Jag satt kvar med mitt kaffe och njöt av solen och torget och Sten Stensson Sten en stund efter att min väninna gått till doktorn. Folk cyklade och promenerade förbi på trottoaren och på torget, och det var härligt att sitta och bara studera människor. Torget ser mycket mindre ut ovan än det verkligen är, eftersom fotot är taget med zoom, men jag hann inte söka upp en bättre vinkel närmare hotellet utan fotade medan jag drack upp mitt kaffe. Jag undrar så vad de där bågformade metallställningarna på ömse sidor om trädet har för syfte – något förslag?

Från torget ilade jag ivrigt mot Eslövs största attraktion, som jag så sent som dagen innan inte ens visste fanns – ett antikvariat!

Och vilket underbart stort och innehållsrikt antikvariat, sedan – jag kände det som om jag kommit till himlen! Antikvariat Källaren ligger inrymt i ett litet hus vid en innergård (Östergatan 5), men kändes väldigt stort inomhus. Där stod hyllorna rad vid rad, tätt tätt som de ska på ett riktigt antikvariat, och alla hyllor var fulla av böcker, rygg vid rygg och lätthittat kategoriserade och i alfabetisk ordning efter författarnamn.
Och jag fick snabb och mycket god hjälp av de bokkunniga och bokälskande glada gentlemännen Lars och Lennart, som snabbt hittade den bok jag letat efter länge men som inte ens fanns kvar på biblioteket längre: Georges Simenons Mannen som såg tågen gå förbi – oh, lycka! Den boken läste jag i tonåren, för mer än 40 år sedan, men jag kände genast igen inledningen när jag började läsa den: ”Vad Kees Popinga själv beträffade måste man nog medge att klockan åtta på kvällen hade han god tid på sig, för när allt kom omkring var hans öde ännu inte avgjort.” Vem kan sluta läsa efter den meningen?

Ja, sedan hittade jag förstås flera andra böcker som jag också köpte, och en gammal bok som de inte hade hemma beställde jag, ”How to be an alien” av George Mikes, en ungrare (?) som migrerade till England och som har skrivit väldigt roligt, ironiskt men kärleksfullt om sitt nya hemland och dess excentriska invånare och deras vanor. Den läste jag också som ung, och när jag senare bodde i England i ett par längre perioder så tänkte jag ofta på George Mikes och kände mig liksom han som litet av en ”alien”, emellanåt. :-)
Och i början av den här veckan ringde Källarens innehavare Lars och sa att ”How to be an alien” nu låg hos dem; Lennart sa redan när jag var i Källaren att han skulle till Malmö och kunde hämta den till Eslöv.
Och i går skulle jag åkt med min väninna till Eslöv för ett nytt lyft, men hon fick förhinder i sista stund så det blev tyvärr inställt. Hoppas att jag snart kan åka dit och hämta boken och utforska Källaren med mindre stressad tidsram!

Missa inte Antikvariat Källaren, om du kommer till Eslöv – eller rentav bor där! De har öppet tisd – fred 12 – 18, lördagar 10 – 14. De skickar även per post, om man hittar önskade böcker på Källarens hemsida.

Camilla Läckberg råkar riktigt illa ut när hon granskas av Prosapolisen – förundersökningen av enbart förstasidorna i tre av hennes deckare har lämnats till åklagare, bl. a. på grund av ett upprörande syftningsfel då en bergsklyfta med namnet Kungsklyftan nämns:
”Namnet hade den fått när Oscar II besökte Fjällbacka i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall.” (Från första sidan i Predikanten. )
”Faktum är att det antal prosatekniska förbrytelser som inte är begångna i detta författarskap är att betrakta som undantag”, konstaterar Prosapolisen bistert i DN. Läckberg betraktas dessutom som återfallsförbrytare, vilket givetvis gör hennes brottslighet än allvarligare.
Man är benägen att hålla med… :-D

Diktdoktorn är en betydligt vänligare typ, som bara vill bota och lindra – inte ställa inför skranket. Allmänheten får skicka in egna dikter, som sedan får både diagnos och behandling av Diktdoktorn. Ofta är strykningar det som hjälper mest, men även annan behandling kan vara välgörande.
Diktdoktorn saknar Prosapolisens kärva humor men är ändå läsvärd för de språkligt och lyriskt intresserade.
Visst är Prosapolisen är en man i vår smak, Ulvstrumpa?!?
Men hugaliga, ifall han spanade i bloggvärlden också…

F ö hörde jag på P1 om ännu en skandalös ”innovation” inom livsmedelsindustrin: Euroshoppers svarta oliver får ligga i kaustiksoda för att ”snabbmogna”, och färgas sedan för att förvandlas från gröna till svarta oliver! Någon som är sugen på en svart Euroshopper-oliv…? Inte?!?

Rättelse 2 maj: I dagens Spanarna meddelades att den årliga Handdukens Dag infaller den 2 maj, vilket flera i den alerta lyssnarskaran uppmärksammat Spanar-redaktionen på. Rätt ska vara rätt! Häng ut handdukar nu! :-)