Entries Tagged 'Sniglar och snäckor' ↓

Åh, så vackra ögon!

I går såg jag de vackraste mansögon jag någonsin skådat – stora, vackert bruna med täta,långa ögonfransar och täta, välformade ögonbryn. Sååå vackert! Jag mötte honom på hematologen i Lund, och han skulle ta ett ryggmärgsprov på mig. Han var mycket vänlig, pedagogisk och psykologisk, förklarade vad han skulle göra och förberedde mig på att det skulle kännas obehagligt, och fick mig att prata medan han stack för att jag i möjligaste mån skulle distraheras. Jag måste erkänna att jag, trots bedövning, kved högljutt och nästan skrek flera gånger under de ca tio minuter som hela proceduren tog. Det är inget jag vill rekommendera om ni vill ha det mysigt och trevligt en dag, om jag ska uttrycka mig milt.
Men att möta doktor Markus var ändå positivt, för det var en himla trevlig karl, och med mycket humor. Jag har aldrig skrattat hos någon doktor förut, men doktor Markus, sköterskan och jag skrattade gott mååånga gånger! Och han lyssnade t.o.m. när jag berättade om mina mördarsnigelstudier. Först berättade jag om mina hästar, mellan mina ljudliga kvidanden, och på slutet kröp sniglarna in i samtalet. Jag ville visa honom en av mina favoritbilder, men jag hade den inte i moboiltelefonen så nu kommer den här i stället – speciellt till doktor Markus:
Jag hade haft ett par ”mördarsniglar” i en jättestor burk inomhus, och hanterat dem så mycket att de faktiskt blivit handtama! Den nosar på en ring som jag köpte i en antikaffär i St Ives, Cornwall, när jag bodde där i november-december 1974. ”Mördarsniglar” är nyfikna, läraktiga och synnerligen fredliga och vänliga – de dödar inga artfränder eller andra sniglar! (Och slemmet de avger när de inte känner sig rädda eller hotade är tunt och går lätt att torka bott. Det tjocka, sega slemmet är deras enda försvar mot fiender – men mig kände de och betraktade inte som en fiende! :-)
Och så här ser det ut när en ”Mördarsnigel” lägger ägg:

Om ni vill se väldigt vackra kvinnoögon så titta på ”Doktor Foster”, som finns på SVTplay (säsong 2, samtliga 5 avsnitt). där Suranne Jones gestaltar en kvinnlig läkare och hur hon hanterar att hennes självgode man vänsterprassla, och allt som det leder till… När jag såg hennes långa, smala, elegant välformade ögonbryn – som albatrossvingar i flykt! – började jag studera människors ögonbryn. Ser DU på ögonbrynen också, inte bara på själva ögonen? Suranne Jones spelar f. ö. en av de ledande rollerna i polisserien ”Scott & Bailey”, vars sista två, fristående avsnitt ligger på SVTplsy i 2 dagar till. Scott & Bailey har skapats av bl. a. manusförfattaren Sally Wainwright – som även skapat bl. a. den populära ”Last tango in Halifax” (=”Vår stora kärlek” i SVT) och ”Happy Valley”, som är den absolut bästa polisserie jag sett!

Så här ser mördarsnigelägg ut!

Nu börjar det bli dags att leta snigelägg! Men var noga med att ta bort rätt ägg – pantersnigelns ägg ska du vara rädd om, för pantersnigrln gör ingen skada i trädgården, tvärtom äter den mördarsnigelns ägg!

Så här ser den spanska skogssnigeln – ”mördarsnigeln” – ut när den lägger ägg: 

"Mördarsnigel" lägger ägg!

”Mördarsnigel” lägger ägg!

Äggen är vita – om du läst något annat, någon annanstans – så är det FEL!!! Jag har bevittnat, och fotograferat, ca ett dussin mördarsniglar när de lägger ägg, och äggen är vita redan när de  kommer ut ur snigeln! Diametern är 2,5- 3 cm.

Hittar du genomskinliga, blanka ägg som är ca 3,5 cm i diameter är det pantersnigelägg, och dem ska du vara rädd om! Jag har fått många pantersniglar runt mitt hus de senaste åren – och samtidigt har mördarsniglarna minskat märkbart i antal! Jag tror att pantersniglar äter mördarsnigelns ägg, när de hittar dem. Och pantersniglar gör ingen skada, de äter bara vissna växter. Var rädd om dem!

Mördarsniglar begår självmord

Den senaste tidens torra hetta har gått hårt åt min astma, och jag längtar efter 18-20 grader och vackra slöjmoln på himlen emellanåt… Och jag är inte ensam om min värmeskygghet och längtan efter måttligare väder – för många medmänniskor, många växter och alla sniglar känns det som att nu får det vara nog!
Hittade en drunknad mördarsnigel i vattenkannan, när jag skulle vattna de flämtande fuchsiorna på yttertrappan. Den flöt där överst på vattnet, på rygg och helt uppgiven, det kunde nästan ha legat en avskedslapp på den ljusa magen:

Jag har fått nog nu! Livet känns bara för hemskt, och snart blir det vinter och jag dör ändå, detta är en förfärligt planet att leva på – bättre att dränka sig än att sakta torka ihjäl, eller förgiftas av snigelpellets, eller bli brutalt sönderklippt när man bara vill ut och äta en enkel middag på maskrosor och pingstliljeblad…”
Jag kände ett styng av medlidande, en svag ömhet för denna plågade varelse som trots allt är en del av Naturen…

Men på min höga yttertrappa har jag en låg, vid skål med vatten för mina omhuldade pantersniglar, för jag vill absolut inte hitta drunknade pantersniglar i min vattenkanna! Och på kvällarna lägger jag ut halverade skivor av slanggurka på trappan, och när det mörknar kan jag sitta med en ficklampa och studera pantrarna när de nöjt äter de mjuka kärnhusen i gurkskivorna…

P.S. Har även tidigare hittat mördarsniglar som dränkt sig i hinkar med vatten. D.S.

Farlig förbindelse…


mellan den svenska snigelvärldens jätte – en fullvuxen, nästan 20 cm lång pantersnigel – och en liten, tunn masksnigel. Både pantersniglar och masksniglar tillhör f ö familjen  kölsniglar. (Mördarsniglar räknas till skogssniglarna.)
Pantersniglar lever på vissna och multnande växter, så jag hade lagt in en näve vissna löv till den. Dels äter den av löven, dels ligger den gärna och sover inne bland dem.
Plötsligt kom det en spöklik, tunn liten vit varelse krypande, nästan rinnande,  ut från lövhögen – jag hade aldrig sett något liknande och trodde först att det var en mask! Men den hade ju tydliga antenner och var uppenbarligen en snigel, om ock en mycket liten sådan. Lyckligtvis hade jag kameran till hands och satte den genast i beredskap.
Jag bävade när den lilla masksnigeln oförskräckt skyndade rakt fram mot pantersnigeln, som var vaken och hade ögonantennerna på skaft.
Masksnigeln kröp alldele framför munnen på pantersnigeln, och…
Vad tror ni hände…?

Första snigeläggen funna!

Eller kanske var det snäck-ägg, av storleken att döma – de var ganska små, så jag misstänker att det var ägg från en liten trädgårdssnäcka som låg alldeles intill. Dessutom låg de inte samman i en klump av ägg, som mördarsnigelns ägg brukar göra. Ska mäta äggen i morgon. Är det snäck-ägg ska jag ta in dem och hoppas få se dem kläckas – visste ni att snäckor har ett pyttelitet hus på ryggen redan när de kläcks? Det skulle jag vilja se!
För övrigt har det varit skyfall i dag, det har kommit kolossala mängder, vilket syns i de tidigare tomma hinkar jag har utplacerade. Jag känner mig nästan som Noah, borde kanske leta efter ett lämpligt berg…

Titta… – mördarsniglarna är här!

Mördarsniglarna har dykt upp igen, efter en längre tids nära-döden-upplevelser för dem under vårtorkan… Regnet räddade många av de små snigelbebisarna, som kläcktes i höstas och har överlevt vintern i små hålrum i jorden, eller inkrupna bland plantrötter och brädbråte i trädgården.
Vårtorkan är sniglarnas farligaste fiende, så vattna inte i trädgården om det inte är absolut nödvändigt för att rädda favoritplantor! Och punktvattna då på morgonen, så att så mycket vatten som möjligt är uppsuget i god tid innan kvällen.
Mindre växter kan man plantera i krukor, för att kunna flytta upp plantorna på hyllor eller bord så länge vattningsbehov finns.
Men de flesta plantor klarar sig utan vattning mycket längre än man tror – frf a om man lyckas behärska sin vattningsdrift!
Att smådutta vatten i rabatterna är att skämma bort växterna och hindrar dem att skicka rötter djupare ner i jorden. Och att vattna gräset är rena snigelfrämjandet, gräset repar sig alltid om det inte är alldeles, alldeles nygrott.
Håll huvudet kallt och trädgården torr, om du vill minska snigelbeståndet i din trädgård under torrperioder!
Skriv gärna en kommentar med en snigelrapport från trakten där du bor – tack på förhand!

Snigelns visa, av Fröding

Sol! Sol! skönt
lys, lys, ljus,
trög väg på grus,
se gräs grönt,
här mycket lätt
äta sig mätt.

Här inte brått
bortkrypa vill,
här ligga still,
mums, mums, gott.

Hum, hör dån,
jum varifrån
är svårt hot?
Stor svart fot,
bäst krypa in
i hyddan sin.

(ur Mattoidens sånger, av Gustaf Fröding)

Dikten av Fröding har tonsatts och sjungits in av gruppen Mando Diao – ja, på den nya skivan ”Infruset” är alla texter faktiskt hämtade från Frödings poesi, som är mer än hundra år ung.
Förresten, ni skulle bli förvånade om ni visste hur många kända poeter som skrivit snigelns lov, bland andra Lord Byron och många fler engelskspråkiga poeter.
Inget ämne är för litet för en stor diktare.

 

Äntligen växer bebisarna!

Mina panterbebisar har vuxit dåligt, de har inte gillat det uppblötta kattfodret som pantrar annars alltid gillar. Men nu har de äntligen kommit igång, fast de är väldigt olika i storlek. Men de lever, i alla fall, och de har börjat växa – gusskelov, för jag har varit mycket bekymrad över dem. De kläcktes 7-9 augusti och borde varit mycket större, där är ett par som är pyttesmå!
Hittade en liten panterbebis på yttertrappan för ett par kvällar sedan, den åt på en gurkhalva som jag lagt ut. Den är ett glädjande bevis på att det kläckts åtminstone någon panterbebis i min trädgård! Den är i storlek som de medelstora bebisarna som kläcktes i augusti, så den får stanna kvar inomhus i vinter. Igelkottarna har decimerat mitt panterbestånd kraftigt de senaste två åren, så jag håller de små pantrarna i säkert förvar till våren, när de vuxit till sig ordentligt!

Tillökning i familjen…

I natt började kläckningen av en liten hög pantersnigelägg, 22 dagar efter att de lades. I morse såg jag tre småttingar krypa omkring bland äggen, och ner i den porösa torvmullen i botten på den lilla burken jag flyttat äggen till. Ett par timmar senare var de plötsligt fyra – eller nej, kanske fem? Litet svårt att räkna små varelser, knappt en cm långa och nästan helt genomskinliga, när de dyker ner på ett ställe och sedan dyker upp på ett annat…
Nyss såg jag att ett par ägg till verkade vara på gång att kläckas, jag använder min urmakarlupp för att kunna se närmare. Jag har lagt in en pytteliten bit gurkskiva, plus ett par små bitar av det uppblötta kattfoder som pantersniglarna brukar gilla. Hittills har de ignorerat frestelserna – de hittar fortfarande litet att äta inuti de kläckta, tomma äggen – men så fort de smakat av kattfodret kan jag se det som röda prickar inuti de genomskinliga bebisarna!

”Inga djur kom till skada…”

Det slog mig efter samtalet med VårdCentralen att sköterskan nog snarare trodde att jag fått en allvarlig skallskada, när jag sa hur jag fått mina revben brutna:
”En snigelskada”, förklarade jag när jag ringde VårdCentralen för att fråga hur jag kunde märka ifall jag hade fått en lunga punkterad. ”Öööh… Halkade du på… en SNIGEL?!?” frågade sköterskan tveksamt efter en kort och misstrogen tystnad.
Nää, jag skulle aldrig trampa på en snigel!” svarade jag. ”Det gick mer komplicerat till än så, men jag försäkrar att inga  djur kom till skada under skapandet av mina revbensbrott!”
Och så fick jag veta att om man har svårt att andas så kan det vara tecken på en punkterad lunga. ”Jag tycker du andas litet tungt…” sa sköterskan med nytänt hopp. Hon ville tydligen hemskt gärna öka patientkön i väntrummet.
”Äsch, det är bara min vanliga astma”, sa jag nonchalant överseende till henne.
Gu´vet vad hon tänkte och trodde om mig, som inte ville uppsöka Vården medan jag ännu var vid liv, men jag hoppas att min snigelskada kom in i min journal. Det vore ganska kul, som exempel på udda skador som vi excentriska människor kan ådra oss!

Eftersom de ändå inte har röntgen på min närmaste VC, 2 mil bort, så stannade jag kvar i sängen med mina värktabletter och min värmedyna. Lugn och ro och elektrisk värmedyna är åtminstone tröstande, och jag tror benfast (aj, nu knakade det i revbenen igen!) på att värme bidrar till att lindra det mesta från ömma muskler till influensa och öroninflammationer.
Och hjälper inte det, så hjälper alltid små portioner utsökt choklad.

Jag är en bruten kvinna…

(Låter inte det märkligt? Brutna män har man ju hört talas om många gånger, men själv har jag i alla fall aldrig hört talas om brutna kvinnor – bara böjda… ”Kvinnor är som gräset, som böjer sig för vinden – män är som ekar som trotsar stormen, och knäcks och bryts.”)
Nåväl, jag är bruten, åtminstone delvis – jag har brutit några revben, och det gör j-kligt ont kan jag tala om! Det pinsamma är att det inte är en häftig sportskada utan en snigelskada… Inte på så sätt att jag halkat på någon snigel – ingen skugga må falla på mina sniglar – utan min egen tanklöshet när jag skulle lägga ut mat till mina ute-pantrar.
Jag har ofta svårt att somna, och jag hade tagit en insomningstablett och satt mig i sängen – när jag plötsligt kom på att jag glömt lägga ut gurka på yttertrappan, dit några pantersniglar brukar komma på nätterna. Jag skar några skivor av en slanggurka, delade dem tvärsöver och gick ut för att lägga dem på yttertrappan. Pantrarna var redan på plats, och jag spridde ut gurkan på de båda översta trappstegen. Då fick jag syn på en panter med ovanligt vackert mönster, och den verkade uppvakta en annan snigel fast de inte verkade vara tillräckligt gamla för att för att få ha lagligt sex. De kröp på undersidan av överkanten på en kruka, så jag måste böja mig ner för att se ordentligt, och till slut stod jag dubbelvikt och studerade sniglarna, utan att hålla i trappräcket.
DÅ – slog insomningstabletten till, jag förlorade balansen och rasade nedför hela trappan! Jag tror jag slog en volt, men jag hann inte uppfatta skeendet, jag satt bara plötsligt nedanför trappan med fötterna konstigt inkilade under rumpan.

Helt oskyldig panterbaby

Det tog en stund att komma på benen igen, delvis genom att dra mig upp med hjälp av trappräcket. Jag kände mig rejält mörbultad och skyndade mig (men försiktigt!) in till sängen. Så onödigt att ramla sådär – jag vet ju att tabletterna slår till plötsligt! Jag har många gånger vaknat efter några timmar, sittande i sängen med laptopen i knäet och huvudet på tangentbordet. Men jag skulle ju bara lägga ut mat till mina pantersniglar, så om jag bara inte varit så nyfiken på de båda sniglarna på krukan hade allt gått bra!
Dagen efter hade jag bara ont i nästan alla mjukdelar, framför allt höger skinka och vänster lår, men sedan började revbenen värka på vänster sida. Nä, inte ”värka” – de började göra så ont att jag nästan skrek när jag måste röra mig! Turligt nog hade jag värktabletter hemma, och i dubbel dos och med en elektrisk värmedyna lindad mot vänster del av bröstkorgen blev det uthärdligt. Men det knakar och knäpper i revbenen när jag rör på mig, bara att sträcka ut armen litet för att lyfta kaffekoppen får mig att kvida tyst.
Och nu har jag talat med Vårdcentralen, och de vill att jag åker in och blir kollad. Det vill inte jag, men det kanske är bäst att lyda doktorn…

Vinberssnäckors sensuella sex…

Jag fick åtta Vinbergssnäckor i höstas, och fyra av dem släppte jag ut i trädgården direkt, de övriga fyra fick övervintra inomhus i två stora plastburkar.
Under vintern sov de inne i sina personliga hus, innanför ett lock av stelnat slem som de täckt skalöppningen med. Men under våren har de vaknat, en efter en.
Och häromnatten var de på älskogshumör! Två av dem kelade och pussades och smekte varandra varsamt och länge – det var ett förspel som de ägnade både tid och omsorg, och många kvinnor skulle nog ibland önska att de och deras män/partners vore vinbergssnäckor, ifall de hade sett det jag såg.

Sniglar och snäckor är hermafroditer, vilket ju innebär att alla individer har både hanliga och honliga könsorgan. När de ska para sig släpper de ut ”hela paketet” med båda könsorganen, som kommer ut på höger sida av huvudet. Och så gäller det att de pusslar ihop sig rätt, för att båda ska kunna ge sin sperma till partnern. Det är inte helt lätt, så de höll på i flera timmar och gjorde försök efter  försök utan att de lyckades hitta rätt. Och hela tiden smekte de varandra med antennerna, och pussades gång på gång – det var hur gulligt som helst att se! :-)

På snigeln t v kan man se den avslappnade penisen t v på den mjölkvita bubblan, och t h syns öppningen till det honliga organet som en fördjupning. Snigelns penis blev fyra gånger så lång när den försökte träffa partnerns öppning – den sköt fram som en pil, med en plötslighet och snabbhet som kontrasterade starkt mot parningsleken i övrigt.

Foto ovan är taget efter ett misslyckat ”skjutförsök”, när snigeln dragit tillbaka sin penis till ett vilande tillstånd. Är det bara jag som tycker att den är väldigt lik en vilande manspenis…?
Bortsett från att snigeln har en annan färg på sin ”kärlekspil” – faktiskt vackrare, tycker jag (må alla män ursäkta!)…

Alla bebisar är väl söta…?

Minns ni fotot jag publicerade här i september, med en pantersnigel med sin stora hög med snigelägg? Runt den 22 september kläcktes de, och centimetersmå, nästan genomskinliga snigelbebisar kröp ut ur äggen! Men de första dagarna kröp de ofta in i äggen igen, för att äta av den näring som fanns kvar i de mjuka äggskalen.
Sedan började de smaka av det uppblötta kattfodret som jag serverade dem:

Panterbaby i matval

Till höger syns ett av äggen, och till vänster det uppblötta kattfodret (hörnet av en torrfoderbit). Snigelbabyn är bara en dryg centimeter, och har börjat få litet pigment. Men jag har gjort den litet mindre genomskinlig i Photoshop, för att den skall vara lättare och tydligare att se.
Visst är den väl söt?!?
Eller är det bara en fostermor som kan tycka det…?

Akrobatiskt sex – visst är det vackert?

Jag har hört talas om att det finns människor som drömmer om att ha sex hängande från en lampkrona, men jag betvivlar att någon verkligen haft det – och det måste nog vara en j-kligt stor lampkrok för att klara en sådan extra vikt, och f ö torde det vara mer jobbigt än njutningsfullt, tror ni inte? Inget som jag längtar efter i alla fall, måste jag erkänna.
Några som däremot kan utföra en avancerad kärleksakt på ett elegant, nästan koreografiskt sätt medan de hänger i luften är mina favoriter Pantersniglarna. BBC:s allestädes närvarande David Attenborough har filmat ett kärlekspar, från den inledande flirten till separationen:

Videon fann jag hos Floristik och faunistik. Hastigheten i videon är uppspeedad, annars hade den blivit alltför lång. Men visst är pantrarnas kärleksakt vacker och fascinerande? Man undrar hur Evolutionen kommit på att pantersniglarna (till skillnad från alla andra sniglar, som bekvämt parar sig på marken)  skulle behöva bli luftakrobater för att kunna föröka sig…

Just nu lever jag med det mångfaldiga, halvårsgamla resultatet av en panterparning, som jag bara hann se avslutningen på. Rapport följer…

Vilken spännande panter-present!

Se vilken fin och sällsynt present jag fått, av en av mina pantersniglar:

Panter_aggklump

Äggen värptes natten till 1 september, och nu, efter tre veckor, kan man se små foster inuti äggbubblorna! Hoppas, hoppas att fuktighet och temperatur (inomhus) är rätt, så att det om ett par veckor kläcks små mini-pantrar…
Äggen är stora, 5-6 mm med ögonmått mätt, och äggklumpen hålls ihop av små och stora skimrande slemklumpar .
Mamman släppte jag fri på kvällen – jag ställde burken utan lock på yttertrappan, där jag brukar mata ett antal pantersniglar i olika storlekar med uppblött torrfoder för katter. Jag tyckte att jag kände igen henne bland tre stora pantrar som kom uppkrypande på trappan tidigt häromkvällen…

Jo, jag vet att sniglar och snäckor är hermafroditer och både han och hon samtidigt – men när de lagt ägg får man väl kalla dem mammor? ;-)

Jag har knoppat av…

(Ja, ja, Unge Älskaren kommer, men först måste jag sticka emellan med en nyhet!)
Jo, jag har alltså knoppat av från Hemligheter och skapat en särskild blogg för de Naturens skapelser som jag tycker är fascinerande och ofta vackra varelser men som många andra kvinnor tycker är slemmiga äckel – nä, jag menar naturligtvis inte karlar, jag menar s-n-i-g-l-a-r!

Som t ex den här vackra pantersnigeln, fotad efter en akrobatisk parningsakt:
Nyparad pantersnigel

Den märkliga bulan på höger sida av under manteln innehåller sperman den tog emot under parningen, och under dagarna därefter kunde jag se hur det pulserade på vänster sida som växte så att det ett tag såg ut som om snigeln hade två bröst på ryggen! Sedan jämnades allt ut, och snigeln återfick sitt normala, eleganta utseende med slät ovansida.
Och ett par veckor senare värpte den en jättestor samling genomskinliga, skimrande ägg – vilken present jag fick! Jag hoppas de ska kläckas i början av oktober. Och snigeln släppte jag fri igen, efter äggläggningen.

P.S. Nä, jag lade ner snigelbloggen, för intresset var mindre än jag hade trott, och dessutom hinner jag inte hålla igång två bloggar – jag skriver redan alltför sällan på Hemligheter… : -(

Veckans Fototriss: ”Kroppsdelar”

Herregud, när man granskar sina kroppsdelar litet närmare så är de verkligen inte mycket att visa framför en kamera…
Det blir till att ta hjälp av mer fotogeniska modeller:


”A snail with a view”
En frimodig liten fläckig lundsnäcka kryper genast på upptäcktsfärd var man än placerar den. De är väldigt söta, men de dj-klarna ger sig på både fuchsior, citrusträd och nästan allt annat jag har utomhus! Vilken kroppsdel den kryper på råder det väl inget tvivel om, hoppas jag, fastän det blivit litet konstiga proportioner… :-)


”Turning torso”
En pantersnigel som ser tillbaka över sin egen rygg. Pantersniglar är slanka och eleganta, vackert tecknade och med långa, livliga ögonantenner. På bilden kan man se att den har en tydlig, litet upphöjd ”ås” längst bak på stjärten – det visar att pantersniglar tillhör gruppen kölsniglar. Pantersniglar äter inte på levande växter, så döda dem inte!
Men vilken kroppsdel ligger den på – kan ni se det?


”Ring, ring! Bara det kom en signal…”
Spansk skogssnigel – i sommar har jag studerat dem, och lärt mig mycket om dem… Lugna och fridsamma, är alls inte mordiska. De är skygga för beröring och drar genast ihop sig nästan till ett klot om man lyfter dem. Men efter några dagar som husdjur har de vant sig och börjar ganska snart krypa efter att man flyttat på dem. De äter gärna maskrosor, men de är helt ointresserade av mina många fuchsior… :-)

Detta är mitt första bidrag till den trevliga fotoutmaningen Fototriss – kolla de många underbara foton som andra deltagare publicerat!  Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades göra en egen triss i trissen – en Snigeltriss! ;-) Hoppas bara jag gör rätt med länkningen nu…
(Beklagar copyright-texten över bilderna, men jag har tyvärr blivit bestulen på några bilder från min hemsida, och blivit bränd…)

…och så en söt liten snäcka…

Jag lovar att nästa blogginlägg ska handla om något helt annat än sniglar och trädgårdssnäckor, men vill först visa ett par bilder på en söt liten snäcka… Längst upp på den långa antennen som sticker upp sitter snigelns öga:

”Är jag med i TV nu? Ser ni mig, om jag viftar litet med ögat?”


”Jättegott, det här – det ska jag beställa fler gånger!”

Den lilla trädgårdssnäckan kröp fram till den serverade maten, helt orädd för den mycket, mycket större spanska skogssnigeln. Dessutom trängde den sig tätt intill snigeln, fastän det fanns gott om plats längre bort. Ordet ”mördarsnigel” är orättvist och helt missvisande, för den spanska skogssnigeln dödar inte någon, vilket den lilla trädgårdssnäckan verkar veta.
Det krävde mycket tålamod och mycket tid för att ta de här bilderna, för snigeldjur är som bekant ganska långsamma… Men det var fascinerande att studera dem, och väl värt både tiden och den knä-krypande mödan. :-)

När sniglar har sex, och människor…

Det händer mycket i nattens mörker, även i trädgårdar. Den gångna natten såg jag en pigg padda, och både små och stora grodor – men jag pussade inte någon av dem. ;-) Allra gladast blev jag över en fullvuxen groda som satt på kanten till mitt stora svanbad – kanske var den där för att titta till sina telningar, för badet är fullt av pigga små, små grodyngel!

Och så hittade jag ett par spanska skogssniglar (orättvist kallade mördarsniglar) mitt i en parningsakt! In efter kameran, fullt ljus från kepslampan och så var det bara att fota. Men åh, så lååång tid de tog på sig! Tala om slow motion… Jag studerade dem, och fotade, i mer än fyra timmar, och då hade det säkert gått minst ett par timmar sedan de båda snigel-singlarna inlett sin tête-a-tête.

Läste för länge sedan att ett (mänskligt) svenskt samlag i genomsnitt tar sju minuter – inklusive ev. förspel. Och eftersom jag råkar veta att många tar betydligt längre tid på sig än sju minuter, så kan man ju undra hur många som slarvar undan det hela på en minut eller två…
Undrar vad sniglarna skulle tänka om det…

P.S. Häromkvällen såg jag en stor salamander på gräsmattan – så fascinerande, och elegant! Med kepslampa upptäcker man mycket, som annars döljs i mörker… D.S.

Sniglar är faktiskt söta…

…när de äter upp små maskrosplantor – se själva:


Den här stora snigeln studerade jag – och fotograferade – när den åt upp en liten maskrosplanta.
Den började äta varje blad inne vid bladfästet och drog in det med sugande munrörelser, ungefär som man utan gaffel kan mata i sig en lång härva bandspaghetti.
Se så bred mun den har, bladkanten närmast snigeln glider längs mungipan! (Tror inte ”mungipa” är ett korrekt ord i snigelkretsar, men ni förstår vad jag menar.)
Efter den här upplevelsen har jag börjat betrakta sniglar med andra ögon. Och min snigeljakt slutade med den här snigeln i kameran – vart den sedan tog vägen i verkligheten vet jag inte, för innan den ätit färdigt värkte det i mina belastade knän och armbågar efter att ha legat på den steniga infarten, och jag var genomfrusen – men fascinerad, och lycklig.
Faktiskt!

P.S. Kolla Brintams Bildblogg och hans underbart fina foto på en vacker vinbergssnäcka. Hade gärna velat skriva en uppskattande kommentar till Brintams fina foto, men det gick bara om man har Google-konto, och jag vill inte att Google ska spionera ännu mer på mig än de redan gör… D.S.
Uppdaterat 31.8: Titta också in på Susannes inspirerande bildblogg, där hon har tre foton på en liten trädgårdssnäcka, som kääämpar för att ta sig upp på en liten gren… vem kan döda en snäcka efter att ha sett de underbara bilderna? :-)