Litet löjligt med Dylans tystnad…

Det börjar bli litet löjligt med Dylans tystnad kring hans Nobelpris.

En som inte skulle tigit och gjort sig oanträffbar är Björn Ranelid. Tvärtom. Få författare åtrår väl offentlighet så som han. Och om han inte tycker sig få tillräcligt mycket välförtjänt uppskattning så formulerar han själv lovord: ”Jag är en påfågelshanne i det svenska språket och inte ens Rembrandt, van Gogh eller Zorn hade kunnat kopiera färgerna i min skrud. Det är inte skryt, utan ett empiriskt faktum.” 

”Få samtida författare har utsatts för så många aggressiva påhopp, men han tillhör samtidigt den grupp svenska författare som verkligen är älskade och respekterade. I sitt författarskap räds han aldrig att balansera på den hårfina gränsen mellan det som är stort och det som bara är storvulet. /…/ Om bilden av kvinnan på framsidan är mytologiserad, så är författarbilden det i allra högsta grad också. Likt ett slags litteraturens Julio Iglesias förkroppsligar Björn Ranelid på bilden den vulgärromantiska mytbilden av den själfulle författaren. Inte många andra svenska författare skulle välja att porträtteras så här ogenerat.” (Ur recension av ”Kvinnan är första könet” i SvD)

När Ranelid skulle ställa upp i Melodifestivalen, som textförfattare och artist, sade han så här till Aftonbladet: ”Det ska skrivas svensk litteraturhistoria för jag sprider mitt ord mer än vad Stieg Larsson någonsin har gjort”. 

Författarkollegan Unni Drougge är kritisk. ”Efter att ha erhållit kulturell pondus har han gjort en negativ klassresa och nått rock bottom. I sin desperation klamrar han sig fast vid nöjesjipponas livslinor och går med på vilken uppmärksamhet som helst. Hans kärlek till medial exponering börjar likna ett missbruk”, säger hon.

Om Svenska Akademien vill vara förvissad om en Nobelpristagare som hellre än gärna ställer upp på intervjuer, framträdanden, uttalanden, all tänkbar offentlig uppmärksamhet – då finns det nog ingen villigare kandidat än Ranelid. 

P.S. Jag förstår inte riktigt den där jämförelsen mellan påfågelhannens skrud och Rembrandt, inte heller hur det kan vara ett empiriskr faktum. Men det måste vara mig det är fel på. D.S.

Bob Dylan prisad – oj då!

Klockan 13 i dag kom den stora skrällen från Börshuset: årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan! 

Allra först blev jag bestört – det finns ju så många författare som varit värda denna världens största litterära utmärkelse. Joyce Carol Oates har ju varit ett förutspått val i många år, för att bara nämna en.

Enligt Nobels testamente ska priset gå till en författare som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” genom att skriva ”det utmärktaste i idealisk rigtning”. Den allra förste litteraturpristagaren, fransmannen Sully Prudhomme, fick priset 1901 – men vem sjutton minns honom, och hur många hade läst honom ens på den tiden? Och om man ska vara petig: har Bob Dylan publicerat någonting nytt under fjolåret? Rätta mig gärna om jag har fel! Dylan fick f ö Polarpriset år 2000 – väldigt välförtjänt!

Egentligen skulle ju vinnaren av litteraturpriset tillkännagetts förra torsdagen, men då sades bara att det blev uppskjutet en vecka. Det fick mig att undra om Akademins ledamöter var oeniga…

Enligt en närvarande författare och förläggare, som citeras på SVT Nyheter, såg ledamöterna Per Wästberg, Kristina Lugn och Klas Östergren väldigt förnöjda ut…

P.S. Totalt har 108 pris delats ut, varav 14 av pristagarna har varit kvinnor. Förra årets vinnare var den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj, och jag hörde hennes ”Bön för Tjernobyl” i radions P1 – skakande skildringar, och en bok som enbart den gör Aleksijevitj värd Nobelpriset!

 

Äntligen: Tomas Tranströmer!

STORM

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, likt en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
………………………… svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
………………………….högt över trädet.

Äntligen vågade Svenska Akademin ge Nobelpriset i litteratur till den underbare poeten Tomas Tranströmer – äntligen! Jag blev så lycklig och rörd när jag hörde Peter Englund tillkännage det, inget Nobelpris har engagerat mig så djupt och gjort mig så innerligt glad!
Tranströmers dikt ovan svävar ofta genom mitt huvud när jag ljumma sensommarkvällar sitter på yttertappan och njuter av tystaden – och jag tittar upp på stjärnhimlen och hör svagt, svagt det avlägsna ljudet av hovar som stampar i mörkret…

(Skrivpuff 6.10: Skriv om att engagera. Men detta skulle jag skrivit om i vilket fall som helst, eftersom jag bubblar av glädje över att en fantastisk poet äntligen fått den höga erkänsla som han förtjänar. Den allra högsta erkänslan har han dock redan fått – oräkneliga läsare världen över i flera decennier, översatt till mer än 60 språk!)

STORM

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, likt en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
…………………….. svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
…………………….. högt över trädet.

Äntligen vågade Svenska Akademin ge Nobelpriset i litteratur till den underbare poeten Tomas Tranströmer – äntligen! Jag blev så lycklig och rörd när jag hörde Peter Englund tillkännage det, inget Nobelpris har engagerat mig så djupt och gjort mig så innerligt glad.
Dikten ovan svävar ofta genom mitt huvud när jag ljumma sensommarkvällar sitter på yttertappan och njuter av tystaden – och jag tittar upp på stjärnhimlen och hör svagt, svagt ljudet av otåliga hovar som stampar i mörkret…

(Skrivpuff