Prosapolisen och Diktdoktorn – en är skoningslös, en är vänligt botande

Hittade via en länk hos Peace in mind (?) till DN:s nyaste medarbetare: Prosapolisen.
Prosapolisen är respektingivande och skoningslös, och enligt Prosapolisens egen utsaga är det många som har anledning att oroa sig över att bli föremål för spaning:
Romaner, noveller och essäer är en tummelplats för såväl småskurkar som storförbrytare. Brotten kan bestå av allt ifrån bristande grammatik till narrativa inkonsekvenser och uselt bildspråk”, deklarerar Prosapolisen för DN.

Camilla Läckberg råkar riktigt illa ut när hon granskas av Prosapolisen – förundersökningen av enbart förstasidorna i tre av hennes deckare har lämnats till åklagare, bl. a. på grund av ett upprörande syftningsfel då en bergsklyfta med namnet Kungsklyftan nämns:
”Namnet hade den fått när Oscar II besökte Fjällbacka i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall.” (Från första sidan i Predikanten. )
”Faktum är att det antal prosatekniska förbrytelser som inte är begångna i detta författarskap är att betrakta som undantag”, konstaterar Prosapolisen bistert i DN. Läckberg betraktas dessutom som återfallsförbrytare, vilket givetvis gör hennes brottslighet än allvarligare.
Man är benägen att hålla med… :-D

Diktdoktorn är en betydligt vänligare typ, som bara vill bota och lindra – inte ställa inför skranket. Allmänheten får skicka in egna dikter, som sedan får både diagnos och behandling av Diktdoktorn. Ofta är strykningar det som hjälper mest, men även annan behandling kan vara välgörande.
Diktdoktorn saknar Prosapolisens kärva humor men är ändå läsvärd för de språkligt och lyriskt intresserade.
Visst är Prosapolisen är en man i vår smak, Ulvstrumpa?!?
Men hugaliga, ifall han spanade i bloggvärlden också…

Deckardrottningar… och skumma oliver…

”Deckardrottningen” Camilla Läckberg fick underkänt för sin senaste deckare, ”Sjöjungfrun”, av TV1:s bokrecensent Yukiko Duke: ”Den kan man hoppa över…”
Jag har hoppat över Läckberg helt och hållet på min långsamma upptäcktsfärd bland de nordiska deckarförfattarna. Efter Liza Marklunds långrandiga Sprängaren så hoppar jag även över Marklunds övriga böcker. Men Karin Alvtegen gillar jag! När jag sträckläst Alvtegens ”Skuld” ville jag genast läsa en ny bok av henne, så spännande och bra skriver hon – ”Skuld” var en riktig ”bladvändare”!
Norska Anne Holt är också en välskrivande författare, som ger sina karaktärer liv och psykologisk trovärdighet. Hennes ”Brott” har ett roligt grepp – en parallellhandling där bokens huvudperson Alvar ideligen uppsöker författaren och med försynt envishet försöker påverka bokens fortsatta handling :-). Anne Holt vill jag absolut också läsa mer av!
Hos Deckar-Gunnar hittade jag ett tips om danska Gretelise Holm, som också verkar vara en mycket intressant och läsvärd författare – måste beställa från Bokbussen! (Tack för alla intressanta boktips på din blogg, Gunnar!)
En Deckarkung har jag också hunnit med: Håkan Nesser och hans ”Kära Agnes”. En mycket driven författare, som likt Alvtegen och Holt verkligen behärskar språket och använder det väl, och kan konsten att bygga upp spänningen…

F ö hörde jag på P1 om ännu en skandalös ”innovation” inom livsmedelsindustrin: Euroshoppers svarta oliver får ligga i kaustiksoda för att ”snabbmogna”, och färgas sedan för att förvandlas från gröna till svarta oliver! Någon som är sugen på en svart Euroshopper-oliv…? Inte?!?