Jag har blivit 4 cm kortare!

Var på Vårdcentralen i Storbyn i dag. Min mage har bättrat sig betydligt, om ock inte helt, men jag ville ha något smärtstillande mot min alltmer värkande rygg. Fick en läkare som hette Ludmilla och var vänlig och mycket energisk. Hon kände på min rygg, och på min mage med omkrets. Sedan fick jag gå till provtagningen, Ludmilla ville kolla en väldig massa saker. Och hon ska skicka mig på ryggröntgen – äntligen, det borde gjorts redan i fjol! På provtagningen började de med att väga mig, och siffran var så låg att jag inte minns när jag senast vägde så litet. (Jag vill dock inte säga att jag blivit direkt mager, inte än.) Men jag måste ha gått ner minst en storlek under min kräk-period, till och med mina ringar och min armbandklocka sitter löst… Och mätningen visade att jag nu bara är 163 cm lång – jag minns att jag var 167 när jag gick i första ring!
Fortsätter det så här så går jag väl mot en totalt krympning och utmärgling… Men det må vara hänt, om jag bara slipper den förbannade smärtan i ryggen.
En positiv sak i dag: jag har lämnat in min fina gröna laptop Dellen så att hon ska få en ny dvd-spelare! Det har gått knackigare och knackigare att spela dvd-filmer på sistone – den allra sista tiden har Dellen bara velat spela upp mina skivor med Seinfeld! (Vete gudarna varför Dellen är så förtjust i Seinfeld, fast hon kunde ju valt sämre… ) Men även om Seinfeld klarat tidens tand bra och fortfarande är värda att se, så har jag ju många fler skivor jag vill titta på… :-)

Nä, Dellen ville inte starta…

Min olidliga, men förhoppningsfulla, väntan slutade i – total besvikelse. Det nya batteriet i min laptop Dell Inspiron laddades, och när jag tryckte på strömbrytaren verkade det lovande: den startade med Dell-loggan, och litet annat som brukar komma i början… men sedan kom det upp vit text på blå bakgrund – skrämmande, och något jag aldrig sett förut! Var det en s.k. bluescreen? (Blotta ordet fyller mig med skräck, i sin obegriplighet.)

Den enda ljuspunkten just nu är att jag hittat en datordoktor någorlunda nära. Hoppas datordoktorn har tid i början på nästa vecka! Men om Dellen går att rädda vet jag fortfarande inte, det verkar vara fel i drivrutiner/DOS/Windows. Måtte datadoktorn vara duktig, och måtte min gamla Dell vilja väckas till liv igen!!! Håll tummarna, för kära Dellen och mig!

Olidlig väntan…

Min fina, vackert gröna laptop Dell Inspiron, som jag skulle se dvd-erna med ”Vår stora kärlek” på, ville ju inte gå igång när jag försökte starta den – och min amatörmässiga diagnos var att antingen var batteriet uttjänt eller också hade Windows kraschat… Att rota i Windows djupa labyrinter har jag inte kompetens för, så efter en del sökande på nätet hittade jag ett företag som sålde batterier. I dag låg paketet i brevlådan, och för en knapp timma sedan satte jag i det i laptopen och började ladda.

Nu måste jag vänta i minst 2 timmar till innan jag startar Dellen – och får veta om det var batteriet som var felet… När det gäller djur och människor har jag ett nästan oändligt tålamod, men när det handlar om elektroniska apparater är jag otålig eftersom jag inte förstår mig på dem… Ett gammalt knep, som ofta hjälpt mina Windows-datorer på bättre tankar, har varit att helt sonika stänga av dem och låta dem tjura i ensamhet. Då har de oftast blivit så glada när jag uppmärksammat dem igen, så de har uppfört sig samarbetsvilligt. (Gissar att det kan ha att göra med att cache-minnet då blivit rensat.)

Nu är det fortfarande 2 timmar kvar – hur ska jag stå ut…? Väntan är olidlig!