Vad ska vi göra åt männen?

Nedanstående är inspirerat av författaren, satirikern och kyrkomannen Jonathan Swift (1667-1745) och hans pamflett ”Ett anspråkslöst förslag”.  

Nu måste något göras för att rädda männen, och rädda samhället från manliga skadeverkningar. Dagens samhälle har uppenbarligen svikit männen och låter dem fortsätta nedför de allt snabbare sluttande plan som leder till våld, skadegörelse, kriminalitet – kort sagt tragedier och fördärv för både männen och hela samhället.

All statistik visar att den överlägset övervägande andelen av alla brott begås av män, det är ett obestridligt faktum. Vad skiljer då män från kvinnor? Jo, mängden testosteron! Vad som måste göras är alltså att stävja testosteronets inflytande i den manliga delen av befolkningen. Men hur gör man det?

”Kastrera dem!”, ropar många. Jag säger: ”Kanske… litegrann.” Vi får inte blunda för det faktum att ett stort antal män faktiskt är nödvändiga för den mänskliga artens fortlevnad, samt för utförandet av diverse muskelkrävande sysslor som inte kräver multitasking-förmåga. Och många kvinnor, men även män,  vill gärna ha en trevlig, fridsam man som sällskap. Att ha hund är för de flesta  nog ett sämre  alternativ, på grund av heltidsarbete, allergirisk med mera. Dessutom kan hundars hårande upplevas som irriterande av många. Och alla är faktiskt inte lämpade att ha hund! (Vi måste värna om hundarna också.) Jag är en modern kvinna och vill inte tillråda oåterkalleliga stympningar av halva befolkningen – det vore  inhumant – och dessutom måste vi alltså tänka på vår arts fortlevnad. Men det finns en modern och human variant, nämligen kemisk kastrering!

Då kommer vi till frågan om när denna kemiska kastrering ska påbörjas. Det gäller att hejda testosteronproduktionen innan den kommer i gång på fullt allvar, i puberteten. Experter får utreda lämplig ålder, men egna iakttagelser tyder på att testosteronproduktionen är som högst i åldersgruppen 17-27 år.

Men hur länge ska de då undfå denna samhällsviktiga, våldsförebyggande behandling? Och hur ska vi få män som kan bli fäder till våra barn? Jo, alla män, som inte dömts till fängelsestraff för våldsbrott, sexbrott eller andra grova brott när de uppnår 30 års ålder, genomgår en mönstring. (Jämför med mönstringen för den gamla, obligatoriska värnplikten.) Om de bedöms vara psykologiskt mogna, balanserade och samhällsnyttiga medborgare utan våldstendenser kan man då avbryta behandlingen – och efter inte alltför lång tid bör de ha fått full funktionalitet. Somliga får måhända bestående problem med den sexuella funktionen, men litet svinn får man ta för en god sak.

Dessa ”Godkända män” bör bli väldigt eftertraktade av kvinnor och lär knappast få problem att hitta en partner! Kanske blir godkännandet rentav en merit att ta med på dejtingsajter: ”Sven, 30 år, snäll, charmig och renlig, godkänd i Mansbesiktningen, söker glad och kärleksfull kvinna. Svar till: Lugna hemmakvällar med Dig!”. 

Det behöver väl knappast sägas att utifall en man börjar bli våldsam, kriminell eller på annat sätt inte uppfyller kraven så dras hans Godkännande in med omedelbar verkan och han får återgå i behandling. Blotta vetskapen om detta bör ha en starkt återhållande effekt på alla olämpliga impulser!

Nu undrar kanske Vän Av Ordning om inte detta blir väldigt kostsamt? Ack nej, tvärtom. Tvärtom! Kostnaderna för behandling och Besiktning kommer inte ens i fjärran närhet av alla de miljoner som det kostar att ha en massa män i fängelse! Och innan de hamnar där har det kostat mångmiljonbelopp att ha poliser som jagar dem, och jurister som lagför dem, och advokater som försvarar dem. För att inte tala om kostnader för reparation av järnrörsstaket, återuppbyggnad av nedbränd  byggnader och vandaliserade lokaler, etcetera, etcetera

Jag ämnar å det snaraste tillsätta en kommitte’ som kan utreda alla aspekter av mitt förslag, och jag förväntar mig stor uppslutning för  mina progressiva ide’er.

(P.S. När jag skrev denna bloggpost hade jag inte en aning om att det faktiskt bedrivs forskning om kemisk kastrering av pedofiler i Sverige, på Karolinska Institutet. Det upptäckte jag nu i kväll, när jag googlade på ”kastrering” för att kolla om sökmotorerna hittat detta inlägg. Läs om forskningen i kommentarerna! D.S.)

Q & A ”Min man blir en fånge!”

Q:

Jag är en 50-årig kvinna som älskar en 65-årig man (vi kan kalla honom Kurt) och han mig, men jag är orolig för framtiden. Han vill att vi ska gifta oss, och jag tänkte säga ja. Men i dag hörde jag på nyheterna att det blir allt fler pensionärer i fängelserna, det verkar som om kriminalitet blivit en ålderssjukdom precis som demens! Själv klarar jag mig väl i minst 15 år till, och jag vill ha en man som bor med MIG, inte i fängelse! Vet ju inte hur snart han hamnar i fängelse, men blotta tanken skrämmer mig! Ska jag bryta med honom nu, innan han blir kriminell?
”Kär men rådvill Eva”

A:

Kära ”Kär men rådvill Eva”! Livet är så oförutsägbart – varför ta ut bekymren i förväg? I bästa fall kan ni få några härliga år tillsammans, med innerlig kärlek, lustfylld kättja och läckert käk! Unna dig den tid ni får – och om du inte dör av chocken när polisen hämtar din pensionärs-man kan du sedan leta efter en ny man som är lika ung som du… Se dock till att Kurt och du inte lever över era tillgångar, vilket skulle kunna påskynda hans fängslande genom ett hos honom hastigt påkommet behov av att råna en bank! Bestäm dig nu, tänk på att om man väntar för länge kan det gotta hinna gå… Lycka till!

Copyright (c) Ursula, hemligheter.nu