Tiden går – och vi med den…
Sedan jag var 17 år har jag haft hästar och fött upp ett eller ett par föl om året, sålde dem oftast som föl men senast när de blivit  tre  år. För 11 år sedan kunde jag inte ha kvar mina hästar, pga flytt till villa utan stall, men hängav mig i stället åt trädgård och fuchsior – jag har ett behov av att se liv födas, växa och föröka sig…
Men i vintras, efter en mkt tidig och sträng frost redan i november, kändes det hopplöst med trädgårdsodling där jag bor nu, och medan snöstormen dånade i husknutarna kände jag mig helt uppgiven beträffande trädgården och tänkte att nu dör mina magnolior, nu dör mitt blåregn, nu dör mina ljuvligt doftande Austinrosor… Hamnade på Tradera för att hjälpa en bekant att köpa en billig laptop – och upptäckte alla armbandsur som fanns till salu där! Mekaniska klockor, flera decennier gamla, som fortfarande tickade och funkade och som dessutom var vackra!
Det blev en hel del köp, i pris från 6 kr till 137 kr – de flesta för bara ett par eller några tior.

Jag har många tidiga minnen av klockor, t ex avslöjade jag Jultomten när jag upptäckte att  han hade en exakt likadan klocka som min pappa! Då hade jag redan blivit misstänksam över att Jultomten kom när pappa gått ut för att köpa Kvällsposten…
När min morbror Malte dött ärvde jag två klockor efter honom, den ena syns t v på bilden nedan, den fick han när han 1943 fyllde 16 år. Den  har repat glas men fungerar fortfarande och är en Tissot, ett av mina favoritmärken.

Klockan i mitten är också en Tissot, med årtalet 1925 ingraverat i silverboetten. Den har ingen uppdragskrona, så jag vet inte om den är funktionsduglig – men den är vacker i sin åldrade slitenhet, och jag fylls av vördnad inför dess snart sekelgamla ålder. Den tredje är också en Tissot, fullt fungerande, som jag gissar är från 40-talet eller litet senare.
Läste förresten någonstans på nätet att kvalitetsklockors sekundvisare har ”svepande rörelse”, till skillnad från enklare klockor som liksom hackar fram sekunderna. Många av mina gamla klockor sveper fram sekunderna, och det är en njutning att se!

Klockorna ligger ovanpå en fantastisk bok om armbandsur, mer än 500 sidor och fullspäckad med fakta och vackra bilder av vackra och intressanta klockor. Den hittade jag på Bokbörsen, hos det lilla antikvariatet SL Books i Göteborg, med superb och snabb service.

Ett intressant kapitel handlar om förfalskningar av kända, dyra märken. Mest förfalskad är nog Rolex, och själv har jag tre falska Rolex, som ingick i en hög jag köpte :-)  Känner inget behov av någon äkta Rolex, föredrar fina klassiska märken som Tissot, Lagonda, Omega och Certina, helst 40-60 år gamla.
Hoppas kunna lära mig enklare reparationer – hittills har jag kommit så långt att jag kan ta av bakboetten, och vet hur man ruckar en klocka som går för fort eller för sakta. Nästa steg blir att byta glas, jag har köpt en fin glaspåsättare och -avtagare av det klassiska urverktygsmärket Bergeon och behöver byta glas på min morbrors gamla Tissot.
Kan jag sedan klara att byta fjädrar också så kanske jag får fart på bland andra en märkeslös gammal klocka med den fantasiväckande gravyren ”Tack till syster Emma”.

P.S. Mina magnolior klarade vintern, om ock litet tilltufsade! Men blåregnet ser dött ut, och mina Austinrosor, och de flesta grenarna på min New Dawn. Men det verkar vara litet liv i ett av mina återstående två små valnötsträd, ursprungligen fem stycken uppdragna från valnötter jag fick av goda vänner för tio år sedan. De härstammar från ett valnötsträd i min födelsestad, Helsingborg.

Ni har väl hört talas om Tradera?
Det hade jag också, någon enstaka gång, men jag hade aldrig gått in på Tradera förrän jag skulle försöka hjälpa en kvinnlig pensionär att hitta en billig laptop. Efter många bevakade auktioner, som gick över de några få hundra som hon kunde betala, vann jag en för 155 kr! Fullt fungerande, men med en del år på nacken, förstås. Hon blev jättelycklig – men sedan tog det tre veckor innan hon vågade slå på datorn, trots att hon gick en datorkurs på PRO i höstas! Men när hon väl satte på datorn blev hon helt tagen av den nya värld som hon fick i sin slitna stuga, och har hon inte stängt av datorn så sitter hon väl där än…

Men så upptäckte jag en massa annat som såldes där, och jag hittade en massa klockor av olika slag och i alla prisklasser, från 5 kr till över 30.000! Och ute var det snöstorm och bitande kyla, så jag flydde in i den tidlösa världen där alla klockor visade sin egen tid och ingen av dem hörde hur stormen dånade i husknutarna.
Fann en mycket kunnig och trevlig säljare som alltid noga beskrev klockorna, och alla var genomgångna, fungerade och höll tiden. Det blev flera stycken  från honom, den billigaste kostade skamligt nog bara 6 kr och det kändes nästan som ett rån att vinna ett fullt fungerande armbandsur till det priset!
Sedan lärde jag mig litet här och litet där och fyndade ett jättefint  Lagonda herrur från 50-talet (t v på bilden nedan), och även  en Tissot herr från 40-talet,  och alla ur jag köpt är med manuell uppdragning – det känns litet fuskigt med batteri, även om det är enkelt och praktiskt.

Och innan jag visste ordet av hade jag även köpt några renoveringsobjekt för en tjuga, och en gammal herrklocka Tissot ända från 20-talet! Den går inte, det går inte ens att dra upp den för den saknar krona – det jag förr kallade ”skruv” när jag skulle dra upp en mekanisk klocka. Men den är så vacker i sin åldrade skönhet, märkt av Livet och sina drygt 90 år! Den förste bäraren, vars initialer är ingraverade i silverboetten på baksidan, har troligen lämnat jordelivet för länge sedan, och så har klockan kanske ärvts av en son – men så småningom hamnat i en byrålåda. Många gamla ur kommer från sterbhus och har sovit törnrosasömn fram till bouppteckningen och bodelningen, och jag försöker föreställa mig människan som förut bar uret, och vad de gamla armbandsuren skulle kunnat berätta.
På bilden syns alltså en Lagonda 50-talare, som tickar på så fint och är mycket vackrare i verkligheten än på bilden. De båda damuren med armband är renoveringsobjekt – syns det att de har pärlemor i urtavlan, där siffrorna sitter? Mellan de gamla damuren ligger en fint fungerande Certina längst ned, som bara behöver ett armband (men jag fick med flera metallarmband ihop med renoveringsklockorna).
Och mitt i bilden ligger en fin Omega, som saknar boett och stolt visar sin vackra, komplicerade mekanism och som tickar stadigt och fint. Det är så fascinerande att följa balanshjulets (?) snabba rörelse fram och åter, fram och åter, fram och åter…
Det känns nästan hypnotiskt, efter en stund…

Och så har jag köpt ett par engelska klockböcker, den ena är ett 500-sidigt praktverk med massor av fina bilder och litegrann om enklare klockreparationer med sprängskisser av hur olika typer av armbandsur är konstruerade. Hoppas den kan hjälpa mig att åtminstone sätta in kronor i renoveringsobjekt… (Mer om den boken i nästa inlägg – med foto!)
”Ur led är tiden,”  sa Hamlet, ”ve, att jag är den som ska vrida den rätt igen…”
Det är väl bara för mig att säga samma sak, om mina renoveringsur! :-)

Nu undrar jag bara: när jag nu har så många klockor, finns det då absolut ingen ursäkt för mig om jag kommer för sent – eller är jag ursäktad just p g a alla klockor, som kanske inte alltid visar samma tid?

P.S. Nää, jag har inte tappat intresset för sniglar – mördarsniglar och pantrar och andra (jag har hittat en liiiten, helt ny art!), tro inte att ni slipper dem så lätt ;-) D.S.