blev oroliga och satte igång att söka.
Jag ringde Handlar´n i din by. Anders svarade och sa att du hade varit hos honom och handlat för en timme sen!
Så antingen är dina apparater krassliga de med eller så vill du inte bli firad på din tantdag…
Snart är det vår tur.
Innan dess ser vi fram emot en träff!
Grattiskram i alle fall!
Eva

#4 Ursula S. on 03.11.17 at 22:34

Shirouz M: Tack, kära Shirouz! Nä, kaffet får vänta, vågar inte än. Men i går åt jag en pytteliten portion spaghetti, och efter viss tvekan i början så sa magen ”OK, jag behåller det…”
Och i kväll har den också accepterat en pytteportion vanlig mat. Och jag rapar inte ideligen längre, som jag gjorde förut. Det verkar absolut ha vänt till det bättre! :-)

Leave a Comment