Rum hos Rosie: Ankomsten

När jag reste till London i oktober 1980 var det första gången jag hade bostad ordnad redan före resan. Jag hade fått kontakt med en nordirländska, Rosie, genom en lapp i ett kvinnligt konstnärskollektiv, och vi hade växlat ett par brev före min avresa. Jag reste via Esbjerg, jag var fruktansvärt förkyld, hade fått en blixtrande migrän på tåget genom Danmark och inte sovit en blund sedan jag åkte hemifrån. När tåget kom fram till Liverpool Street Station orkade jag inget mer än att ragla ned på perrongen, ringa Rosie, sätta mig på min resväska och bara vänta på att bli hämtad.
Och Rosie dök upp, glad och energisk, och förde mig och min resväska ut till den rostigaste, skruttigaste bil jag någonsin sett på någon gata. Rosie hade parkerat på förbjuden plats, körde obekymrat skrattande mot enkelriktat bakom stationen och pratade glatt hela tiden. Jag hade så ont i huvudet och mådde så eländigt att jag inte klarade av att lyssna.
Efter en vådlig bilfärd ut till den fattiga stadsdelen Hackney parkerade Rosie bilen på en gata med sammanbyggda gamla 3-4 våningar höga hus – sådana man kan se i engelska filmer, ni vet.
Rosie hjälpte mig in, erbjöd mig valfritt rum på bottenvåningen och bäddade tyst sängen som fanns där. Jag satte mig på sängen, Rosie tittade granskande på mig en stund, och frågade: ”Do you have naturally curly hair?” Det hade jag inte, det var ganska nypermanentat. Hennes nästa fråga var: ”Are you straight or are you lesbian?”
Jag anade på Rosies ton att hon skulle bli besviken över mitt svar, men jag bekände att jag var straight.
Sedan gick Rosie för att laga örtte åt mig, jag kröp ner mellan lakanen och ville bara sova och bli fri från min migrän. När Rosie kom med teet tassade hon på tå, jag halvsov och var tacksam över att det inte blev mer förhör den dagen.

2 comments ↓

#1 Kalle Byx on 04.24.17 at 10:19

Det var tider det.

#2 Shirouz M on 04.29.17 at 09:37

Åh, så tråkigt att starta resan med en riktig förkylning, men någonting säger mig att resten av resan blev bra, ser fram emot fortsättningen.

Leave a Comment