Entries Tagged 'Gröna Hemligheter' ↓

Ljusglimt i mörkret och kylan…

Nu har dagslängden ökat med drygt 6 minuter på morgnarna, och 10 minuter på eftermiddagarna, jämfört med för en vecka sedan! (Detta gäller Lund – i Kiruna har solljuset ökat mycket mer, eftersom de stackarna där uppe i norr inte har sett mycket av solen de senaste veckorna…) Solfilmen hittar du på nätet, uppdatetad varje fredag, då den sänts i Aktuellt.
Äntligen kan man börja andas igen!
Och krukväxterna har börjat vakna! Små, små skott visar sig på fuchsiorna, som står ljust men ganska kallt, dock frostfritt. Och pelargonerna ser fina ut – ett par av mina stjärnpelargoner har till och med enstaka blommor:
Fotor_148450264579571
Äntligen är Livet på väg tillbaka!

Så här ser mördarsnigelägg ut!

Nu börjar det bli dags att leta snigelägg! Men var noga med att ta bort rätt ägg – pantersnigelns ägg ska du vara rädd om, för pantersnigrln gör ingen skada i trädgården, tvärtom äter den mördarsnigelns ägg!

Så här ser den spanska skogssnigeln – ”mördarsnigeln” – ut när den lägger ägg: 

"Mördarsnigel" lägger ägg!

”Mördarsnigel” lägger ägg!

Äggen är vita – om du läst något annat, någon annanstans – så är det FEL!!! Jag har bevittnat, och fotograferat, ca ett dussin mördarsniglar när de lägger ägg, och äggen är vita redan när de  kommer ut ur snigeln! Diametern är 2,5- 3 cm.

Hittar du genomskinliga, blanka ägg som är ca 3,5 cm i diameter är det pantersnigelägg, och dem ska du vara rädd om! Jag har fått många pantersniglar runt mitt hus de senaste åren – och samtidigt har mördarsniglarna minskat märkbart i antal! Jag tror att pantersniglar äter mördarsnigelns ägg, när de hittar dem. Och pantersniglar gör ingen skada, de äter bara vissna växter. Var rädd om dem!

Mördarsniglar begår självmord

Den senaste tidens torra hetta har gått hårt åt min astma, och jag längtar efter 18-20 grader och vackra slöjmoln på himlen emellanåt… Och jag är inte ensam om min värmeskygghet och längtan efter måttligare väder – för många medmänniskor, många växter och alla sniglar känns det som att nu får det vara nog!
Hittade en drunknad mördarsnigel i vattenkannan, när jag skulle vattna de flämtande fuchsiorna på yttertrappan. Den flöt där överst på vattnet, på rygg och helt uppgiven, det kunde nästan ha legat en avskedslapp på den ljusa magen:

Jag har fått nog nu! Livet känns bara för hemskt, och snart blir det vinter och jag dör ändå, detta är en förfärligt planet att leva på – bättre att dränka sig än att sakta torka ihjäl, eller förgiftas av snigelpellets, eller bli brutalt sönderklippt när man bara vill ut och äta en enkel middag på maskrosor och pingstliljeblad…”
Jag kände ett styng av medlidande, en svag ömhet för denna plågade varelse som trots allt är en del av Naturen…

Men på min höga yttertrappa har jag en låg, vid skål med vatten för mina omhuldade pantersniglar, för jag vill absolut inte hitta drunknade pantersniglar i min vattenkanna! Och på kvällarna lägger jag ut halverade skivor av slanggurka på trappan, och när det mörknar kan jag sitta med en ficklampa och studera pantrarna när de nöjt äter de mjuka kärnhusen i gurkskivorna…

P.S. Har även tidigare hittat mördarsniglar som dränkt sig i hinkar med vatten. D.S.

Fullt med fuchsiasticklingar!

Äntligen har jag kommit i gång med att ta sticklingar på mina fuchsior, och även börjat plantera om! Hade tänkt mig att göra det under februari, men det blev inte av. Beskärningen försenar moderplantans blomning med minst några veckor, och hade jag haft växthus skulle jag tagit sticklingar redan i januari!

Marcus Graham - en tjusig, storblommig fuchsia!

Marcus Graham – en tjusig, storblommig fuchsia!

De starkväxande sorterna – främst den vackra,  lättodlade Garden News – har hunnit få så långa rankor att en enda planta ger mååånga sticklingar! Jag sätter dem i glas med vatten, en hel bunt i varje glas, och placerar dem ljust men inte direkt i solen. När de hunnit få några ljusa rötter var – då är det dags att kruka dem.

Fuchsior är oftast väldigt lättodlade, men det varierar litet mellan olika sorter. De trivs bra utomhus, när frostrisken är över, och gillar inte värmeböljor.
Och det finns ju så många olika färger och storlekar och blommar flitigt när de trivs. Jag brukar ge dem litet Chrysan, som är bra för alla växter som ska blomma eller ge frukt.

Men förutom skönheten är det allra bästa med fuchsior att mördarsniglarna inte äter dem! Snäckor och åkersniglar kan ge sig på dem – men inte mördarsniglarna! :-)

Farlig förbindelse…


mellan den svenska snigelvärldens jätte – en fullvuxen, nästan 20 cm lång pantersnigel – och en liten, tunn masksnigel. Både pantersniglar och masksniglar tillhör f ö familjen  kölsniglar. (Mördarsniglar räknas till skogssniglarna.)
Pantersniglar lever på vissna och multnande växter, så jag hade lagt in en näve vissna löv till den. Dels äter den av löven, dels ligger den gärna och sover inne bland dem.
Plötsligt kom det en spöklik, tunn liten vit varelse krypande, nästan rinnande,  ut från lövhögen – jag hade aldrig sett något liknande och trodde först att det var en mask! Men den hade ju tydliga antenner och var uppenbarligen en snigel, om ock en mycket liten sådan. Lyckligtvis hade jag kameran till hands och satte den genast i beredskap.
Jag bävade när den lilla masksnigeln oförskräckt skyndade rakt fram mot pantersnigeln, som var vaken och hade ögonantennerna på skaft.
Masksnigeln kröp alldele framför munnen på pantersnigeln, och…
Vad tror ni hände…?

Första frostnatten förbi…

Det har varit väldigt nära tidigare, men hållit sig någon tiondel över noll. Jag håller noga koll på SMHI:s site, där man kan ställa in på sin egen ort, och den uppdateras flera gånger per dygn – från före 8 på morgonen till midnatt. I flera dygn nu har jag på 10-dygnsprognosen sett att det skulle bli ett par minusgrader natten till i morgon, men häromdagen hade frosten blivit tidigarelagd ett dygn och minskat till bara en minusgrad. Och därefter mellan plus 5 och plus 12 i nio dygn framåt.

Men i går kväll vid 23-tiden visade termometern på min yttertrappa minus 3, så jag började bära in krukor. Jag skulle inte orka/hinna med alla, så jag valde de som var svårast att ersätta med nyköpta, och dem som jag är mest förtjust i. Jag satte in krukor i hallen, i källaren och i garaget, sammanlagt ett par dussin. De i stora krukor orkade jag inte ge mig på, så mina änglatrumpeter fick stå kvar ute… De har inte blommat i år, och har inte ens blomknoppar, och egentligen hade jag lovat mig själv att inte köpa nya, men så sålde de jättebilliga (men små) änglatrumpeter på Netto i våras, och jag föll för frestelsen…

Olika sorter av fuchsior har olika frosttålighet, det finns t o m fuchsior som är vinterhärdiga nedgrävda lätt jord i zon I, kanske zon II, men sådana har jag inte. Men det är skillnad även på de förädlade sorterna. När jag bar in fuchsiorna såg jag att vissa redan får aningen slokande blad, medan andra såg pigga och spänstiga ut.
Fuchsior som har vedartad stam överlever en lätt frost, men alla blommor och gröna blad (och vid hårdare frost även gröna stjälkar) brukar vissna – men man behöver alltså inte ge upp om själva plantan, de skjuter nya skott när temperaturen blir snällare och ljuset börjar återvända! Fuchsior, i a f de flesta sorter, är väldigt tåliga, den största faran för dem är övervattning under vinterförvaringen. När de tappat sina blad behöver de ju inget vatten!

Jag har inte vågat gå ut och kolla hur de ute-nattade klarat sig, men änglatrumpeterna står säkert med slokande blad. Men det kan hända att även de har livet i behåll, om det inte blev ännu kallare under nattens och morgonens lopp.

P.S. kl 13:  Styrkt av en kopp kaffe har jag varit ute och kollat läget: Änglatrumpeternas stora blad hänger som gröna trasor, och de förvedade fuchsior som stod ute har fått frostskador på blommorna och bladen. Blommorna kommer att falla, men kanske kommer en del blad att överleva.
Och de stora hortensiorna ser glada och pigga ut!
Det var nog flera minusgrader i morse än i går kväll – ”Minns att just i soluppgången är gryningen som kallast – men så begynner fågelsången. ” (Svensk diktare, minns inte vem.)

Första snigeläggen funna!

Eller kanske var det snäck-ägg, av storleken att döma – de var ganska små, så jag misstänker att det var ägg från en liten trädgårdssnäcka som låg alldeles intill. Dessutom låg de inte samman i en klump av ägg, som mördarsnigelns ägg brukar göra. Ska mäta äggen i morgon. Är det snäck-ägg ska jag ta in dem och hoppas få se dem kläckas – visste ni att snäckor har ett pyttelitet hus på ryggen redan när de kläcks? Det skulle jag vilja se!
För övrigt har det varit skyfall i dag, det har kommit kolossala mängder, vilket syns i de tidigare tomma hinkar jag har utplacerade. Jag känner mig nästan som Noah, borde kanske leta efter ett lämpligt berg…

Hör… – göken!

En tidig kväll för en dryg vecka sedan hörde jag ett härligt ljud, och det kom från väster: årets första gök!
Jag satt på yttertrappan och planterade om några fuchsior, när jag plötsligt uppfattade gökens rop, och plötsligt kändes det verkligen som Vår! :-)

Nu ljusnar det – men sakta, så sakta…

I dag var det årets kortaste dag, Vintersolståndet. Ingen dag under 2012 har haft färre ljusa timmar. Men Världen gick inte under.
Från och med i morgon går det framåt, om ock så sakta, så tålamodsprövande sakta till en början.
Men redan i mitten av januari kan man märka på krukväxterna i fönstret att de liksom börjar sträcka litet på sig, som av lättnad.

Själv bröt jag armen för en dryg månad sedan, och det var inte alls roligt. Men om några veckor ska läkningen ha framskridit ganska bra, enligt sjukgymnasten. Det värsta är den molande värken, som gett sömnproblem, och att inte själv kunna köra bil dit jag ska, eller överhuvudtaget använda den brutna armen nämnvärt.



Men nu hoppas jag på en mild och snöfattig vinter, och vill tillönska alla:
God Jul & Ett Gott År 2013!

Snigelns visa, av Fröding

Sol! Sol! skönt
lys, lys, ljus,
trög väg på grus,
se gräs grönt,
här mycket lätt
äta sig mätt.

Här inte brått
bortkrypa vill,
här ligga still,
mums, mums, gott.

Hum, hör dån,
jum varifrån
är svårt hot?
Stor svart fot,
bäst krypa in
i hyddan sin.

(ur Mattoidens sånger, av Gustaf Fröding)

Dikten av Fröding har tonsatts och sjungits in av gruppen Mando Diao – ja, på den nya skivan ”Infruset” är alla texter faktiskt hämtade från Frödings poesi, som är mer än hundra år ung.
Förresten, ni skulle bli förvånade om ni visste hur många kända poeter som skrivit snigelns lov, bland andra Lord Byron och många fler engelskspråkiga poeter.
Inget ämne är för litet för en stor diktare.

 

Åkersork begick självmord…

Häromdagen hittade jag en sork som dränkt sig i en hink halvfull med vatten i trädgården. Den flöt på rygg, märkligt nog, och hade väl inte kunnat klättra upp igen efter att ha druckit av det samlade regnvattnet – men det fanns gott om små fat med vatten som den kunnat dricka från alldeles nära, så nog var det konstigt….

Under torkperioder har det ibland hänt att jag hittat drunknade mördarsniglar i hinkar och vattenkannor, och jag har förvånats över fynden. Kanske hade jag tillsatt gödningsmedel i vattenkannorna, vilket utgjorde den verkliga dödsorsaken, men underligt var det. Men de var väl så uttorkade och desperata efter vatten att de drack även om det smakade litet konstigt.

Sorken var ingen förlust, så som den härjat i delar av trädgården, men jag undrar om det var den annalkande frosten eller de alllt kortare dagarna som gjort den deprimerad och fått den att tänka: ”Nää, inte en vinter till! Nu vill jag inte vara med längre. Tack för mig!”

 

Fascinerande naturdrama inför webkamera, live!

Natur & Trädgårds hemsida kan man just nu se koltrastungar kläckas, inför en webkamera som filmar boet dygnet runt – fascinerande! I skrivande stund har två ungar kläckts, och en tredje håller på att picka sig ut. Men jag blir orolig över att inte honan är där och värmer de nästan nakna små stackarna. Är hon och hämtar mat just nu?
I går var honan orolig, reste sig ofta, pickade litet på de fyra blågröna äggen, vände dem – och jag tänkte att nu är det nog kläckning på gång, och jag hade rätt! Har sett många dvärghönskycklingar kläckas, och sista 1-2 dygnen före kläckningen kan man höra kycklingarna pipa inuti äggen, och hönan svarar med ett speciellt, mjukt och lågt  kluckande. Det är naturens underbara sätt att se till att mor och barn känner igen varandras röster redan när kycklingarna kläcks.
Åh, nu är koltrasthonan gudskelov tillbaka, och ungarna kan värma sig i hennes mjuka magdun – så lättad jag känner mig!
Det ska bli spännande att följa ungarnas utveckling, jag fortsätter att kolla websändningen det första jag gör och det sista jag gör under min vakna tid – och många gånger dessemellan!
Uppdaterat kl 10.05: just nu håller den tredje ungen på att kravla sig ur sitt skal, för  bara en stund sedan hade den bara pickat ett hål! När den krupit ur skalet helt kommer honan att kasta bort skaldelarna, så att ungarna får bättre plats. Nu är det bara ett ägg kvar som ska kläckas…
Uppdaterat kl 10.22: Oj, nu har koltrastpappan kommit på besök i boet, minsann! Jag såg ett vidöppet, gulkantat gap på en av ungarna, och det verkade som om koltrasthanen stoppade något i näbben på ungen – än så länge funkar allt som det ska! Kanske var honan iväg nyss för att ta maken i näbben och säga att nu fick han sluta med att dra omkring med kompisarna och ta på sig det ansvar och de plikter som följer med att bli far?

P.S. Natur & Trädgård ger ut en läsvärd tidskrift fyra gånger per år, med många fina foton och intressanta artiklar om de mest skilda ämnen inom områdena natur och, framför allt, trädgård. Tidskriften är i drygt A5-format, tryckt på stadigt papper och är mer en tunn liten bok än en vanlig tidning. En årgång Natur & Trädgård innehåller mycket kunskap och inspiration för trädgårdsägaren! Även hemsidan inehåller mycket läsvärt och uppdateras generöst. Just nu kan man bl a läsa om nematodbekämpning av mördarsniglar, om jordgubbsodling på sandbädd och en mycket läsvärd och matnyttig artikel om fågelmatning…

Äntligen litet vårkänslor!

Den gångna vintern har känts tung, som vintrarna alltid gör, men i år fick jag inga vårkänslor av att se snödroppar och krokus blomma. Det brukar jag få, och jag brukar få en längtan att gå på plantskolor och att plantera och ta sticklingar. Så icke i år, jag bara tittade på de små stackarna och tänkte ”jaha, nu blommar krokusarna”.

Men igår kom äntligen litet vårkänslor! Jag googlade efter plantskolor i närheten, och satte mig i bilen för att köpa något spännande. Använde GPS:en i mobilen för första gången, men den dirigerade mig helt fel! Den sa ”Ta vänster!” när min instinkt och kartan sa höger. Var tvungen att ringa till plantskolan för vägbeskrivning, så till slut kom jag rätt.
Det var en liten plantskola, men de hade en hel del ovanliga buskar och träd. Och dessutom hade de många av dem i olika storlekar, så man kunde köpa de små för rejält lägre priser! Köpte en liten vitklasig vinbärsbuske, som var full av blomklasar, och ett litet fikon av sorten ”Desert King”, som Åke Truedsson introducerat i Sverige. Det blir inga fikon i år, men med mycket tur kanske det blir en frukt att smaka nästa år…
Men vita vinbär kommer det att bli redan i sommar!

Röd kastanj och svarta mullbär – härlig syn i somras!

Kastanjeträd är vackra när de blommar, det har jag alltid tyckt – men när jag i somras fick se ett blommande kastanjeträd med lysande röda blomspiror tog det nästan andan ur mig!

Det var i Eslöv, min favoritutflyktsort, som jag hittade ett halvstort kastanjeträd fullt med lysande röda blomspiror. Det blåste, och jag skulle egentligen behövt stå på en stege eller åtminstone en stol, och solen strålade intensivt, men det blev i alla fall en ganska bra bild.
Och inte långt från kastanjeträdet växte ett mullbärsträd, men då i juli hade det inga frukter. Men när jag återvände i mitten av augusti tog jag den här bilden:

De svarta mullbären mognar under ganska lång tid, därför bar trädet både vita, omogna frukter samtidigt som halvmogna röda och fullmogna svarta. Ja, det fanns rentav intorkade rester av bär som fåglarna kalasat av!
Mullbärsträd finns både med svarta och vita frukter (som mogna, alltså). Blad från vita mullbärsträdet används för att utfodra silkesmaskar med. Vill man äta frukterna ska det vara svarta mullbär, som går att odla i varma lägen i zon I, möjligen II. Bären smakar inte så mycket, men den smak de fullmogna bären har är angenäm.

I nio år har jag trott att jag hade ett litet mullbärsträd, som vuxit upp från en liten stickling jag fick och behandlade med ett rotningshormon som fanns då men senare förbjöds. Trädet har aldrig blommat, men det har vuxit så sakteliga i en jättestor kruka/balja, som jag haft i garaget på vintrarna. Men när jag såg det svarta mullbärsträdet i Eslöv insåg jag genast att det inte alls såg likadant ut som mitt ”mullbärsträd – bladen är helt olika till både form och struktur! Så nu undrar jag vad det är för okänt träd som jag har och stolt visat upp som ”svart mullbär”!

Jag fick lov att ta ett par sticklingar av både mullbärsträdet och kastanjen, och efter att sticklingarna stått någon vecka i vatten köpte jag sticklingmedlet Clonex från företaget Ebboflod i Oxie, utanför Malmö, och penslade på den nedersta delen av sticklingarna. Egentligen skulle de därefter ha satts i krukjord direkt, men jag fegade – och ville dessutom se ifall det skulle komma några rötter. Det var ju egentligen helt fel årstid, eftersom dagarna hunnit bli kortare och träden snart skulle gå i vintervila – men fantastiskt nog så kom det i september små ljusa, tjocka prickar (s k callus, början till rötter!) på kastanjesticklingarna, och en knopp började spricka och försöka slå ut men de späda små bladen blev torra och dog. De har det kämpigt nu i november, de små sticklingstackarna, med torr inomhusluft och en lampa som hjälpbelysning under eftermiddagar och kvällar. Men de lever fortfarande, och om de överlever vintern så är det nog ett mirakel! Mullbärssticklingarna tappade tyvärr bladen helt ganska snabbt och verkar livlösa.
Men till våren ska jag ta en massa sticklingar av mina buskar: magnoliorna, luktolvonet, citronträdet, kameliorna, sandpäronträdet  – ja, allt som jag tidigare misslyckats med utan rotningshormon! Och när jag doppat dem i Clonex, och satt dem i krukor som kan stå ute och få ljus, nattfukt och ibland litet regn, så är det nog god chans att det ska bli en massa småplantor att senare plantera i trädgården! (Det kan kännas dyrt med 90 kr för en liten burk med 50 ml Clonex – men den räcker till mååånga sticklingar!) Ska också kolla på Ebboflods sida med Begagnat framöver, ifall de får in någon liten propagatorlåda – t ex gardenia- och citrussticklingar vill visst gärna ha litet undervärme för att snabbare bilda rötter och börja växa…

Jag längtar efter Våren, när det börjar spira och grönska igen. Just nu känner jag mig mest som ett avlövat träd, skakat av höstens stormar och bävande inför vintern, men med ett desperat hopp om att den ska bli mild, snöfattig – och kort!
Ge mig vår, sol och värme – snart, snart!

Fuchsiorna i full blom!

Många av mina fuchsior led lika mycket som jag av den förlamande värmeböljan, trots nogrann vattning, för mina fuchsior föredrar samma temperatur som jag gör: 18-20 grader. Och både jag och de flesta av mina fuchsior har svårt att stå ut med gassande sol några längre stunder… Många får skugga under ett stort parasoll, andra ställde jag i den vandrande skuggan under äppelträdet – den största av dem den starkväxande och storblommiga  ”Indian Maid”, en pampig skönhet:

Fuchsia "Indian Maid"

Ja, sedan byttes värmeböljan ganska hastigt mot rena regnperioden, och fuchsior gillar visserligen en dusch allt som oftast – men regn hela dagarna kan bli för mycket för både folk och fuchsior. Fuchsiorna kan få gråmögel om de står för tätt, och själv blir jag frustrerad av att inte kunna uträtta mycket i trädgården.

Har börjat ta sticklingar för andra gången i år, och den här omgången hoppas jag på extra bra och snabbt resultat med hjälp av rotningsmedlet Clonex, som jag fick tips om i ett forum på Allt om Trädgårds hemsida och köpte från Ebboflod i Oxie, utanför Malmö. Och nu har jag fått sticklingar av både svart mullbärsträd  och rödblommande kastanj, och av flera olika Nerium, och så ska jag ta sticklingar av min citronverbena (som jag aldrig lyckats med förut)  och av mitt luktolvon, som är helt fantastiskt när det blommar – vilken blomprakt, och vilken ljuvlig doft! Kastanjen och mullbärsträdet är väl egentligen helt fel tid att föröka nu, när de börjar förbereda sig för vintervilan – men jag ska i alla fall försöka!
En bild av den rödblommande kastanjen kommer i ett av de närmast följande inläggen , den var sååå otroligt vacker att den nästan tog andan ur mig – tänk om Clonex kan ge mig ett kastanjeträd med röda blomspiror…!

Vinberssnäckors sensuella sex…

Jag fick åtta Vinbergssnäckor i höstas, och fyra av dem släppte jag ut i trädgården direkt, de övriga fyra fick övervintra inomhus i två stora plastburkar.
Under vintern sov de inne i sina personliga hus, innanför ett lock av stelnat slem som de täckt skalöppningen med. Men under våren har de vaknat, en efter en.
Och häromnatten var de på älskogshumör! Två av dem kelade och pussades och smekte varandra varsamt och länge – det var ett förspel som de ägnade både tid och omsorg, och många kvinnor skulle nog ibland önska att de och deras män/partners vore vinbergssnäckor, ifall de hade sett det jag såg.

Sniglar och snäckor är hermafroditer, vilket ju innebär att alla individer har både hanliga och honliga könsorgan. När de ska para sig släpper de ut ”hela paketet” med båda könsorganen, som kommer ut på höger sida av huvudet. Och så gäller det att de pusslar ihop sig rätt, för att båda ska kunna ge sin sperma till partnern. Det är inte helt lätt, så de höll på i flera timmar och gjorde försök efter  försök utan att de lyckades hitta rätt. Och hela tiden smekte de varandra med antennerna, och pussades gång på gång – det var hur gulligt som helst att se! :-)

På snigeln t v kan man se den avslappnade penisen t v på den mjölkvita bubblan, och t h syns öppningen till det honliga organet som en fördjupning. Snigelns penis blev fyra gånger så lång när den försökte träffa partnerns öppning – den sköt fram som en pil, med en plötslighet och snabbhet som kontrasterade starkt mot parningsleken i övrigt.

Foto ovan är taget efter ett misslyckat ”skjutförsök”, när snigeln dragit tillbaka sin penis till ett vilande tillstånd. Är det bara jag som tycker att den är väldigt lik en vilande manspenis…?
Bortsett från att snigeln har en annan färg på sin ”kärlekspil” – faktiskt vackrare, tycker jag (må alla män ursäkta!)…

Jag längtar liljetider….

..och ljus och sol och smekande värme! Efter den mest vedervärdiga vinter jag upplevt, evighetslång och med snömängder, stormar och minusgrader som sammantaget kändes outhärdligt hoppades jag på en lång, skön vår – men det blev ytterligare snö och minusgrader, sedan stormar och störtregn. Bara några få dagar har varit tillräckligt soliga och sköna för att kunna avnjutas på yttertrappan med min eftermiddagsfika.
Nu går vi snart in i sommarmånaden juni, så våren 2010 blir väl mitt livs kortaste, kallaste och eländigaste vår.
Vågar man hoppas på en skön sommar, med mycket sol och behaglig värme, och med lagom mycket regn fast mest om nätterna…?

Jag längtar sommarkvällarnas sköna schersmindoft, jag längtar blåklocksbjällror och stormhattsspiror, jag längtar liljetider…

"Lilja", Copyright © Björn Wångblad

"Lilja" Copyright © Björn Wångblad

Den här underbara bilden har min fotovän Björn Wångblad generöst låtit mig få låna till min blogg, och det gör mig både glad och stolt. Han är en fotografisk konstnär på högsta nivå, han efterbehandlar sina foton med en fantastisk kunnighet och känsla som gör hans bilder till unik fotokonst – besök hans hemsida och se själva!
Sommaren känns långt borta, men i väntan på henne betraktar jag med njutning Björns vackra bild och hoppas att min liljelängtan ska uppfyllas i min trädgård så småningom…

Alla bebisar är väl söta…?

Minns ni fotot jag publicerade här i september, med en pantersnigel med sin stora hög med snigelägg? Runt den 22 september kläcktes de, och centimetersmå, nästan genomskinliga snigelbebisar kröp ut ur äggen! Men de första dagarna kröp de ofta in i äggen igen, för att äta av den näring som fanns kvar i de mjuka äggskalen.
Sedan började de smaka av det uppblötta kattfodret som jag serverade dem:

Panterbaby i matval

Till höger syns ett av äggen, och till vänster det uppblötta kattfodret (hörnet av en torrfoderbit). Snigelbabyn är bara en dryg centimeter, och har börjat få litet pigment. Men jag har gjort den litet mindre genomskinlig i Photoshop, för att den skall vara lättare och tydligare att se.
Visst är den väl söt?!?
Eller är det bara en fostermor som kan tycka det…?

Akrobatiskt sex – visst är det vackert?

Jag har hört talas om att det finns människor som drömmer om att ha sex hängande från en lampkrona, men jag betvivlar att någon verkligen haft det – och det måste nog vara en j-kligt stor lampkrok för att klara en sådan extra vikt, och f ö torde det vara mer jobbigt än njutningsfullt, tror ni inte? Inget som jag längtar efter i alla fall, måste jag erkänna.
Några som däremot kan utföra en avancerad kärleksakt på ett elegant, nästan koreografiskt sätt medan de hänger i luften är mina favoriter Pantersniglarna. BBC:s allestädes närvarande David Attenborough har filmat ett kärlekspar, från den inledande flirten till separationen:

Videon fann jag hos Floristik och faunistik. Hastigheten i videon är uppspeedad, annars hade den blivit alltför lång. Men visst är pantrarnas kärleksakt vacker och fascinerande? Man undrar hur Evolutionen kommit på att pantersniglarna (till skillnad från alla andra sniglar, som bekvämt parar sig på marken)  skulle behöva bli luftakrobater för att kunna föröka sig…

Just nu lever jag med det mångfaldiga, halvårsgamla resultatet av en panterparning, som jag bara hann se avslutningen på. Rapport följer…

Vilken spännande panter-present!

Se vilken fin och sällsynt present jag fått, av en av mina pantersniglar:

Panter_aggklump

Äggen värptes natten till 1 september, och nu, efter tre veckor, kan man se små foster inuti äggbubblorna! Hoppas, hoppas att fuktighet och temperatur (inomhus) är rätt, så att det om ett par veckor kläcks små mini-pantrar…
Äggen är stora, 5-6 mm med ögonmått mätt, och äggklumpen hålls ihop av små och stora skimrande slemklumpar .
Mamman släppte jag fri på kvällen – jag ställde burken utan lock på yttertrappan, där jag brukar mata ett antal pantersniglar i olika storlekar med uppblött torrfoder för katter. Jag tyckte att jag kände igen henne bland tre stora pantrar som kom uppkrypande på trappan tidigt häromkvällen…

Jo, jag vet att sniglar och snäckor är hermafroditer och både han och hon samtidigt – men när de lagt ägg får man väl kalla dem mammor? ;-)