Nu har det vänt!

I dag vände det – äntligen! Klockan 11.44 idag inföll Vintersolståndet, och det finns hopp om livet igen!

Senhösten är en jobbig tid, då dagarna med skrämmande obönhörlighet blir kortare och kortare, och ännu kortare… Men nu har det äntligen vänt, nu går vi mot ljusare tider igen! Och runt mitten av januari brukar jag kunna glädja mig över att krukväxterna sträcker sig ett par millimetermot ljuset och börjar skjuta pyttepyttesmå, nya skott. Julen firar jag inte, men Vintersolståndet är en högtidsdag för mig och många andra mörkertrötta!

Å andra sidan går vi in i årets kallaste period, med halkolyckor på isiga vägar, snö som fyker över vägar, hus och åkrar, snö på hela infarten, snö över hela bilen, snödriva utanför ytterdörren så att jag måste be grannen skotta fram mig… Och jag bor ändå i Skåne – tänk så jobbigt de har det uppe i köldhålet Nikkaluokta! 

Aldrig får man vara riktigt glad. Inte så här års…

Stackars ni i Nikkaluokta!

Den blommande våren kom plötsligt av sig när både temperaturen och mängder av snö föll, till våririsars och andras häpnad och stora besvikelse…
variris_snow_www.jpg
Och i fredags, dagen efter Vårdagjämningen, började ännu mer snö att vräka ner. På kvällen dånade snöstormen i knutarna – och i förrgår, Påskafton, fann jag mig helt insnöad, åtminstone bokstavligt talat. Nu ligger här ett snötäcke på i genomsnitt 2 dm, fast ojämnt fördelat av vinden – och naturligtvis i breda drivor på infarten… Temperaturen har de senaste nätterna sjunkit ner kring 10 minus, och även dagtid på fel sida om nollstrecket. (Och i Nikkaluokta i norra Lappland har de haft under 40 minusgrader de senaste nätterna!) Det var tur jag fotograferade irisarna i torsdags, på Vårdagjämningen – nu hänger blommorna sorgligt döda, offer för kylan som kom innan snön lade ett skyddande täcke över dem…
Nu väntar både jag – och ni, väl? – och trädgården på vårväder och värme, som utlovats komma framåt nästa helg! Här i Skåne ska det bli 10-15 plusgrader! :-)

F.ö. vore det intressant med fler åsikter om Liza Marklunds författarskap, som jag skrev om i slutet av förra inlägget – är Marklund en bra eller dålig författare? Och i så fall varför…?