Farlig förbindelse…


mellan den svenska snigelvärldens jätte – en fullvuxen, nästan 20 cm lång pantersnigel – och en liten, tunn masksnigel. Både pantersniglar och masksniglar tillhör f ö familjen  kölsniglar. (Mördarsniglar räknas till skogssniglarna.)
Pantersniglar lever på vissna och multnande växter, så jag hade lagt in en näve vissna löv till den. Dels äter den av löven, dels ligger den gärna och sover inne bland dem.
Plötsligt kom det en spöklik, tunn liten vit varelse krypande, nästan rinnande,  ut från lövhögen – jag hade aldrig sett något liknande och trodde först att det var en mask! Men den hade ju tydliga antenner och var uppenbarligen en snigel, om ock en mycket liten sådan. Lyckligtvis hade jag kameran till hands och satte den genast i beredskap.
Jag bävade när den lilla masksnigeln oförskräckt skyndade rakt fram mot pantersnigeln, som var vaken och hade ögonantennerna på skaft.
Masksnigeln kröp alldele framför munnen på pantersnigeln, och…
Vad tror ni hände…?

Äntligen växer bebisarna!

Mina panterbebisar har vuxit dåligt, de har inte gillat det uppblötta kattfodret som pantrar annars alltid gillar. Men nu har de äntligen kommit igång, fast de är väldigt olika i storlek. Men de lever, i alla fall, och de har börjat växa – gusskelov, för jag har varit mycket bekymrad över dem. De kläcktes 7-9 augusti och borde varit mycket större, där är ett par som är pyttesmå!
Hittade en liten panterbebis på yttertrappan för ett par kvällar sedan, den åt på en gurkhalva som jag lagt ut. Den är ett glädjande bevis på att det kläckts åtminstone någon panterbebis i min trädgård! Den är i storlek som de medelstora bebisarna som kläcktes i augusti, så den får stanna kvar inomhus i vinter. Igelkottarna har decimerat mitt panterbestånd kraftigt de senaste två åren, så jag håller de små pantrarna i säkert förvar till våren, när de vuxit till sig ordentligt!

Tillökning i familjen…

I natt började kläckningen av en liten hög pantersnigelägg, 22 dagar efter att de lades. I morse såg jag tre småttingar krypa omkring bland äggen, och ner i den porösa torvmullen i botten på den lilla burken jag flyttat äggen till. Ett par timmar senare var de plötsligt fyra – eller nej, kanske fem? Litet svårt att räkna små varelser, knappt en cm långa och nästan helt genomskinliga, när de dyker ner på ett ställe och sedan dyker upp på ett annat…
Nyss såg jag att ett par ägg till verkade vara på gång att kläckas, jag använder min urmakarlupp för att kunna se närmare. Jag har lagt in en pytteliten bit gurkskiva, plus ett par små bitar av det uppblötta kattfoder som pantersniglarna brukar gilla. Hittills har de ignorerat frestelserna – de hittar fortfarande litet att äta inuti de kläckta, tomma äggen – men så fort de smakat av kattfodret kan jag se det som röda prickar inuti de genomskinliga bebisarna!

Vilken spännande panter-present!

Se vilken fin och sällsynt present jag fått, av en av mina pantersniglar:

Panter_aggklump

Äggen värptes natten till 1 september, och nu, efter tre veckor, kan man se små foster inuti äggbubblorna! Hoppas, hoppas att fuktighet och temperatur (inomhus) är rätt, så att det om ett par veckor kläcks små mini-pantrar…
Äggen är stora, 5-6 mm med ögonmått mätt, och äggklumpen hålls ihop av små och stora skimrande slemklumpar .
Mamman släppte jag fri på kvällen – jag ställde burken utan lock på yttertrappan, där jag brukar mata ett antal pantersniglar i olika storlekar med uppblött torrfoder för katter. Jag tyckte att jag kände igen henne bland tre stora pantrar som kom uppkrypande på trappan tidigt häromkvällen…

Jo, jag vet att sniglar och snäckor är hermafroditer och både han och hon samtidigt – men när de lagt ägg får man väl kalla dem mammor? ;-)

Jag har knoppat av…

(Ja, ja, Unge Älskaren kommer, men först måste jag sticka emellan med en nyhet!)
Jo, jag har alltså knoppat av från Hemligheter och skapat en särskild blogg för de Naturens skapelser som jag tycker är fascinerande och ofta vackra varelser men som många andra kvinnor tycker är slemmiga äckel – nä, jag menar naturligtvis inte karlar, jag menar s-n-i-g-l-a-r!

Som t ex den här vackra pantersnigeln, fotad efter en akrobatisk parningsakt:
Nyparad pantersnigel

Den märkliga bulan på höger sida av under manteln innehåller sperman den tog emot under parningen, och under dagarna därefter kunde jag se hur det pulserade på vänster sida som växte så att det ett tag såg ut som om snigeln hade två bröst på ryggen! Sedan jämnades allt ut, och snigeln återfick sitt normala, eleganta utseende med slät ovansida.
Och ett par veckor senare värpte den en jättestor samling genomskinliga, skimrande ägg – vilken present jag fick! Jag hoppas de ska kläckas i början av oktober. Och snigeln släppte jag fri igen, efter äggläggningen.

P.S. Nä, jag lade ner snigelbloggen, för intresset var mindre än jag hade trott, och dessutom hinner jag inte hålla igång två bloggar – jag skriver redan alltför sällan på Hemligheter… : -(

Veckans Fototriss: ”Kroppsdelar”

Herregud, när man granskar sina kroppsdelar litet närmare så är de verkligen inte mycket att visa framför en kamera…
Det blir till att ta hjälp av mer fotogeniska modeller:


”A snail with a view”
En frimodig liten fläckig lundsnäcka kryper genast på upptäcktsfärd var man än placerar den. De är väldigt söta, men de dj-klarna ger sig på både fuchsior, citrusträd och nästan allt annat jag har utomhus! Vilken kroppsdel den kryper på råder det väl inget tvivel om, hoppas jag, fastän det blivit litet konstiga proportioner… :-)


”Turning torso”
En pantersnigel som ser tillbaka över sin egen rygg. Pantersniglar är slanka och eleganta, vackert tecknade och med långa, livliga ögonantenner. På bilden kan man se att den har en tydlig, litet upphöjd ”ås” längst bak på stjärten – det visar att pantersniglar tillhör gruppen kölsniglar. Pantersniglar äter inte på levande växter, så döda dem inte!
Men vilken kroppsdel ligger den på – kan ni se det?


”Ring, ring! Bara det kom en signal…”
Spansk skogssnigel – i sommar har jag studerat dem, och lärt mig mycket om dem… Lugna och fridsamma, är alls inte mordiska. De är skygga för beröring och drar genast ihop sig nästan till ett klot om man lyfter dem. Men efter några dagar som husdjur har de vant sig och börjar ganska snart krypa efter att man flyttat på dem. De äter gärna maskrosor, men de är helt ointresserade av mina många fuchsior… :-)

Detta är mitt första bidrag till den trevliga fotoutmaningen Fototriss – kolla de många underbara foton som andra deltagare publicerat!  Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades göra en egen triss i trissen – en Snigeltriss! ;-) Hoppas bara jag gör rätt med länkningen nu…
(Beklagar copyright-texten över bilderna, men jag har tyvärr blivit bestulen på några bilder från min hemsida, och blivit bränd…)