Vikten av toapapper

Min väninna Annette och hennes väninna Agneta kom långväga ifrån för att hälsa på mig när jag bytt bostad. Det var en skön och solig sommardag, alldeles lagom varm, och vi satt utomhus och fikade. Annette och jag hade lärt känna varandra på 70-talet, genom gemensamma hundbekanta. Vi brukade resa på hundutställningar ihop, och ofta övernattade Annette och jag hos våra gemensamma bekanta. Det blev inte så mycket sömn som det borde, för vi delade rum och låg och pratade och fnissade och skrattade till långt in på småtimmarna. Ibland skrattade jag så mycket att jag fick träningsvärk i bukmusklerna, men det var det värt!

Så behövde Annette gå in och kissa, och Agneta och jag fortsatte att fika och prata. Plötsligt avbröts vi av att ytterdörren slogs upp på vid gavel, Annette steg ut på yttertrappan och slog ut med armarna i en hänförd gest och utbrast högt och lyckligt: ”Åh Guuud, vilket uuunderbart toapapper!!!

Vi brast ut i skratt alla tre! Inget med min nya bostad hade väckt sådan entusiam, och toapapper är väl inte det man främst brukar få komplimanger för – men det var faktiskt ett underbart toapapper! Vitt, reliefmönstrat och sååå behagligt fluffigt och mjukt att man kunnat snyta sig i det hur förkylningsöm näsan än varit.  Det är nästan den finaste komplimang jag fått, åtminstone för mitt hem, och varje gång jag går på toa på VårdCentralen (där de har ett obehagligt tunt, stelt och nästan blankt papper) tänker jag på Annettes hänförda gest och lyckliga, entusiastiska ord.

Behöver jag säga att jag fortfarande väljer det finaste, mjukaste (och dyraste) toapapperet? Inte bara för mina gästers skull utan även för min egen – ”Because I’m worth it!”

4 comments ↓

#1 Kalle Byx on 07.26.17 at 09:20

You are worth it.

#2 Ursula S. on 07.28.17 at 12:31

Få saker kan väl för en så ringa penning skänka sådan lyxkänsla som ett riktigt mjukt och fluffigt toapapper – väl värt vartenda litet extra öre!

#3 Ursula S. on 07.28.17 at 12:46

Detta påminner mig osökt om när jag var liten, sådär 6-8 år, och hälsade på mormor. Min vuxne morbror-farbror Malte, som var rörelsehindrad, bodde då fortfarande hemma hos mormor och farfar. När min jämnåriga kusin Kerstin och jag hälsade på där samtidigt sattes vi att vika cellstoff i lagom portionsstorlek för toapapper. När vi var färdiga lades de små portionerna av vikt cellstoff i en stor kartong som det stod ”Endast för Malte!” på, och Kerstin och jag fick var sin slant och sprang genast till konditoriet Terrassen och köpte var sin härlig strutglass!

#4 Shirouz on 08.02.17 at 21:10

Det här får mig att le och vad härligt det är att skratta så mycket så att man får ont i magen :D
Jag håller också med om vikten av bra toapapper, ibland kan man stöta på det här enskiktspappret som är ett skämt (ett dåligt sådant givetvis) och jag känner hur hela själen blir ledsen. Handtvål är också viktigt, jag råkade köpa en tvål häromsistens som marknadsförde sig som olivtvål. Jag tänkte mig något milt och vänligt. Den osade. Det var en stank som klockan tre på discot på damernas när för många dofter blandats. En handtvätt och hela lägenheten stank. Jag har aldrig varit med om maken. Den tvålen åkte ut fortare än kvickt.

Leave a Comment