Det blev tydligen Mozartfestival här på bloggen! :-)
Videon visar Salieris första möte med Mozart: en barnslig, vulgär, ung Mozart, som tumlar runt på parketten med sin käresta – medan Salieri åser det hela gömd bakom ett dignande festbord. Plötsligt hörs musik på avstånd, Mozart kommer snabbt på fötter och allt flamsande är som bortblåst…
Salieris ansikte, när han inser att den vulgäre snorvalpen är den gudabenådade kompositören Mozart, är imponerande uttrycksfull

För övrigt tycker jag att den ungt medelålders Salieri är oerhört attraktiv, med sina mörka ögon, vackra ögonbryn och sin intensiva blick, och med sitt maskulint vackra ansikte. Och hans näsa – så latinskt snygg, och så manlig! (Har jag gjort bort mig nu?)

Och slutet av videon, med den vackra Serenaden för blåsare som den åldrade Salieri ömsint och beundransfullt beskriver, är en av filmens mest minnesvärda scener. Åtminstone för mig.

Jag har älskat Mozarts musik i nästan hela mitt liv, och jag njöt lika mycket av musiken som av bilderna och handlingen när jag såg filmen ”Amadeus”. Gatubilderna och husens ytterfasader lär vara inspelade i gamla Prag, för övrigt.
Det var väldigt svårt att välja Mozart-video på YouTube, för det finns så oerhört många, och jag ville ha så många…
Notera att de olika musikstyckenas namn, inklusive Köchelnummer och sats, visas överst i filmrutan och skiftar när musiken byts.

F Murray Abraham gör en lysande prestation som Antonio Salieri, filmens egentliga huvudperson och, som han säger i slutet av filmen, ”alla medelmåttors mästare och beskyddare”. Jag har för mig att han vann en Oscar för Bästa biroll – välförtjänt!