(Låter inte det märkligt? Brutna män har man ju hört talas om många gånger, men själv har jag i alla fall aldrig hört talas om brutna kvinnor – bara böjda… ”Kvinnor är som gräset, som böjer sig för vinden – män är som ekar som trotsar stormen, och knäcks och bryts.”)
Nåväl, jag är bruten, åtminstone delvis – jag har brutit några revben, och det gör j-kligt ont kan jag tala om! Det pinsamma är att det inte är en häftig sportskada utan en snigelskada… Inte på så sätt att jag halkat på någon snigel – ingen skugga må falla på mina sniglar – utan min egen tanklöshet när jag skulle lägga ut mat till mina ute-pantrar.
Jag har ofta svårt att somna, och jag hade tagit en insomningstablett och satt mig i sängen – när jag plötsligt kom på att jag glömt lägga ut gurka på yttertrappan, dit några pantersniglar brukar komma på nätterna. Jag skar några skivor av en slanggurka, delade dem tvärsöver och gick ut för att lägga dem på yttertrappan. Pantrarna var redan på plats, och jag spridde ut gurkan på de båda översta trappstegen. Då fick jag syn på en panter med ovanligt vackert mönster, och den verkade uppvakta en annan snigel fast de inte verkade vara tillräckligt gamla för att för att få ha lagligt sex. De kröp på undersidan av överkanten på en kruka, så jag måste böja mig ner för att se ordentligt, och till slut stod jag dubbelvikt och studerade sniglarna, utan att hålla i trappräcket.
DÅ – slog insomningstabletten till, jag förlorade balansen och rasade nedför hela trappan! Jag tror jag slog en volt, men jag hann inte uppfatta skeendet, jag satt bara plötsligt nedanför trappan med fötterna konstigt inkilade under rumpan.
Helt oskyldig panterbaby
Det tog en stund att komma på benen igen, delvis genom att dra mig upp med hjälp av trappräcket. Jag kände mig rejält mörbultad och skyndade mig (men försiktigt!) in till sängen. Så onödigt att ramla sådär – jag vet ju att tabletterna slår till plötsligt! Jag har många gånger vaknat efter några timmar, sittande i sängen med laptopen i knäet och huvudet på tangentbordet. Men jag skulle ju bara lägga ut mat till mina pantersniglar, så om jag bara inte varit så nyfiken på de båda sniglarna på krukan hade allt gått bra!
Dagen efter hade jag bara ont i nästan alla mjukdelar, framför allt höger skinka och vänster lår, men sedan började revbenen värka på vänster sida. Nä, inte ”värka” – de började göra så ont att jag nästan skrek när jag måste röra mig! Turligt nog hade jag värktabletter hemma, och i dubbel dos och med en elektrisk värmedyna lindad mot vänster del av bröstkorgen blev det uthärdligt. Men det knakar och knäpper i revbenen när jag rör på mig, bara att sträcka ut armen litet för att lyfta kaffekoppen får mig att kvida tyst.
Och nu har jag talat med Vårdcentralen, och de vill att jag åker in och blir kollad. Det vill inte jag, men det kanske är bäst att lyda doktorn…
