Har inte varit mig lik sedan min tuffa influensa i våras – min astma blev riktigt elak och jag var så trött så trött så jag varken orkade eller kände för att blogga, surfa eller ens läsa mina favoritbloggar. Orkade inte ens svara på alla mail. Inte kul alls!
Åkte till slut till Vårdcentralen, andfådd och flåsande bara av att släpa mig den korta sträckan från bilen till receptionsluckan. Farbror doktorn lyssnade på mina lungor genom stetoskopet, knackade på olika ställen på ryggen och sa, som ett belåtet konstaterande: ”Klart obstruktivt!”
Och så fick jag andas i den underbara apparaten som får ner den lindrande medicinen långt ner i lungorna, på ett sätt som inhalatorn (eller kanske snarare mitt sätt att inhalera) inte klarar. Kände mig som en ny människa efteråt – äntligen fick jag ner syre i lungorna! Och så lyssnade doktorn igen, nöjd med resultatet, och jag fick blåsa i Piff-mätaren igen och kunde öka från 160 till 250! Och så skrev doktorn ut bl a cortisontabletter, och jag drog djupa, sköna andetag på väg tillbaka till bilen.
Och jag bannade mig själv för att jag inte gått till doktorn långt tidigare! Så dum man kan vara, fastän man är vuxen och klok!
Hoppas ni kan andas skönt, och har det gott i hänryckningens tid!

Är nyss återuppstånden efter en veckas influensa – och aldrig hade jag trott att man kunde bli sååå himla sjuk av influensa! Rena nära-döden-upplevelsen, när det var som värst! Högmodigt hade jag även denna vinter struntat i att vaccinera mig, trots min astma, för jag tänkte att jag har ju aldrig fått flunsa förut, så… Rätt åt mig, kanske, att jag fick mig en virus-smäll!
Lyckligtvis hann jag gå en tur på bokrean innan flunsan bröt ut, och märkligt nog lyckades jag avstå helt från trädgårdsböcker (men ärligt talat så har jag ju ett par hyllmeter redan…).
Däremot blev det några matböcker – trots att jag redan har flera hyllmeter kokböcker, mer än hälften av dem dock recensionsexemplar (försvarar jag mig med…). Men matböcker med härliga, upphetsande foton är goda investeringar, tycker jag: man njuter av de läckra bilderna, läser recepten noga och känner doften och smaken av ingredienserna medan man läser – och tar sig sedan en knäckemacka med kaffe. På så vis håller man matkontot nere, men har ändå, på sitt eget sätt, avnjutit en vacker, välsmakande måltid… ;-)
När jag kom hem från Storstaden hade jag redan hunnit börja må riktigt risigt, så jag stöp i säng utan att ens försöka bläddra i mina nyinköpta böcker. Och nu, när jag äntligen vill njuta av upphetsande bilder innan jag lagar litet enkel pasta med vitlökssmör, så minns jag plötsligt inte var jag lade reafynden…
Kanske är jag ändå inte 100 procent frisk ännu…