Entries Tagged 'Gröna Hemligheter' ↓

Min pedantiske granne har en pedantiskt välskött trädgård – men han har en del märkliga saker för sig, i mitt tycke…
En dag råkade vi båda två stå under mitt stora körsbärsträd, som är rotat bara en dryg meter från tomtgränsen. Vi sa Hej, genom en glugg mellan buskarna, och Hur är det, och litet om vädret – och så tittade han upp i körsbärsträdet och sa:
- Det är bara fåglarna som äter bären, du äter dem ju inte…
Och jag tänkte blixtsnabbt: Aldrig i livet att det stora, vackra trädet ska tas bort!!! Det växer på min sida av gränsen, du!
Som om han läst mina tankar, och snabbt valt ett annat alternativ, sa han:
- Kan jag få ta bort några grenar längst ned?
- Javisst, svarade jag, det har du t o m laglig rätt att göra.
Han var tyst några sekunder, och så sa han:
- För det faller ner så mycket körsbär och kärnor…
Jaa, tänkte jag, det faller ner många perfekt mogna och fräscha bär också, som man kan skölja och äta…
- Och det är så jobbigt att plocka bort alla körsbärskärnor från gräsmattan, tillade han.
”…plocka bort alla körsbärskärnor från gräsmattan”…?!?
Har jag missat något…?

I går em fick mysteriet med grannens konstiga plopp-ljud (förra inlägget) sin lösning, när jag skulle rensa bort maskrosor i ingenmanslandet mellan thujorna och vallörten. Jag tog med en stor hink att samla maskrosorna i, för att inte fröna skulle flyga omkring. Planerna fick dock snabbt ändras, när jag började hitta små mördarsniglar. De var för små för att klippas itu, och f ö hade jag varken sax eller sekatör med mig.  Så jag tömde hinken, hällde i ett par nävar snustorr, dammande jord, och så ned med sniglarna i hinken. Skakade om så att de små plantmördarna  panerades med torr jord och inte skulle kunna krypa upp och rymma.
Vanligtvis brukar jag använda en hink med kallt vatten och diskmedel i, när jag plockar sniglar. ”Plupp!” säger det när man släpper de små sniglarna i vattnet, och de sjunker som små stenar och verkar dö nästan omedelbart. (Men det ser ganska äckligt ut, när hinkens botten efter en stund skyms av små slappa, halvflytande snigel-lik…) Men det funkade ganska bra med den torra jorden, bara jag skakade hinken då och då, så jag fortsatte plocka och slänga sniglar i hinken. Grannen syntes inte till, men de välbekanta plopp-ljuden hördes med ganska täta mellanrum…
VA’?!? Häpen lyssnade jag mot grannen, medan jag slängde de senast plockade sniglarna i min hink – och i en befriande aha-upplevelse insåg jag plötsligt att det var jag själv som ploppade! SÅ låg det allså till: min granne torr-jagade sina sniglar!
Och om inte jag själv dittills varit en pluppande våt-jägare, så hade jag ju genomskådat grannen redan efter hans första torra ploppanden…

…trädgård, det har jag hört massor av gånger sedan tidigt i våras. Jag lade märke till ljuden redan i fjol, då de hördes från vår till höst. Det lät som om någon släppte små, små, pyttesmå nypotatisar i en plastspann. Ibland med väldigt långa mellanrum mellan de mjuka, svaga ploppandena, ibland med bara en eller ett par minuter emellan. Och bara dagtid, och inte alla dagar.
Jag har försökt att kika in på grannens tomt – mycket diskret, förstås, och med lämplig odlarsyssla som alibi för att uppehålla mig vid buskagen som växer på min sida av gränsen mellan våra tomter. Men det har varit som förgjort, jag har inte kunnat lista ut hur ljuden åstadkommits – och jag har ibland (nästan…) legat sömnlös och grubblat över min grannes mystiska, ploppande aktiviteter.
Tilläggas bör måhända att min granne har häradets mest perfekt skötta trädgård – den är rentav så superpedantiskt skött att den verkar skräckslagen för att ertappas ens med minsta lilla maskrosblad.
Är ploppandet min grannes hemliga metod för att kuva sin stackars trädgårds längtan efter frihet och naurlighet?
Och vad 17 är det karl’n gör?!?
Plopp, plopp… Plopp… … Plopp…

I lördags föll jag för en Frestelse – jag kan motstå allt utom Frestelser! (Precis som Oscar Wilde… min Frestelse var dock av annat slag än hans…) Jag föll för ett blommande Äppelpäron-träd!

Om någon humla vågat sig ut i kylan och pollinerat, eller om min pensel-pollinering vid hemkomsten inte kom för sent, så kanske jag får en äppelpäron-frukt fram i höst:
Denna härliga bild (med copyright) har Saravillfara generöst gett mig lov att låna från hennes blogg – tack, Sara, för den fina och underfundiga bilden! Sara gillade äppelpäronet hon köpt, det var krispigt och gott, med en litet annorlunda smak. (Läs mer ingående på hennes blogg, länken ovan!)
I vilket fall som helst är det ett spännande träd, det lär klara -25 grader och kommer ursprungligen från Kina. Bladverket är vackert, och sägs få vacker höstfärg, och mitt träd är f n knappt manshögt och växer rakt upp som ett pelarträd. Ev. svårighet att få mogna frukter hänger väl på om det kanske blommar för tidigt, så att blommorna inte blir pollinerade alt. får frostskador – eller att frukterna inte hinner mogna, om det blir en kall och solfattig svensk sommar.
Eftersom det är OS i Kina i år (oj, det har nog inte mitt träd hört något om!) så ska jag kalla mitt kinesiska päronträd för Olympia… På latin heter det Pyrus pyrifolia Nashi. Fick dock fler träffar vid sökning på ”Äppelpäron”, bl a många recept. Den absolut bästa bilden jag kunde hitta var Saras bild ovan!

En frukt-& grönsaksimportör skriver att ”Fruktköttet är mycket saftigt, sprött och krispigt. Smaken är uppfriskande och samtidigt söt. Frukten är god att äta naturell”. De kallar dem Sandpäron och importerar dem under oktober-juni.

Sökning på odla.nu gav litet svensk info om Äppelpäron, som även kallas Sandpäron eller Nashipäron:
”Sandpäron går att odla i Sverige och det går också att få frukt på dem men det krävs nog att man bor i zon 1 och har skyddat läge + lähäckar och liknande eller kanske spaljerat i ett lite större växthus. Åtminstone lyckas Rune Bengtsson med spaljerade sandpäron i zon 1 men han har ju lager på lager med lähäckar. När jag var på studiebesök hemma hos honom sade han även att han fick rikligt med frukt på dem.”
”Sandpäron växer fint hos mig i Roslagen. Inga frostskador alls under femton år, sedan jag sådde trädet. Jag hade då inga förväntningar på att det skulle övervintra alls, hade bara sett att ett frö redan grott i frukten jag köpt och planterade grodden i kruka på vintern för utplantering till sommaren.”

Hjälp mig hålla tummarna för ett äppelpäron att avsmaka redan i höst – och smaka ett själv, vetja, om ni hittar ett i mataffären! :-)
(Om någon besökare har egen erfarenhet av att äta eller odla Äppelpäron, så blir jag väldigt glad för en kommentar!)

Den blommande våren kom plötsligt av sig när både temperaturen och mängder av snö föll, till våririsars och andras häpnad och stora besvikelse…

Och i fredags, dagen efter Vårdagjämningen, började ännu mer snö att vräka ner. På kvällen dånade snöstormen i knutarna – och i förrgår, Påskafton, fann jag mig helt insnöad, åtminstone bokstavligt talat. Nu ligger här ett snötäcke på i genomsnitt 2 dm, fast ojämnt fördelat av vinden – och naturligtvis i breda drivor på infarten… Temperaturen har de senaste nätterna sjunkit ner kring 10 minus, och även dagtid på fel sida om nollstrecket. (Och i Nikkaluokta i norra Lappland har de haft under 40 minusgrader de senaste nätterna!) Det var tur jag fotograferade irisarna i torsdags, på Vårdagjämningen – nu hänger blommorna sorgligt döda, offer för kylan som kom innan snön lade ett skyddande täcke över dem…
Nu väntar både jag – och ni, väl? – och trädgården på vårväder och värme, som utlovats komma framåt nästa helg! Här i Skåne ska det bli 10-15 plusgrader! :-)

F.ö. vore det intressant med fler åsikter om Liza Marklunds författarskap, som jag skrev om i slutet av förra inlägget – är Marklund en bra eller dålig författare? Och i så fall varför…?

Fuchsiorna blommar fortfarande, ganska obekymrade om de ganska lätta nattfrosterna som kommit. De plantor som står allra vackrast i blom bär jag in i hallen på kvällarna, och så ut på yttertrappan igen nästa förmiddag. Att även dagarna kan vara kyliga, kanske bara runt 6-8 plusgrader, har inte fuchsiorna något emot – de är tuffa, tåliga växter som föredrar svalka framför värmeböljor!
Fotona nedan är dock tagna i augusti, när fuchsiorna bjöd på sin vackraste blomning…

Bilden ovan: den storblommiga First Lady, en riktig primadonna…
Bilden nedan: Den pytte-pytte-lilla blekrosa microphylla-fuchsian nere t. v. är inte större än en liten lillfinger-nagel! Den eleganta vita fuchsian Evensong ser jättestor ut jämfört med encliandran, men är i verkligheten bara medelstor.

De småblommiga fuchsiasorterna brukar kompensera blommornas litenhet med en desto mer överdådig rikedom av blommor!

Ovan: Den storblommiga Marcus Graham, som dessutom ger rik blomning, vilket är ganska ovanligt för storblommiga fuchsiasorter. Nedan: En humla på kärleksfullt besök hos en Bella Rozella – min mest storblommiga fuchsia! Jämför humlans storlek med blommans…!

De fuchsior som är överblommade och börjar se risiga ut har jag än så länge ute (20 oktober, i zon 2), men i skyddat läge och med plastdukar som nattligt skydd. Men nu är det nog hög tid att flytta in allihop för vinterförvaring – men favoriter och späda plantor får stå uppe i bostaden och växa på sparlåga till våren…

På tal om våren kommer jag att tänka på spirande små fröplantor – och på ett inlägg hos Leo Beata om små, små plantor från frön hon tagit från en av sina egna fuchsior! Det kan bli fuchsia-syskon med väldigt olika utseenden, beroende på hur generna råkat kombineras… I bästa fall kan det bli alldeles underbart vackra blommor! Mamman kan vara en Celia Smedley, som är en underbar sort och kan bli mer än manshög! Den som vill försöka identifiera en namnlös fuchsia kan leta i Sv. Fuchsiasällskapets bildgalleri med mängder av fuchsiasorter! Varning, dock, för att bildernas färgnyanser inte alltid stämmer helt med verkligheten… Ibland finns mer än ett foto av en sort – kolla då alla fotona och försök att upptäcka färgstick med hjälp av bladverkets färg. På siten finns även odlingsråd, bl a om vinterförvaring, kolla bland de många länkarna!
Det ska bli spännande att få veta hur dina små fröfuchsior ser ut när de blommar nästa sommar, Leo Beata – jag håller tummarna!

Q:

Allt är kaos, min fru kallar mig ett Vandrande Misstag och vill skiljas. Och det vill jag också, för nu står jag inte ut längre! Ungarna är stora nog att flytta hemifrån snart, och sedan grälar hon väl ännu mer gräl på mig… Livet är inte alls som jag ville att det skulle bli! Jag ville bli konstnär och skapa SKULPTURER, av jord och… Jag VET att jag har talangen, men i stället för att SKAPA sliter jag med ett tungt, skitigt och dåligt betalt jobb för att försörja familjen! Jag och min granne skyfflar jord nätterna igenom, och sedan säljer vi den svart till Weibulls, som Planteringsjord. Och några veckor senare är den tillbaka, nergrävd igen, och vi skyfflar upp den igen – det tar ju aldrig slut! Hur 17 ska jag få tid att SKULPTERA?
“Sexuellt svältfödd svartjobbare”

A:

Käre “Sexuellt svältfödd svartjobbare”! Din situation är verkligen beklagansvärd – men det finns hopp!
Först och främst måste du och din granne nischa er och få ett bättre avtal med Weibulls: sälj jorden som Kravmärkt, och döp om den till Under-jord eller något annat som inte finns förut och som ni därför kan ta snuskigt bra betalt för. Tyvärr blir det väl fortsatt nattarbete, eftersom ni jobbar svart – men det blir ju kortare arbetstider när lönsamheten ökar, så du kommer att få tid över till ditt Skapande! Vad beträffar skilsmässan så ger den dig ju möjlighet till en ny, och lyckligare, relation! LYCKA TILL, med ALLT!

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

(Scen 3. En undanskymd vrå i en vildvuxen trädgård. Vatten droppar från de regnvåta trädens lövverk, samlas i försänkningar i marken. Nattmörker, en vårtbitare spelar som besatt. Herr och Fru Sork står intill en pionplanta under ett körsbärsträd, de ser sig omkring.)
Fru Sork, anklagande: Så du menar att DETTA är det enda alternativet vi har? Att stanna kvar i det här TRÄSKET!?!
Herr Sork, suckar uppgivet: Ja, här bor ungarna i alla fall i en giftfri miljö, och de kan inte fastna i fällor, eller…
Fru Sork, ironiskt: Eller bli dränkta i sömnen?!? Nä du, Gustav, HÄR stannar jag inte kvar!
Herr Sork: Jag gör så gott jag kan, men DET DUGER JU ALDRIG åt dig! Jag ska säga dig att mitt liv kunde sett så mycket BÄTTRE ut ifall jag inte gift mig med dig! Jag skulle…
Fru Sork, fräser hånfullt: Jaså du, Gustav! SÅ lät det minsann inte när du ville ha mig i säng – på FÖRSTA träffen! Då smörade du så att det stod härliga till – jäkla maskros-casanova! Och jag vet nog att du varit på Bettan också, ditt kräk! Kanske har ni varit ihop i alla dessa år, när jag snutit ungar och städat golv, och…
Herr Sork, har fått nog och avbryter: Jag har fan INTE varit otrogen! Inte med Bettan, eller med någon annan heller! Men nu önskar jag att jag HADE varit det, för jag är ingen jäkla munk fastän du tvingat mig att leva som en! Och DU var minsann inte nödbedd den där första gången, kom ihåg det! Och du blev på smällen direkt, fastän du SA att du skyddade dig – du ville säkert bara få mig fast…!
Fru Sork, fräser: Man kan väl glömma… Men MITT största misstag var att någonsin träffa DIG, för du är ett enda stort VANDRANDE MISSTAG, Gustav!
(Tystnad. En ängel går genom trädgården, de ödesdigra orden är uttalade och kan inte tas tillbaka… Vårtbitaren börjar spela igen. Från detta ögonblick kommer tillvaron aldrig mer att vara densamma, ty tidigare gömda avgrunder har avslöjats…)

(Fortsättning följer… längre fram… måhända…)

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

(Scen 2. Fru Sork sitter i trädgårdens solnedgångsbelysta hörna hemma hos bästa väninnan. De båda väninnorna festar på cruditée med salsa verde, och alla paret Sorks barn är med; de springer, hoppar, piper och skriker medan de jagar varandra bland de blåblommande syrenbuskarna.)
Väninnan: Ja, JAG har då aldrig fattat hur du kunde falla för Gustav sådär första gången – inte ens när han var UNG!
(Fru Sork torkar sig eftertänksamt på kinden med servetten.)
Fru Sork, med lätt rodnad: Jo men det liksom bara HÄNDE, jag tyckte väl han var trevlig och snygg! Och han gav mig en massa komplimanger, och kelade och kysstes så fint… Och så bjöd han på delikatesser, och så MASKROSVIN till det… Han fick mig att känna mig SPECIELL och värd att skämmas bort, helt enkelt! ”Wine and dine them into bed”, du vet… Kanske var det någon partydrogig växt också i salladen, skulle inte förvåna mig…
Väninnan, aningen överlägset: Ja, du, det var ju en himla massa dåliga bortförklaringar… SÅ lätt föll då inte jag, det kan jag tala om för dig!
(Fru Sork tappar sin servett på gräset och stirrar chockad på väninnan, som med låtsad oberördhet höjer hakan och andas in kvällningens sybaritiska syrendoft.)
Fru Sork: VA’!?!? Menar du att GUSTAV… att DU låtit MIN Gustav FÖRFÖRA dig!?! DU?!? Vi som varit bästa vänner sedan vi var små…! Ditt falska stycke, har du kanske varit hans älskarinna under hela vårt äktenskap?
(Väninnan tittar ner och föser bort en blomfluga som landat på hennes tallrik. Fru Sork.reser sig upp, solens sista strålar faller på hennes upprörda ansikte och visar en själ i uppror, ett rov för stridiga och smärtsamma känslor…)

(Fortsättning följer…)

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

Q:

Min man är en oduglig drömmare, som inte gjort karriär och som inte ens kan ordna en anständig bostad åt oss! Vi bara grälar hela tiden… Aldrig någon romantik eller kramar och myspys, antingen jobbar han eller också är han hemma och då vill han bara ha sex! Nu har jag fått nog av honom och vårt äktenskap, jag vill skiljas men jag är rädd att bli ensam. För, alltså, VEM vill ha en halvgammal sexbarnsmamma…?
Ska jag våga skilja mig och hoppas att jag kan hitta en ny man, eller ska jag skaffa mig en romantisk älskare?
“Missnöjda Frun”

A:

Kära “Missnöjda Frun” – varför inte göra bådadera? Man kan aldrig få för mycket av det goda, eller hur? Friskt vågat är bättre än sträng som brast!

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

(Scen 1. Herr och Fru Sork ligger och sover i ett mörkt rum. Plötsligt börjar det droppa från taket. Fru Sork sätter sig upp och ruskar om Herr Sork.)
Fru Sork, ilsket: Gustav, nu läcker det in IGEN! Nu måste du GÖRA NÅGOT!!!
Herr Sork, yrvaket: Öh…Va’…? Göra va’då?
Fru Sork: Nu står jag inte ut längre, Gustav! Jag har bett dig SÅ många gånger att göra något åt det där taket, men det blir ju aldrig tätt! Nu har jag FÅTT NOG, hör du det?!?
Herr Sork, muttrande: Men det är inte så lätt att hålla det tätt, fastighetsägaren sabbar ju hela tiden…
Fru Sork, i varnande ton: Då får du väl hitta något ANNAT ställe vi kan bo på, Gustav…!
Herr Sork, suckar uppgivet: Du vet vilken bostadsbrist det är nu, det finns ju inget ledigt…
(Ett långt ögonblicks tystnad, Fru Sork stirrar stint på Herr Sork.)
Herr Sork: Okej, okej, ta det lugnt! Jag kollar väl på grannfastigheterna, då…
(Herr Sork hasar sig ur sängen och går ut från sovrummet.)
Fru Sork, ropar efter honom: Jag tar barnen och flyttar om det inte blir bättring snart! Hör du det, Gustav…? JAG FLYTTAR…!

(Fortsättning följer…)

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu

Att skaffa trädgård är att skaffa sig fiender…

Bladlössen kommer man aldrig undan, men de brukar inte vara så farliga. Bara att duscha med vattenslangen några gånger med ett par dagars mellanrum, det brukar räcka. Är de riktigt envisa tar man till blomsprutan och såplösning.

Värre är det med sorkarna, som underminerar växterna med sina gångar så att rötterna omges av luft och växten slokar fastän det regnat. Återkommer till sorkarna en annan gång – har en Hemlig Bekämpningsmetod…

Och så är det trädgårdssnäckorna, och sniglarna… När jag flyttade hit fanns här så mycket snäckor att jag knappt  kunde ta ett steg utan att det krasade under skorna! ”Oh, nej! Den stackars söta lilla snäckan!” HA! Mot slutet av första sommaren, när jag sett hur snäckorna halvt eller helt ätit upp mina fuchsior (återkommer till fuchsiorna…) – då inledde jag en kallhamrad kamp. Varenda snäcka jag såg förgjorde jag! De verkade aldrig ta slut…

Andra våren här tog jag itu med snäckorna så fort de började dyka upp – och mitt i sommaren märktes det att min envisa jakt gav resultat, snäckorna hade minskat betydligt i antal! Utan gifter, bara en hink med starkt saltat vatten och en sammanbiten beslutsamhet.

Sniglarna kräver ett eget inlägg – nej, fler! Återkommer… ;-)

OK, jag erkänner direkt, här ska inte behöva göras några Pudlar:

Denna blogg handlar INTE BARA om HEMLIGHETER! Den handlar INTE ens MEST om HEMLIGHETER…

Men när man nu redan har en domän som heter hemligheter.nu, och vill ha en blogg på fria fötter, så…

Själv har jag inte så många hemligheter att avslöja – men jag får väl skaffa mig… så att jag kan avslöja dem här… ;-)

Jag kommer att ha kvar min blogg “Ad Lib” på Aftonbladet, dels p g a många trevliga med-bloggare där ;-), dels för att enkelt kunna länka till andra AB-bloggar. Men när jag får ordning på Hemligheter.nu så planerar jag att koncentrera min tid & kraft på den här bloggen. (Håller på att bekanta mig med stilmallen, ska länka etc.)

Jag hoppas att mina besökare ska skriva många Kommentarer, som ibland kanske rentav kan innehålla någon stor eller liten Hemlighet… ;-)

Givetvis är ALLA kommentarer välkomna, ÄVEN totalt O-HEMLIGA! :-)

Tyck gärna till! Och läs en Annorlunda “Error 404″: klicka på Archives ovan! ;-)